Kvinna med hög inkomst- attraktivt eller oattraktivt?

Jag är som sagt 40+ så både jag och mannen jag ev skulle träffa har ju haft våra liv innan. Även på en mer genomsnittlig inkomst har man antagligen ägt hus och därmed kanske gjort en liten bostadskarriär. Dvs jag räknar med att de flesta 40+ har någon form av kapital. Skulle gemensamtboende komma på tal tänker jag mig ett helt normalt boende där båda äger 50%, stoppar in samma kontantinsats och delar 50/50 på räkningarna. 

Ser hellre att nivån anpassas den genomsnittliga lönen än att jag ska betala för oss båda. Dvs mina pengar är mina och vs. Vill jag bjuda på resor och dylikt så gör jag det gärna, älskar att uppleva, men det väljer jag själv. Så mina pengar kan vara ett plus för den andre men ingenting som någon kommer ha direkt tillgång till. 

hade man träffats som 20 åring hade det nog varit en annan sak. Då bygger man ju upp livet ihop. Nu har man redan gjort mycket av sin resa och förväntar mig nog att man till mans inte behöver sin partner för sin ekonomi. 

 

Jobbar inte 70 timmars veckors men mer än heltid. Det säger lite sig själv. Inget kommer gratis här i livet. Iom att jag redan har barn så kan argumentet att en tar hand om barnen och gör mer hemma heller inte användas för att dela alla pengar som kommer in. Jag vill helt enkelt spara det mesta av mina pengar för att kunna välja mer fritt när jags ska gå i pension. 

Om jag vill resa mer så får jag såklart bjuda eller vad det nu kan vara för något. Men jag jobbar inte hårt för att någon annan ska sko sig på det. Jag menar inte att man ska ha olika standard i en relation- vad det nu betyder. Tex ska vi såklart äta samma mat och ingen ska tvingar lägga 90% av sin inkomst för att jag ska bo fint. Men att den andre automatiskt ska ha tillgång till mitt konto för att shoppa kläder eller egna weekends har jag nog svårare att förstå. 

Alla har ju 24 timmar på en dag. Om jag lägger 10 timmar av dygnet på att jobba och min partner 8 och vi delar lika på alla pengar (med utgångspunkt att jag tjänar ca 3 ggr så mycket som en vanlig lön) så är det väl min tid som plötsligt är mindre värd? Om jag konsekvent lägger mer tid på jobbet för att ge oss båda mer pengar, är det då inte rimligt att min partner också lägger 2 timmar på något varje dag som gynnar oss båda?
Det omvända är ju att vi båda ska dela 50/50 på alla arbetsuppgifter och inte ha gemensam ekonomi. Det betyder ju då att jag har 2 timmar mindre per dag att lägga på hem och hus, men har mer pengar, jag köper därför in 2 timmar värt av tjänster per dag (nu gör jag inte det utan för at illustrera ett exempel) för att min respektive inte sk abehöva göra mitt jobb också eller lägga mer av sin tid. 
I båda exemplen är bådas tid precis lika mycket värda, eller det tycker du inte?

Alternativet är väl att min tid plötsligt är mindre värd som ska jobba mer för att bibehålla den höga lönen, som båda ska ha tillgång till, men min partner förväntas inte hjälpa till lite extra med det han kan? 

 Men jag tror att pengarna på något sätt påverkar många personer på ett negativt sätt . 

Nu antar jag att jag är den som mäter den jag älskar i timlön?? Men samtidigt i en relation så ska väl även tid isf vara jämlikt om pengarna ska vara det? Obetalt hushållsarbete som merparterna av kvinnorna fortfarande gör mest av är väl heller inget man borde utsätta någon man älskar för? Trots det gör majoriteten av män just det.
Så om jag ska dela mina pengar som endast finns för att jag jobbar mycket utan att kunna förvänta att min partner kanske kan hjälpa till mer hemma, så är det väl heller inte rättvist? Varför är min fritid mindre värd? varför är det bara pengar som ska delas men inte den fria tid som finns till förfogande? Kan man ju isf vända argumentet och säga att det är otroligt sniket och kallhjärtat att inte vilja göra lite mer hemma när jag tjänar pengar åt min partner via timmarna på jobbet.