Anonym (Sträva för att ge) skrev 2025-10-13 16:32:07 följande:
Det brukar finnas flera som verkar ha problem med att förhålla sig till uttrycket, och innebörden med, villkorslös kärlek.
Ibland uppvisar vissa ett behov av att medvetet missförstå eller rentav fultolka.
Man kan på god grund anta att dessa ofta uppvisar den personliga bristen det innebär att inte själva inneha förmåga att ge, eller ens att sträva efter att ge, villkorslös kärlek,
och att dessa därför har problem (t ex känner sig underlägsna) människor som faktiskt har förmåga att medvetet sträva efter att ge villkorslös kärlek.
Villkorslös kärlek innebär att älska någon utan att ställa krav på att få något i gengäld,
och att acceptera partnern för den person den är.
En kärlek som inte bygger på villkor, åsikter eller förhoppningar, utan som ges fritt och är uthållig. Detta kan innebära att visa stöd även när någon går igenom svåra tider och att acceptera både positiva och negativa sidor.
- Kärlek ges utan krav på att personen ska agera på ett visst sätt för att förtjäna den.
- Kärleken ges fritt, utan att kräva eller förvänta sig något tillbaka, som en kram utan att förvänta sig en i gengäld.
- Man önskar helt enkelt sin partner lycka.
- Ger sitt stöd också i svåra tider, visar tålamod och kärlek även under perioder av svårigheter eller sorg.
- Man accepterar hela personen och omfamnar både de positiva och negativa sidorna hos sin partner.
Allmänt brukar konstateras att det är relativt på personer som besitter förmåga att ge villkorslös kärlek till sin partner.
Men det viktigaste i en kärleksfull relation brukar ofta anses vara att båda parter medvetet verkligen strävar efter att skänka sin partner så villkorslös kärlek som man förmår, var och en efter sin egen bästa förmåga.
Slentrianmässigt förekommer relativt ofta Villkorad kärlek: En person får kärlek bara om den beter sig på ett visst sätt.
Ett exempel är när en partner säger och bemöter med "Jag älskar dig inte om du gör/säger/beter dig så där" istället för "Jag tycker inte om din handling när du gör/säger/beter dig så där".
Villkorslös kärlek: En mer djupgående och befriande form av kärlek där en partner inte behöver prestera/säga/bete sig eller leva upp till några särskilt uppställda yttre krav för att få bli älskad av sin partner.
Den som har förmåga att ge villkorslös äkta kärlek,
eller den som bedömer att den själv har anledning känna sig nöjd med sin egen strävan att ge villkorslös kärlek,
de lever med mycket större välbefinnande i sitt liv, de är lyckligare och generellt mycket mer framgångsrika och tillfreds i livet på många olika plan, många säkerligen på samtliga plan, t ex inom såväl kärlek och sexliv, i familjelivet likväl som i sin yrkesutövning.
Jag tror att du har en annan definition av begreppet än många andra.
Man bör acceptera sin partner som den är, men det är inte samma sak som att acceptera vad som helst.
Älskar man någon på riktigt, är man beredd att dela både det bra och det dåliga.
I nöd och lust som det heter. Ingen relation överlever i längden om man inte är beredd att kämpa för relationen.
Men ingen relation kan eller bör överleva vilka svek eller svårigheter som helst. I det avseendet bör ingen kärlek mellan vuxna vara totalt villkorslös. Det gäller inte bara kärleken till en partner, utan även kärleken till släktingar eller vänner t ex.
Kärlek kräver uppoffringar men ska aldrig vara självutplånande. Enda undantaget är kärleken till egna barn.
Jag skulle offra allt för mina barn, om jag var tvungen. Jag skulle offra mycket för min man och andra närstående, men inte allt. De skulle aldrig förvänta sig det heller.
Vuxna måste faktiskt förtjäna kärlek. Barn ska däremot inte behöva förtjäna kärlek från sina egna föräldrar.
Jag respekterar om du är av en annan åsikt. Men min och andras definition är inte sämre eller mindre sann, och gör inte att vi har sämre relationer.
