Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?

Jag är en över medelålders kvinna och har träffat en man som det känns helt rätt med och jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Vi har varit tillsammans i några månader och båda är separerade. Jag har två barn på halvtid och han har tre barn på heltid. Vi kommer inte få några gemensamma barn.

Vi diskuterar nu att flytta in till mig om 2-3 år då jag bor i ett större hus där vi alla skulle kunna få plats - huset har 6 sovrum.

Nu till problemet. Mannen vill då äga 50% av mitt hus som är värt 20 mSEK, men vill bara betala 3 mSEK för den delen då han inte har mer pengar. Det skulle alltså innebära en värdeöverföring/gåva på ca 7 mSEK till mannen. Mannen resonerar att "delar man livet så delar man huset". Mannen vill absolut inte känns sig som en hyresgäst i huset.

Jag har försökt med diverse enligt mig logiska argument men kommer ingenvart:
- Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för
- Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?
- Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?
- Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?
- Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år.

Jag vill verkligen leva med denna man och tror på vår framtid. Men han är helt låst med att äga ca 50% av huset. Mannen öppnar för att "kompromissa" men att jag ens ska behöva gå in en förhandling exakt hur många miljoner mannen ska "få" av mitt hus känns helt befängt. Jag har jobbat ihop dessa pengar själv genom hårt arbete och mycket risk, och jag har fått offra mitt sociala liv, familj och vänner i många år. Det är inga pengar jag ärvt.

Andra alternativ är att köpa billigare hus där vi äger 50% var men då blir det i betydligt sämre område. Mannen tycker detta också är ett bra alternativ, men det tycker inte jag.

Vad ska jag göra? Är jag för känslig? Eller tänker jag rätt då jag tycker att det som mannen föreslår är helt orimligt?

glasögon43

Fri 10 Oct 10:16

#15

Anonym (Kompromissa) skrev 2025-10-10 01:03:46 följande:

Det handlar inte egentligen om vem som har rätt eller fel, utan vad ni är beredda att göra för att leva tillsammans. Om du inte vill kompromissa genom att sälja ditt hus och köpa i ett sämre område, varför ska han kompromissa efter dina krav? Ibland får man inte allt man vill, på sina egna villkor. Det du behöver fråga dig är vad du är beredd att göra och avstå för att bo med denne man. Om du inte kan släppa på vissa krav, och han inte på sina, så kommer ni inte att kunna bo ihop, så enkelt är det.

Din man har inte mer än 3 miljoner, det är utgångspunkten. Jag tycker att hans förslag om att köpa ett gemensamt hus för 50/50 är en rimlig kompromiss. En annan möjlighet är att han tar ett lån på resterande summa (7 miljoner) som skulle krävas för att kunna köpa in sig i ditt hus.

Jag tycker du gör helt rätt som inte vill ge honom 7 miljoner, det är konstigt av honom att insistera på det. Fråga dig om det är en varningsflagg, är han så oresonlig i annat också? Då kanske han inte är något att satsa på, eller i alla fall inte att vara sambo med.

Du har rätt att i slutändan så handlar det om vad man är villig att kompromissa med. Men i detta fall tycker jag att bo i ett mycket sämre hus och område och tvinga två familjer att flytta på sig - BARA av den anledning att vilja äga 50% (och inte nöja sig med tex 20-30% med belåning) - är iaf lite orimligt. Mannen gillar verkligen mitt hus och området, så det har inte med det att göra.

glasögon43

Fri 10 Oct 10:18

#16

Anonym (Grabb) skrev 2025-10-10 09:21:34 följande:

Stopp och belägg!!

Ni har varit tillsammans i ett par månader. Det räcker för att sätta stopp för den här diskussionen.

Vidare, ni har barn på varsitt håll som fortfarande bor hemma. Det är nästa hållplats att stanna vid. Varför så bråttom att börja planera för att alla ska bo tillsammans... om 2-3år...

Ni diskuterar planer som ligger 2-3år framåt i tiden, varför fastna på X miljoner åt olika håll. Mycket kan hända på 2-3 år, både relationsmässigt, känslomässigt, ekonomiskt.

Ni verkar ju båda ha det tämligen stabilt rent ekonomiskt, just nu. Varför inte leva i nuet? Fortsätt utveckla er relation, både som vuxna, och gentemot varandras barn, vänner etc.

Varför så bråttom liksom... var tog förälskelsen, kärleken, nyfikenheten vägen?

Varför diskutera "samboavtal" som ligger 2-3år bort...

I min värld; det är skillnad på att skilja sig, träffa någon ny, etc - när man är i övre medelåldern. Då kan man tycka att båda parter borde vara lite mer kloka, lite mera förståndiga. Man har levt ett liv liksom... Varför måste allt, allt, fogas samman?

