Kvinna med hög inkomst- attraktivt eller oattraktivt?

Jodå inga problem, hellre någon med hög inkomst än väldigt låg. Men riktigt så enkelt är det ju inte. Folk har olika kvalitéer.. Över en viss nivå av inkomst minus utgifter, så spelar pengar mindre roll. Mycket handlar också om dig och vad du finner attraktivt. 

Vänder lite på resonemanget och ser till mig själv. Tjänar ca dubbelt upp mot svensk medelinkomst, men bor i sjönära villa för under 4000/mån inklusive allt, helt skuldfri, alltså gott ställt. Träffar jag någon som tjänar under medel, då kommer hon dra ned mig. Hon kan inte hänga med på allt, utan att jag stöttar, men så mycket tjänar jag inte att jag jämt får betala för två. Men i mitt fall finns en aspekt till, jag är ledig må-sö 29 veckor om året och behöver inte jobba mer om ca 18 månader när jag blir 60. 

Från min synvinkel är nog problemet att du sällan är ledig och är bunden till ditt jobb. Att du har så du klarar dig är gott nog. Mer är ju knappast ett problem, bara positivt. 

Tänk dig att du träffar en riktig handyman, aldrig behöva bekymra dig om krånglande bilar, huset, hantverkare osv.. Dessutom en Tarek i köket. Den karln skulle inte känna sig som ett ankare som drar ned dig, han kan stolt visa vad han åstadkommer, skulle inte känna sig underlägsen, trots mindre inkomst. Men han bör nog ha såpass att han klarar sig. Kort sagt; en bra karl reder sig själv.

Den där "någon" här..
Vet ju inte hur gammal du är, anar dock att du närmar dig livet 2.0. Men jag anar också, i vad du skriver, lite av den rosa drömmen som unga har. För mig som singel med utflugna barn sedan länge, så handlar det inte längre om att bilda familj med alla tunga ansvar. Snarare att man är två vuxna självständiga individer som råkar trivas i varandras sällskap, kanske för att upptäcka många år senare att man fortfarande gör det, trivs. Livet kan faktiskt leka igen, precis som före perioden av barn och familjeliv. På väg att fylla 50? Deppigt? Näe inte ett dugg, när man är 25 är man fullt vuxen och från 25 till 50 är det 25 år, men surprise, det är även 25 år från 50 till 75. Vid 50 har man alltså inte ens levt halva sitt vuxna liv. Lek, ha kul, umgås.. ta det inte så jävla allvarligt. Detta är skrivet helt unisex, är precis lika mycket män som än i övre medelåldern jagar den rosa drömmen, istället för att bara umgås och trivas ihop. Den sorten kan bli en mindre trevlig erfarenhet när korthuset rasar och den andre lämnar av någon orsak. 

Häng inte upp dig på din inkomst, skapa inte hjärnspöken där du tror att män inte skulle gilla dig på grund av det. De flesta kvinnor har inte en tanke om vad de skulle bidra med i ett förhållande. Minns en tjej på jobbet som drömde iväg, han skulle vara rik, hon skulle inte behöva jobba osv.. Men vad bidrar du med i ett sådant förhållande, din kropp? Kommer inte glömma hennes min av den frågan. Jag kunde sagt fitta, men nån hyfs har jag. Men hela frågeställningen är ju bara fel, är ju inget affärsförhållande det handlar om. Ingen tänker ju så om sina vänner, med dem umgås man och hjälper dem för att man vill, inte för att man förväntar sig nåt tillbaks. Jag har vänner både på hög nivå i några av landets största företag, samtidigt med vänner inom hemtjänst och jordbruk. Finns kompletta idioter på hög nivå, samtidigt med genier på fabriksgolvet.

Man känner sig själv genom andra. Idag prenummererar alla på sin egen världsbild. 

Jodå, jag kan tänka mig att det finns några få män, närmast psykopater, som känner sig förminskade av att kvinnan har mer ekonomisk makt. Lättstötta muskelberg med ömma tår helt utan storkukslugn. Borde vara mycket oattraktiva, men är tyvärr inte det. Psykopati är till stor del ärftligt, man kan fundera varför den genen överlevt evolutionen. Grandios, beslutsam, bossig, åstadkommande, initiativrik..

Ser du TS hur de flesta kommentarer har som grund att du ska "dela möbler" med en kille du gillar. En konform mall, är det vad du vill?