Tycker en lämplig konsekvens kunde vara att när föräldern slipar igen, får barnet sopa köksgolvet, vattna blommor, diska kastruller eller liknande under tiden, för att visa att nu hinner föräldern inte göra det, eftersom den måste slipa. Alltså inte under hela tiden föräldern slipar, men några halvtråkiga hushållssysslor då.
Ja, det är ju som TS själv skrev att gränsen kan vara suddig mellan en konsekvens och en straff. Och varje konsekvens som barnet inte gillar är i princip också ett straff.
När min nu vuxen dotter var liten lekte hon ute på vår gård (vlera lägenhetshus) största delen av sin fri tid. När hon inte följde reglerna blev det som konsekvens att hon inte fick leka ute på ett tag (längden berodde på hur mycket tid hon spenderade ute, under sommarlovet räckte det med en dag tex.). Jag tycker det är en rätt logisk konsekvens att om barnet inte kan sköta sig när det är ute själv, kan man inte leka ute själv. För mitt barn var det det värsta straffet. Det hände inte så oftast (max. 2 gånger per år), för hon sköte sig rätt bra, men en gång när det hände frågade hon mig om jag inte istället kan slå henne som straff. Hon föreslog en örfil eller två.
Den barnpsykologisk gonkända logiska konsekvensen tyckte mitt barn alltså var mycket värre än ett straff som gäller som så hemsk för barn, att den tom är olaglig.
Så ja, det är svårt att dra gränsen.
Och nej, jag slog inte mitt barn ;)