Anonym (ME)

Mon 13 Oct 06:27

50 svar

Vad vill jag?

Hej,

Jag har varit ihop med min gubbe i 1,5 år.
Allt gick jättesnabbt mellan oss och nästan direkt från första stund umgicks vi hela tiden varje dag.
Han ville snabbt flytta ihop. så nu bor vi ihop och min lägenhet står bara tom och övergiven.

Han visade väldigt snabbt att han var en sådan som jag egentligen sökte efter.
Omtänksam, givmild, uppmärksam, fysiskt aktiv, rolig, sätter relationen först, skäms inte för en, vill umgås med dig.

Han visade oxå väldigt snabbt sin svartsjuka.
Om han tror att jag kollar på en annan kille, då blir han förbannad och det kan bli ett helvete, han bråkar oxå öppet med mig.
Den här svartsjukan han visar mig har gjort att jag har blivit exakt likadan, om jag märker att han lägger märke till någon annan blir jag svartsjuk.
Hans svartsjuka är så konstig ibland att jag inte förstår någonting, han var trött och ville vila lite i soffan en helg och sa jag sätter på en film till dig. Han hittade en film och satte på den, det handlade om en dejtingapp och hur de skulle skapa den eller något, jag fick se 20 minuter. När han insåg vad den handlade om så sa han "aha vill du se det här eller" jag svarade "ja, sov nu". Sen blev han förbannad och sa att om jag gillade det så mycket så kunde jag väl skaffa tinder då. Jag svarade väl något i stil med nej, stäng av skiten då. Det slutade med bråk och jag gick ut till skogen för att chilla.

Men till saken, vi satt förra veckan och kollade på dejtingprogram som vi båda tycker är kul. Det var en tjej i programmet som blev ledsen över att hennes respektive inte ville gå och kolla på något av hennes uppträdande. Då började vi prata om att om jag skulle börja dansa igen så skulle han aldrig gå och kolla på något utav mina uppträdanden eftersom det inte är hans intresse, dans.
Och det blev jag lite ledsen över, jag tycker att det gör man väl, om ens respektive spelar fotboll, eller dansar eller någonting annat, har ett uppträdande, en match eller en tävling så stöttar man väl lite genom att kolla. Man behöver väl inte kolla på varenda gång men aldrig? Det tror jag inte att jag skulle acceptera. Oavsett om det inte är ens intresse så stöttar man väl och vill se sin respektive vad den har för sig och vad den gillar.

Precis som jag ställer upp för honom när jag inte vill.
Igår till exempel ville jag inte till gymmet och träna, men jo fy fasiken han ville och jag gav mig tillslut och följde med så att vi kunde träna. Jag får inte träna själv på gymmet för då blir han ledsen och sur på mig och säger att jag vill vara själv (han menar i livet). Även om vi egentligen har två olika träningsstilar så ska jag träna som honom för att han inte ska bli ledsen. I början tränade vi ena veckan som han och andra som mig men det blev lättare för fridens skull att göra som han eftersom han blir som en envis otrevlig åsna ?jag gillar inte att träna så?.

Jag älskar honom så mycket och han är en så underbar människa när han vill. Han ställer upp för mig, han är alltid där och han accepterar mig som jag är (för det mesta).

Han vill att våra liv ska se ut så här.
Han vaknar 4.00, ut och springa.
Jag vaknar 4.30, tar en kaffe.
Vi sticker till gymmet vid 5.
Sen hem duscha umgås lite sticka till jobbet. Jag borde åka med honom så han kan hämta mig, han blir ledsen om jag vill cykla. Jag gillar att cykla till jobbet och gå hem.
helgen vill han att vi ska träna och sen helst ingenting mer. Sitta i soffan.

Jag gillar vårt liv tills det kommer till helgen jag är en friluftsmänniska och vill ut i skogen, jag vill ta en glas vin, jag vill umgås med vänner, jag vill att vi ska spela spel. Jag vill så mycket mer.

