Anonym (Dollan) skrev 2025-10-13 19:58:24 följande:
Ja alltså jag började umgås med min vän när hon relativt nyseparerad, jag har en viss förståelse att man kanske inte är helt i balans just efter uppbrottet. Jag hade också ett stort bekräftelsebehov en stund. Även om jag inte låg runt så handlande fabska mycket om uppmärksamhet från killar. Dock lägger sig ju detdär ganska snart och man hittar sig själv. Min vän i detta fall blir bara värre och värre. Jag har verkligen haft tålamod, hon har väldigt få kvar och alla som fått har berättat för henne varför men hon tycker dem är idioter.
Din vän verkar minst lika obalanserad. Och man fattar inte att dom inte jobbar med sig själva istället för att konstant springa efter killar. Har du ingen kontakt alls med din vän idag? Saknar du henne ibland? Jag är rädd att jag ska ångra mig om jag bryter helt
Ja kan förstå att man klickar när man har samma livsstil under en period. Jag lärde känna min vän på gymnasiet, vi var bästa vänner under en lång tid. Men vi växte isär, eller snarare jag växte upp och hon gjorde inte det. Jag hade ett par seriösa förhållanden, hon gjorde en lista på killar hon legat med och fnittrade varje gång hon kom till ett jämnt 10 tal... Alla våra konversationer, oavsett vilket ämne vi pratade om, handlade om hennes ligg. Alltid. Det spelade ingen roll om vi pratade om en film, en restaurang, en fd klasskamrat som blivit påkörd, hon lyckades ändå alltid föra hennes senaste crush på tal och diverse ligg. Vr man ute så släppte hon allt bara det plingade i mobilen för det kunde ju vara "Han med stort H" så mellan hennes upprepade sexskapder, gråtande över att kullarna aldrig hörde av sig och att man fick pausa allt pga av hennes mobil så var jag trött in i märgen efter att ha träffat henne. En fika kunde pågå i 5 timmar och handla 99% av samtalet om Niklas, Samir, Josef, Erik, Ahmed, osv... Samt att varje gång jag försökte ge henne råd och stöd så lyssnade hon inte eller blev bitter och hätsk mot mig. Hon ville inte höra att om man öppnar benen för en kille man inte vet efternamnet på bara för att han kör en fin bil, så kommer han nog inte höra av sig mer. Men näääh, det var "äkta" och jag visste inget alls. Så tillslut orkade jag inte prata alls när vi sågs.
Ja helt ärligt kan jag säga att jag saknar henne ibland, men så inser jag att jag inte saknar henne, jag saknar hur hon kunde vara inte den hon är. För som sagt, jag har gått vidare i livet, har en partner, har barn, hon står fortfarande och stampar på samma plats och tyvärr tror jag att din vän är likadan. Hon kommer inte gå vidare i livet och hon kommer hindra DIG från att gå vidare också för denna sortens människor vill ha andra med sig i träsket för att kunna vältra sig och älta. Så om du värdesätter din sinnesro och ditt förhållande så kapa banden, blocka numret och andas ut. Du kommer snabbt märka hur skönt det är när du är fri från denna "vän"
