Finns det relationer där villkorslös kärlek existerar?

Villkorslös som i oavsett vad personen gör, till och med förvinner helt så fortsätter man älska den och bara den?

I det långa loppet innebör en vuxen frisk relation en förväntan om lojalitet och varma känslor även från den andra parten.

Men periodvis kan en person vara närande, trots att den andra inte orkar återgälda. Under perioder med sjukdom, även långvarig t.ex. Eller att den andra kämpar med helt övermäntiga krav från omvärlden, så att det finns risk för att personen går in i väggen. Den ena kan också drabbas av djup sorg så att den personen inte kan fungera och relatera..

Man ser sig som ett team där man stöttar varandra i svåra tider.

Kanske är det bara en dröm, att vi ska kunna känna villkorslös kärlek till den partner man lever med.

Det är nog lättare om vi av någon anledning inte lever tillsammans. 

Men om du lever i en relation där du och din partner inte utnyttjar känslor för att styra den andres beteende.

Om du och din partner har frihet att utvecklas åt det håll man själv vill.

Om ni hjälper varandra utan att förvänta er något tillbaka.

Då lever ni ett liv tillsammans i något som åtminstone gränsar till villkorslös kärlek
.

De finns, men lär vara ganska sällsynta. Det är väl oftast det fåtal par som klarar att hålla ihop livet ut. En anledning till att sådana förhållanden är ovanliga idag beror mycket på att folk blivit för egoistiska och självcentrerade. Att prestera något i ett förhållande är något som ska ske naturligt och inte kännas som "krav". Nutida distraktioner som mobilskärmar och data/TV-spel är också något som lockar främst män att hellre syssla med egna nöjen och tidsfördriv snarare än att bry sig om partnern eller ens sina barn.

Villkorslös kärlek är för det mesta mellan en förälder och barnen. Barnen behöver ju inte prestera något för att bli älskade precis som de är.

Hur definierar du villkorslös kärlek till att börja med?

Jag tror att den bara kan finnas mellan förälder-barn.

I alla andra förhållanden är man redan en egen person när man formar relationen, och har förväntningar och förhoppningar medan man lär känna varandra. Även om man har överseende med fel och brister behöver båda parter vårda relationen.

Nej det finns det inte. Den enda relation där villkorslös kärlek existerar är mellan förälder och barn.

Det hoppas jag inte. Kärlek mellan vuxna människor bör alltid komma med krav och villkor, som ett sätt att motivera varann till att anstränga sig för den andre.

De som vill få stöd och kärlek utan samma motkrav är röda flaggor och troligen lata egoister som bara vill få men inte vill/orkar ge tillbaka i samma mån. 

Villkorslös kärlek leder bara till att en part utnyttjar den andre i slutändan och såna relationer är toxiska. 

Som sig bör då barn inte riktigt kan prestera på samma sätt som vuxna.

Tycker det är ett ganska märkligt och fåfängt sätt att resonera på, ärligt talat. Att vilja bli älskad utan att visa någon älskvärdhet själv?? Omoget och egotrippat så det förslår.

Nej, det gör det inte. Bara mellan föräldrar och barn.

Ja det tror jag, men det kommer inte gratis. Jag har ända sedan tidig barndom funderat mycket över kvaliteten på den kärlek människor i min omgivning påstod sig känna. 

Allt från mina föräldrar var villkorat, inte bara kärleken, utan även stöd, omtanke, acceptans. Jag hade behövt bli en människa som handlade i strid mot mina värderingar för att de skulle gilla mig. 

Jag har kommit fram till att kärlek inte är värt särskilt mycket om den inte är så nära villkorslös det går att komma. Jag har jobbat hårt på att utveckla min förmåga att älska villkorslöst, och det har gett mig så mycket tillbaka från mina medmänniskor och livet i allmänhet.