I lördags frågade jag efter träningen om vi skulle göra något, då och shoppa, gå och fika, gå ut och äta. Han ville inte. Jag sa bara okej. Sen så skulle vi tydligen fixa till oss och sticka ut, jag trodde vi skulle åka och fika annars tar han inte på sig jeans. Men nej vi åkte vara till citygross och handlade. Jag sade ingenting, jag ville inte göra honom ledsen för att han bara ville sitta hemma och jag ville någonting annat.
Det är ofta så.

Klockan är nu 6 på måndag morgonen och jag skulle egentligen vara på gymmet med honom nu men jag orkar inte med tjabb.

Jag var färdig och tog på mig strumporna och han stod bara rakt uppochner och tittade på mig utan att säga något, jag frågade om han inte skulle ta sin dricka. Sen sas det någonting mer efterdet när vi skulle ta på oss skorna, jag kommer inte ihåg vad vi sade. Men det slutade med att han sa ?aha du är på tjabbhumör, om du vaknar och känner att du är på tjabbhumör kan du bara vara tyst istället? jag sa bara, nej det är jag inte. Och att han fick åka tjälv till gymmet för jag ville inte längre.

Jag har tappat min tråd och vet inte vad jag vill med detta inlägg.

Anonym (Y)

Mon 13 Oct 06:46

#1

Du kunde köpa dig ett halsband och koppel och ett ben att tugga på länge. Och han kunde titta på när du roade dig med benet och ta dig med på promenader ibland.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 06:50

#2

Anonym (Y) skrev 2025-10-13 06:46:42 följande:

Du kunde köpa dig ett halsband och koppel och ett ben att tugga på länge. Och han kunde titta på när du roade dig med benet och ta dig med på promenader ibland.

Intressant, han brukar säga att han är min hund och allt är på mina villkor.
Jag brukar fundera på det men känner att så inte är fallet. Och sen brukar jag fundera lite längre och tänka att han kanske har rätt. Att jag är för krävande och vill för mycket. Sen funderar jag lite till och känner att allt blir lugnt och jag bara ler och håller käften.

Anonym (?)

Mon 13 Oct 07:00

#3

Kan du en fredagkväll gå ut med en vännina, käka, ta några glas vin och ha kul på en pub?
Kan du åka iväg på en jobbresa tre dagar med övernattning?
Kan du delta på en vandringshelg, tältlvernattning, med friluftsfrämjandet?
Kan du åka iväg en helg för att hälsa på släktingar?

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:06

#4

Anonym (?) skrev 2025-10-13 07:00:45 följande:

Kan du en fredagkväll gå ut med en vännina, käka, ta några glas vin och ha kul på en pub?
Kan du åka iväg på en jobbresa tre dagar med övernattning?
Kan du delta på en vandringshelg, tältlvernattning, med friluftsfrämjandet?
Kan du åka iväg en helg för att hälsa på släktingar?

Nej inte utan hot om att jag väljer att det är slut då.
Jag har inga vänner kvar för jag har valt att det är bättre för fridens skull att låtsas om att de inte har hört av sig till mig.
Jag kan inte ens gå ut på promenad själv utan att det blir tjafs om det.

Lynx123

Mon 13 Oct 07:10

#5

Du behöver avlägsna dig från den här personen så snabbt som möjligt. Rung Kvinnorjouren om du inte har familj eller vänner som kan hjälpa till med det praktiska. Det här är jätteallvarligt.

Anonym (Ellinor)

Mon 13 Oct 07:22

#6

Lämna!

Du är fortfarande så pass med i matchen att du känner att något inte stämmer. Du reflekterar fortfarande över de begränsningar du hamnat i, att inte kunna ta en aw med vänner eller åka på jobbresa utan att du skulle ha en klump i magen inför att berätta eller att det skulle leda till bråk.

