Råd om konsekvens

Jag tänkte på mitt barn som en hund helt ärligt, när hen var liten.
Konsekvensen behövde komma direkt och i anslutning och gå att förstå. Och konsekvens = vara konsekvent. Inte komma med tomma hot och liknande utan har jag förklarat något och jag ser att barnet förstått vad jag menar. Och sen ändå gör så? Då är jag konsekvent. Jag menar vad jag säger.

Till exempel, vi är i sandlådan och leker. Där är även ett par kompisar från dagis med sina föräldrar. Barnen är tre år gamla. Mitt barn börjar kasta sand på andra barn. Jag säger till, det lugnar ner sig. Det händer igen och jag säger att vi kastar inte sand på varandra, det kan komma i ögonen och det vill vi inte. Gör du så en gång till så går vi hem.
Barnet kastar sand - jag samlar ihop sakerna i vår tygkasse, tar barnet i hampan och går. Jag personligen hade gärna stannat, det är trevligt att umgås med grannar och barn. Men jag har sagt att gör du så igen så går vi - och då går vi. Slut på leken. Det är för mig en konsekvens.
Om jag hade sagt att nu blir det inget bolibompa ikväll så hade det varit ett straff och inte så direkt kopplat till att kasta sand.