Finns det relationer där villkorslös kärlek existerar?

Jag tror att det är svårt att få den där totala, vilkorslösa kärleken mellan andra än till sina barn. Kan komma nära, min kärlek till mina småsyskon känns vilkorslös men jag är fortfarande medveten om att det finns vissa omständigheter som, om de skulle ske, så skulle jag inte längre känna lika varmt för dem längre - även om det skulle kräva de mest extrema omständigheter så finns det fortfarande en gräns så att säga. Medan mina barn så finns det inget, absolut inget scenario jag kan tänka där jag skulle sluta älska dem hur mycket jag än kanske skulle hata deras handlingar och hur djup sorg det skulle ge mig.

Jag tror dock att det är viktigt att inte blanda ihop vilkorslös kärlek med hur genuin den är. Jag älskar min make och mina föräldrar så oerhört mycket men jag ser även lättare scenarion där den kärleken skulle kunna mattas av - men det gör ju inte att jag älskar dem mindre än exempelvis mina småsyskon, bara att den "kräver" ett utbyte (trygghet, tilltro, lojalitet etc) som jag inte behöver från mina syskon eller barn - även om jag såklart gärna vill ha, och är tacksam för att jag har, dessa band även med dem.