Det känns som något viktigt saknas i historien. Även om din man inte vågar säga emot så måste ju det här vara ett fullskaligt samtalsämne hos din man och hans syskon. Du menar alltså att ingen ifrågasätter sin mamma om varför ens egna/bara vissa barnbarn inte får komma? Inte heller barnens kusiner undrar vart de är?
Någon (din man eller hans syskon) vet definitivt anledningen men är inte ärlig mot dig eller mot sin bror.
Det finns en lång historia och främst består det av konflikter mellan mig och henne, men barnen har aldrig gjort något fel. Vad hon tycker om mig vet hela släkten om, det har hon inte varit tyst om och jag har inte känt behov av att ens ge min version av det. har tänkt att det ska vara mellan henne, mig och min man.
Men hon behöver ju inte låta det gå ut över barnen. Vad jag än har känt om henne så har jag alltid bjudit in på firande, köpt presenter från barnen varje födelsedag, julklapp, fixat morsdagpresent, skickat bilder på barnen, har även tidigare gjort försök att ta med henne på mindre resor just för att hon är farmor till våra barn. Men nu har jag sagt till min man att jag slutar med det här tills att han tar ett ordentligt samtal med henne och säger ifrån