Kvinna med hög inkomst- attraktivt eller oattraktivt?
Inga problem bara det finns tid för annat än jobb i livet.
Inlägg från: Anonym (H)
|
-
-
Var inte säker på att alla 40+ har kapital och bostadskarriär. En skiljsmässa kan tex utplåna mycketAnonym (Kvinna) skrev 2025-10-12 14:14:37 följande:
Jag är som sagt 40+ så både jag och mannen jag ev skulle träffa har ju haft våra liv innan. Även på en mer genomsnittlig inkomst har man antagligen ägt hus och därmed kanske gjort en liten bostadskarriär. Dvs jag räknar med att de flesta 40+ har någon form av kapital. Skulle gemensamtboende komma på tal tänker jag mig ett helt normalt boende där båda äger 50%, stoppar in samma kontantinsats och delar 50/50 på räkningarna.
Ser hellre att nivån anpassas den genomsnittliga lönen än att jag ska betala för oss båda. Dvs mina pengar är mina och vs. Vill jag bjuda på resor och dylikt så gör jag det gärna, älskar att uppleva, men det väljer jag själv. Så mina pengar kan vara ett plus för den andre men ingenting som någon kommer ha direkt tillgång till.
hade man träffats som 20 åring hade det nog varit en annan sak. Då bygger man ju upp livet ihop. Nu har man redan gjort mycket av sin resa och förväntar mig nog att man till mans inte behöver sin partner för sin ekonomi.
50/50 är bra i teorin men funkar sämre i praktiken om skillnaden är stor. Ni måste då välja bostad, mat, resor, heminredning mm efter hans nivå. I praktiken kommer du betala mera. Varianten blir att du styr helt då du har makten via pengar. Nej, ingen skidresa, sol på Maldiverna. Nej, inte tacofredag utan hummer osv. -
Det finns en stor spännvid mellan, fri tillgång till dina konton och du bestämmer enväldigt.Anonym (Kvinna) skrev 2025-10-12 22:39:37 följande:
Man är säkert hemmablind men jag tror jag lever ganska normalt. Skillnaden är kanske att jag skulle kunna bränna på mycket mer om jag ville. Gillar att ha en sund balans mellan konsumtion (helst på upplevelser) och sparande.
Tror nog det är viktigare med mannens energinivå och inställning till livet. Att leva aktivt kan antingen kosta pengar (att man köper alla tjänster) eller i tid (att man planerar och förbereder själv). En man med engagemang kan absolut kompensera för en lägre nivå av inkomst.
Jag förväntar mig en likasinnad på det viset. Jag tycker man får anpassa till den nivån som alla är bekväma men men jag anser inte att man ska ha gemensam ekonomi. Det verkar fruktansvärt.
Ta detta med tid vs. pengar. Ni har hus och trädgård, överrens om att ni ska betala 50/50. Du vill hyra in städ och trädgårstjänster för få mer tid tillsammans. Han kan ekonomiskt inte prioritera det om han ska betala 50%.
Hur gör ni?
Du hyr in till din häft av städning och trädgård. Han tar resten själv, dvs inte mer tid tillsammans.
Ni hyr inte in. Ni behöver båda städa och klippa gräs
Du hyr in och betalar allt. Du betlar mera och ni får tid tillsammans.
Finns många sätta att göra detta. En att ni ser vissa kostnader som gemensamma, bostad, mat, heminredning, städ, gemensam semester, gemensam fritid. Ni betalar till dessa i förhållande till inkomst, kanske genom att sätta av pengar till ett gemensamt konto varje månad.. Tjänar du dubbelt, betalar du dubbelt.
Övrigt, sparande, kläder, hobby, pension, barn, egen bil, egna resor betalar var och en själv
-
Sen är livet som en chokladask, man vet inte vad som dyker upp.Anonym (Kvinna) skrev 2025-10-13 15:26:59 följande:Jag och min partner delade inte ekonomi. Fungerade utmärkt för oss. Kan inte tänka mig något värre än att han hade haft en åsikt om vad jag handlade/ inte handlade och han hade nog känt samma. Samtidigt så hade vi utan att ens tala om det samma tänk; båda hade en bra sparkvot, båda sparade till resor, lika stora insättningar til barn, hus och hem. Om jag sen köpte en ny bil var det helt upp till mig, men även att betala för den och ta hand om den.
När jag träffade min fru bode vi långt ifrån varandra. Vi insåg snabbt att det var vi som gällde och att vi ville leva och bilda familj.
Det blev så att hon flyttade till mig, gav upp jobb, karriär, vänner mm så att vi kunde leva tillsammans. Hon flyttade alltså in i min bostad med noll i inkomst. I början fick jag försörja henne till 100% med allt, boendekostnad, mat, kläder mm. Men det var ett billigt pris för att vi skulle kunna leva ihop. Alternativet hade varit fortsatt särboliv och sett varandra kanske en gång per månad. -
Men med en ny man i ditt liv som har betydligt lägre inkomst behöver du kunna låta honom få lite inflytande i gemensamma kostnader och indirekt dina pengar.Anonym (Kvinna) skrev 2025-10-13 16:00:56 följande:Partnern tjänade mer än mig de senaste åren. Inget problem. Jag fick aldrig tillgång till hans pengar och behövde dem inte heller. Men vi drog inte heller på oss en mer extravagant livsstil än den vi hade 10 år tidigare när vi hade lägre inkomster. Men samtalet kom upp ibland men jag landade i att jag hellre ville ha min tid än få tillgång till hans pengar, dvs om jag gjorde lite mer hemma så kunde vi dela men det ville jag inte. Jag vill heller inte vara beroende av någon annans inkomst. Det är skönt att få bestämma själv.
Det är inte samma sak som att han har tillgång till dina konton eller att du måste ge upp självbestämmandet på vad du köper för prylar och hur du sparar.
Det kan vara så pass enkelt så du lägger in 6000 kr och han 3000 kr på ett matkonto varje månad som ni båda har access till och kan handla gemensam mat för.