Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?

Nej du ska naturligtvis inte skänka bort dina barns arv till honom. Hur tänkte du och han nu?  Helt orimligt. Det kallas ekonomiskt våld att pressa på om något sådant. 

Eh nej du ska absolut inte ge bort det till honom. Att han ens frågar? Du gör rätt som drar öronen åt dig, stå på dig. Ni får hitta en lösning som känns ok för dig också. Hur länge har ni varit tillsammans, hur väl känner du honom? 

Absolut nej. 

Om du går med på det då kommer han efter en kort tid att vilja separera och sedan kräva att han får ut 50% av husets värde vilket innebär att du antingen får betala honom 10Mkr eller att sälja huset och dela på vinsten.
Skulle vara enkla pengar för honom att få. 

Har jag förstått det rätt?
Ni har varit tillsammans i några månader och ni pratar om att du ska ge honom ca 7 miljoner kr?
Att han tycker att det är rimligt ger iallafall mig väldigt obehagliga signaler....
Han pratar kompromiss med DINA pengar...väldigt förmätet om du frågar mig...

Jag kan förstå att han inte känner sig helt bekväm att flytta in i ditt hus...
Men lösningen är ju inte att du ska efterskänka en sådan enorm summa pengar...

Sen undrar jag varför det är så bråttom. Ni har precis blivit ett par och har dessutom 5 barn som ni ska tänka kring.
Varför inte ta det lite lugnt och se tiden an. Ni har ju ändå inte tänkt bo ihop de närmsta åren så varför prata så ödesmättat?

Håll i dina pengar och ägodelar själv 
han har ingenting med det å göra 
han försöker blåsa dig 
sluta diskutera det överhuvudtaget 
du ska inte ge honom en planka på huset 

Kan förstå er båda. Nej, du ska absolut inte ge bort ett värde på 7 miljoner om det inte är din egen vilja att ge bort en sån gåva. Jag kan också förstå att han inte vill flytta in hos dig och alltid veta att han är den som får flytta med sina barn om ni går isär. Ni behöver båda trygga lösningar för era respektive familjer och är man ett par får man ändå acceptera att anpassa sig till en standard som funkar för den med minst pengar om man inte vill dela med sig (vilket jag har full förståelse om man inte vill i er situation). Ni kanske får överväga att köpa något nytt tillsammans där ni äger 50/50 och hyra ut eller sälja era respektive bostäder.

Som du själv skriver så är det ju helt befängt att ni hamnar i diskussion ang hur många miljoner du ska ge honom. Helt galet. Och att han till och med tycker att ni kan byta till ett sämre boende för att göra 50/50 ägande möjligt. Så resonerar inte en man som vill sin partner (och hennes barn) väl. Han resonerar snarare som en stor egoist. Allt handlar om vad HAN VILL HA, inte vad som är bäst för den han säger sig älska. Snälla TS, satsa inte långsiktigt på denna man, om du gör det så begår du ditt livs misstag. Kram

Det handlar inte egentligen om vem som har rätt eller fel, utan vad ni är beredda att göra för att leva tillsammans. Om du inte vill kompromissa genom att sälja ditt hus och köpa i ett sämre område, varför ska han kompromissa efter dina krav? Ibland får man inte allt man vill, på sina egna villkor. Det du behöver fråga dig är vad du är beredd att göra och avstå för att bo med denne man. Om du inte kan släppa på vissa krav, och han inte på sina, så kommer ni inte att kunna bo ihop, så enkelt är det. 

Din man har inte mer än 3 miljoner, det är utgångspunkten. Jag tycker att hans förslag om att köpa ett gemensamt hus för 50/50 är en rimlig kompromiss. En annan möjlighet är att han tar ett lån på resterande summa (7 miljoner) som skulle krävas för att kunna köpa in sig i ditt hus. 

Jag tycker du gör helt rätt som inte vill ge honom 7 miljoner, det är konstigt av honom att insistera på det. Fråga dig om det är en varningsflagg, är han så oresonlig i annat också? Då kanske han inte är något att satsa på, eller i alla fall inte att vara sambo med. 

Vi tyckte att det var viktigt att äga huset tillsammans. Att känna att det är lika mycket vårt så att vi är en jämställd enhet. Den känslan finns med när vi bor, renoverar, fixar och donar. Men i vårt fall handlade det inte om så stora summor som i ditt fall. Du sitter på en förmögenhet och inte ett normalt hus, så där hade jag nog tänkt annorlunda. 

Stopp och belägg!!

Ni har varit tillsammans i ett par månader. Det räcker för att sätta stopp för den här diskussionen. 

Vidare, ni har barn på varsitt håll som fortfarande bor hemma. Det är nästa hållplats att stanna vid. Varför så bråttom att börja planera för att alla ska bo tillsammans... om 2-3år...

Ni diskuterar planer som ligger 2-3år framåt i tiden, varför fastna på X miljoner åt olika håll. Mycket kan hända på 2-3 år, både relationsmässigt, känslomässigt, ekonomiskt.

Ni verkar ju båda ha det tämligen stabilt rent ekonomiskt, just nu. Varför inte leva i nuet? Fortsätt utveckla er relation, både som vuxna, och gentemot varandras barn, vänner etc.

Varför så bråttom liksom... var tog förälskelsen, kärleken, nyfikenheten vägen?

Varför diskutera "samboavtal" som ligger 2-3år bort...

I min värld; det är skillnad på att skilja sig, träffa någon ny, etc - när man är i övre medelåldern. Då kan man tycka att båda parter borde vara lite mer kloka, lite mera förståndiga. Man har levt ett liv liksom... Varför måste allt, allt, fogas samman?

Satsa på er vuxenrelation istället. Kompromissa? Absolut, att vara i en relation är alltid en form av "kompromiss"... men hoppa inte i galen tunna...