Satsa på er vuxenrelation istället. Kompromissa? Absolut, att vara i en relation är alltid en form av "kompromiss"... men hoppa inte i galen tunna...

Varför frågan tas upp så tidigt är för att jag har en vän som slet med exakt samma sak. Hon var tillsammans med en man i något år ihop om att det skulle ändra sig, de ville inte vara särbos och min vän önskar han tagit tag i frågan tidigare för att tyvärr konstatera att ingenting skulle ändra sig.

glasögon43

Fri 10 Oct 10:22

#17

Goneril skrev 2025-10-10 10:06:18 följande:

Det var det värsta! Nog för att det vimlar av lurendrejare på FL, och samhället i stort, men här ska en "nybekant" lura till sig ett värde av sju miljoner! Hur ska du försvara det gentemot dina barn? Garanterat kommer han att vilja separera och då kammar han hem ett gott överskott. Just att han ihärdigt upprepar att han vill bli hälftendelägare trots att han inte har ekonomisk bärkraft skulle för mig vara ett stort varningstecken. Han är ute efter dina pengar, TS, och vill du verkligen spendera livet med honom? Jag hade skickat iväg honom, han kan ju ha turen att hitta någon ny som är lika "käär" som du. Jag fattar inte detta, hur kan den här mannen tilltala dig, TS? Han försöker ju sol- och våra dig, ser du inte det?

Det var jag som tog upp frågan iaf, inte han iaf.

glasögon43

Fri 10 Oct 11:00

#21

Anonym (Grabb) skrev 2025-10-10 10:43:51 följande:

Förstår. Förstår också att för somliga så är "samboskapet" en viktig del i en relation eller för "framtiden".

Men jag fastnar just på det du skriver att ni varit tillsammans i "ett par månader". Och ni verkar redan ha "stött på patrull" utifrån hur ni ser på ditt hus, hans hus, framtida boende, "ekonomin" kring boende.

Jag kan också förstå att för somliga så är det viktigt att känna att det är "50/50", på alla möjliga sätt, när man skall leva i en relation.

Men om nu förutsättningarna skiljer sig åt så får man ju någonstans inse det...

Det som stör, mig, och majoriteten av skribenterna i tråden är ju faktumet att det låter som att din blivande sambo driver frågan mot att du skall efterskänka ett betydande värde på din bostad - bara för att det skall bli "50/50".

Det låter för mig inte rimligt helt enkelt...

Hur gamla är era barn..?

I och med att han har sina barn på heltid så kan vi inte ses så ofta som om man hade barnen varannan vecka och kunde synka tiderna.

Ja, exakt majoriteten av skribenterna (inklusive jag) tycker att det är orimligt att föra över så stora ekonomiska värden bara för att det ska bli 50/50. Jag hade ju hoppas att mannen kunde se fördelarna istället med att "bara" behöva betala en liten del men få tillgång till hela.

Min yngsta är 8 år och hennes med så inte så lätt att flytta barnen.

Det var jag som tog upp frågan tidigt då jag ville veta om vi överhuvudtaget kan bo ihop. För mig är det en viktig del, iaf på halvtid, men helst heltid.

glasögon43

Fri 10 Oct 12:53

#29

Anonym (Jag) skrev 2025-10-10 12:18:15 följande:

Men han äger ett hus nu?

Jag tycker inte det är HELT orimligt att diskutera att flytta till ett sämre område och inte heller helt orimligt att det känns otryggt för honom att sälja sitt hus och sen bo hos TS och så kan han och barnen bli utslängda närsomhelst. Kanske han kan hyra ut sitt hus?

Och ?sämre? område.. alltså nu låter ni ju som att det skulle vara jättesynd om barnen att behöva bo någonstans där villorna inte kostar 20 miljoner utan ?bara? 6 miljoner. Jag tror du typ skulle få en hjärtattack om du fick höra att det finns barn som bor i hyresrätter. Och pratar vi 6 miljoners villor tror jag inte direkt det är Rinkeby vi pratar om.

Sen håller jag med om att jag inte tycker att TS bara ska ge honom 7 miljoner, det är inte rimligt heller.
Att han hyr ut sitt hus låter kanske mest rimligt , så har han en säkerhet om det tar slut.

Ja, han äger ett helt okej mindre hus i ett helt okej område där han bor med sina barn.

Nej det skulle inte vara "synd" om mina barn att bo i ett sämre område. Men jag har ett ex också att förhålla mig till som bor här. Hans ex är något mindre relevant frågan då han tar hand om sina barn helt själv. Så att flytta mina barn är krångligare ur den aspekten.

Min lösning till mannen är att han har sitt hus uthyrt (eller till och med tomt till en början) så att det finns kvar de första åren om det inte skulle funka.

Hur som helst så bör frågan handla om han vill flytta till mig, och inte hur många procent av huset man kan äga.

Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?

INNEHÅLL