Om du stannar så kommer du inom kort att vara så pass fast i hans tänk att du inte ens reflekterar längre eller ser detta som onormalt och då är det tusen gånger svårare att lämna. Du kommer också att begränsas i vilken typ av stöd du kan ta emot eftersom ni hamnar i att det blir ni två mot resten av världen. Och det gör att det blir svårare för utomstående att hjälpa dig ur det. Du kommer inte lyssna på dem.

Det är inte en sund relation!

Mvh utbildad i ämnet och har stått bredvid nära anhörig där det tog SJU år att komma loss.

Anonym (?)

Mon 13 Oct 07:30

#7

Anonym (ME) skrev 2025-10-13 07:06:37 följande:

Nej inte utan hot om att jag väljer att det är slut då.
Jag har inga vänner kvar för jag har valt att det är bättre för fridens skull att låtsas om att de inte har hört av sig till mig.
Jag kan inte ens gå ut på promenad själv utan att det blir tjafs om det.

Är det så här du vill leva resten av livet?
Är det här det liv och exmpel på relation du vill visa upp för eventuellt kommande barn?

Anonym (Moa)

Mon 13 Oct 07:34

#8

Påminner om ett förhållande jag hade.
Det va inget kul.

Tycker du ska börja tänka på att lämna. I mitt fall så dalade kärleken efter 1,5 år. Jag började umgås lite med vänner igen. Han kunde ringa 3 gånger om jag satt på ett fik med min bästis...
Skulle jag träffa någon kompis på helgen så va jag tvungen att berätta det på Måndagen. Men han förbjud mig inte. Tror han förstod att han börja tappa mig och att det va en av anledningarna.

Du måste ha någon att prata med och du måste få luft från honom. Börja där

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:46

#9

Lynx123 skrev 2025-10-13 07:10:22 följande:

Du behöver avlägsna dig från den här personen så snabbt som möjligt. Rung Kvinnorjouren om du inte har familj eller vänner som kan hjälpa till med det praktiska. Det här är jätteallvarligt.

Jag har nog vänner och familj som kan hjälpa mig men jag har redan använt dom. Jag har flyttat hem två gånger men har hamnat här tillbaka.

Känns som jag har försummat dom.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:51

#10

Anonym (Ellinor) skrev 2025-10-13 07:22:38 följande:

Lämna!

Du är fortfarande så pass med i matchen att du känner att något inte stämmer. Du reflekterar fortfarande över de begränsningar du hamnat i, att inte kunna ta en aw med vänner eller åka på jobbresa utan att du skulle ha en klump i magen inför att berätta eller att det skulle leda till bråk.

Om du stannar så kommer du inom kort att vara så pass fast i hans tänk att du inte ens reflekterar längre eller ser detta som onormalt och då är det tusen gånger svårare att lämna. Du kommer också att begränsas i vilken typ av stöd du kan ta emot eftersom ni hamnar i att det blir ni två mot resten av världen. Och det gör att det blir svårare för utomstående att hjälpa dig ur det. Du kommer inte lyssna på dem.

Det är inte en sund relation!

Mvh utbildad i ämnet och har stått bredvid nära anhörig där det tog SJU år att komma loss.

Jag vet redan hur det känns att lämna honom. Det gör fysiskt och pykiskt ont. Jag var svag och gick tillbaka, nu sitter jag här fem månader senare och känner, vad fan gör jag men ändå känns det som att det är precis här jag vill vara.

Det värsta denna helgen var att vi inte bråkade, att allt var lugnt men att jag bara kände, fy fan vilket fint höstväder det är, vad underbart det hade varit att ta cyklen och cykla bort några mil, vandra lite och fika i skogen, njuta av de vackra färgerna och solen, cykla hem laga fin mat, sitta vid köksbordet och äta. Sätta på lite musik och njuta av ett glas vin.
Men istället svalde jag det och satt i soffan och åt en äcklig macka.

Jag borde nog lämna, jag vet nog det men jag vet oxå att jag absolut inte vill, jag kanske kan lära mig att få njuta av det jag egentligen inte vill göra.

Vad vill jag?

INNEHÅLL