Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?

Stopp och belägg!!

Ni har varit tillsammans i ett par månader. Det räcker för att sätta stopp för den här diskussionen.

Vidare, ni har barn på varsitt håll som fortfarande bor hemma. Det är nästa hållplats att stanna vid. Varför så bråttom att börja planera för att alla ska bo tillsammans... om 2-3år...

Ni diskuterar planer som ligger 2-3år framåt i tiden, varför fastna på X miljoner åt olika håll. Mycket kan hända på 2-3 år, både relationsmässigt, känslomässigt, ekonomiskt.

Ni verkar ju båda ha det tämligen stabilt rent ekonomiskt, just nu. Varför inte leva i nuet? Fortsätt utveckla er relation, både som vuxna, och gentemot varandras barn, vänner etc.

Varför så bråttom liksom... var tog förälskelsen, kärleken, nyfikenheten vägen?

Varför diskutera "samboavtal" som ligger 2-3år bort...

I min värld; det är skillnad på att skilja sig, träffa någon ny, etc - när man är i övre medelåldern. Då kan man tycka att båda parter borde vara lite mer kloka, lite mera förståndiga. Man har levt ett liv liksom... Varför måste allt, allt, fogas samman?

Satsa på er vuxenrelation istället. Kompromissa? Absolut, att vara i en relation är alltid en form av "kompromiss"... men hoppa inte i galen tunna...

Anonym (Grabb)

Fri 10 Oct 10:43

#20

glasögon43 skrev 2025-10-10 10:18:21 följande:

Varför frågan tas upp så tidigt är för att jag har en vän som slet med exakt samma sak. Hon var tillsammans med en man i något år ihop om att det skulle ändra sig, de ville inte vara särbos och min vän önskar han tagit tag i frågan tidigare för att tyvärr konstatera att ingenting skulle ändra sig.

Förstår. Förstår också att för somliga så är "samboskapet" en viktig del i en relation eller för "framtiden".

Men jag fastnar just på det du skriver att ni varit tillsammans i "ett par månader". Och ni verkar redan ha "stött på patrull" utifrån hur ni ser på ditt hus, hans hus, framtida boende, "ekonomin" kring boende.

Jag kan också förstå att för somliga så är det viktigt att känna att det är "50/50", på alla möjliga sätt, när man skall leva i en relation.

Men om nu förutsättningarna skiljer sig åt så får man ju någonstans inse det...

Det som stör, mig, och majoriteten av skribenterna i tråden är ju faktumet att det låter som att din blivande sambo driver frågan mot att du skall efterskänka ett betydande värde på din bostad - bara för att det skall bli "50/50".

Det låter för mig inte rimligt helt enkelt...

Hur gamla är era barn..?

Anonym (Grabb)

Fri 10 Oct 11:32

#22

glasögon43 skrev 2025-10-10 11:00:18 följande:

I och med att han har sina barn på heltid så kan vi inte ses så ofta som om man hade barnen varannan vecka och kunde synka tiderna.

Ja, exakt majoriteten av skribenterna (inklusive jag) tycker att det är orimligt att föra över så stora ekonomiska värden bara för att det ska bli 50/50. Jag hade ju hoppas att mannen kunde se fördelarna istället med att "bara" behöva betala en liten del men få tillgång till hela.

Min yngsta är 8 år och hennes med så inte så lätt att flytta barnen.

Det var jag som tog upp frågan tidigt då jag ville veta om vi överhuvudtaget kan bo ihop. För mig är det en viktig del, iaf på halvtid, men helst heltid.

Okey. Lite fördomsfullt (eftersom jag själv är i övre medelåldern) så tänkte jag att ni kanske har något äldre barn (som snart kanske flyger ur boet)...

Men då förstår jag också att sambofrågan blir lite annorlunda, givet att ni har yngre barn...

Ja. Jag står fast i att det låter orimligt, rent ekonomiskt.

Själv så har jag alltid tyckt att det kan vara bra att vara "prov-sambos" en tid. Dvs, behålla båda fastigheterna/husen (som du verkar ha föreslagit). Hyr ut det ena.

Se om ni som vuxna och alla barn kan få en fungerande vardag till att börja med. Utan att kladda för mycket med ägande, stora ekonomiska frågor.

Lycka till!

Anonym (Grabb)

Fri 10 Oct 15:21

#33

Anonym (Sandra) skrev 2025-10-10 13:53:21 följande:

Vill börja med att säga att jag håller med de flesta övriga i tråden.

Petar in ett förslag som jag inte sett tidigare, han köper/lånar in sig på den % han har råd med.

I samband med det gör ni såklart en värdering i huset.
Sen delar ni kostnaden lika på alla renoveringar inköp ni gör ihop och sedan vid en ev försäljning/ uppbrutet förhållande så gör ni en ny värdering och delar på vinsten/förlusten ni gjort sedan den första värderingen.
Han har lika mycket bestämmanderätt som dig När det gäller inköp så att han känner sig som ägare till huset och ?förlorar? inte heller något på att investera i huset. Det blir mer likvärdiga förutsättningar.

Detta så länge du inte kommer fram till att han nog bara gärna vill ta del av dina pengar.

Den tanken slog mig också... främst eftersom den potentiellt blivande sambon verkar väldigt upptagen med att man skall "äga" 50/50 när man bor tillsammans...

Det nämndes lite belopp initialt. Han kan ju lägga in 3msek som en "kontantinsats" resterande "70%" blir ju ett "lån" (skuld till TS, upprätta skuldebrev). Då kan han och ni säga att ni "äger 50/50"...

Det går givetvis att skriva ett sådant avtal. Men det görs med fördel av en jurist/advokat. Det går även att inkludera TS barn (i händelse av bortfall av TS) så de har "skydd"...

Värdering. Ingångsvärden. TS belåning i dagsläget. "Sambons" inköp och premisserna kring det.

Sen "i händelse av xyz". Ny värdering. Nya fördelningar...

Men fortfarande... TS du skall inte skänka bort några 7msek eller "70%"... aldrig.

Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?

INNEHÅLL