Måste bryta helt med min vän och det är dubbla känslor

Anonym (Dollan)

I förrgår 16:22
40 svar

Visa endast Anmäl

Måste bryta helt med min vän och det är dubbla känslor

Lång historia kort korta drag...

En av mina bästa vänner äter upp mig fullständigt. Hon ältar sänder mitt huvud om killar hon fått en crush på. Hon blir upp över öronen förälskad efter ett ons och viger gela sin vardag och varenda tanke åt detta.

Jag har försökt byta ämne sååå många gånger men hon är snart där igen och babblar på om nån kille. Hon är 37 år och har flera yngre killar på snap och hon tror att alla som svarar henne är kära i henne. Sen rasar hon om hon blir nobbad.

Hon ligger bokstavligt talat i fosterställning och gråter om en kille inte hört av sig under helgen.

Vi bor i en ganska liten stad och hon har rivit runt rejält och har fått ett ryckte som kar tokig. Många killar blockar henne för att hon knte slutar höra av sig på fyllan.

Nu sist satt hon uppe och vänta till 04.00 på att en kille skulle göra av sig för ett ligg. Allt detta är det enda som intresserar henne och nu efter 2 år har jag gett upp helt o hållet. Hon har tappat många vänner och de har brutit helt med henne. Nu har hon bara mig och ett par till kvar. N
Jag har varit tydlig med att jag inte orkar. Ändå hamnar hon konstant i detta galna ältande igen och igen. Hela hennes liv handlar om killar och utseende. Jag ser inget annat än att bara bryta med henne faktiskt. När jag säger vad hon tycker blir hon irriterad.

Vill igentligem bara bolla lite om någon varit i samma situation ?
- «
- ‹
- Sida 1 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Måste bryta helt med min vän och det är dubbla känslor
Anonym (X)

I förrgår 16:44
#1

Visa endast Anmäl

Hade liknande problem. En vän som konstant drog hem killar och klagade på att det aldrig ledde till några relationer, drog även på sig könssjukdommar som hon spred vidare. Skällde på mig på fyllan och kritiserade mig för att jag hade ett seriöst förhållande. Hon "glömde bort" min födelsedag och kom inte till restaurangen som vi flera skulle gå på för hon hade en dejt med en kille hon träffat kvällen innan.
Jag blockade hennes nummer och har bara sett henne en enda gång sedan dess, hon är singel bor i en hyresrätt och har en katt. Inget förhållande, inga barn.

Din vän kommer aldrig ändra sig. Kapa banden nu.
Anonym (Frida)

I förrgår 17:08
#2

Visa endast Anmäl

Jag har varit i samma situation med min storasyster. Hon är i trettioårsåldern men ungefär som en trettonåring mentalt så hennes liv kretsar väldigt mycket runt killar och att uppfattas som "cool" och "populär". Om hon inte får bekräftelse från killar rasar hennes liv samman och hon har hamnat i väldigt farliga situationer bara för att få vara med en kille.

Och tyvärr tror jag inte att det kommer förändras om hon själv inte är villig att erkänna att detta är ett problem, och att hon är villig att jobba för att göra något åt det. Det är en av anledningarna till att jag brutit med henne.
Anonym (G)

I förrgår 17:56
#3

Visa endast Anmäl

Man får hoppas ni är felfria i tråden som bryter med anhöriga för de har brister. En sann vän gör inte så. Då var inte vänskapen så djup till att börja med.
Anonym (Frida)

I förrgår 18:14
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2025-10-13 17:56:09 följande:
Man får hoppas ni är felfria i tråden som bryter med anhöriga för de har brister. En sann vän gör inte så. Då var inte vänskapen så djup till att börja med.

Jag vet inte om du syftade på mig, men jag kan lova att det inte bara är pga killarna som jag brutit med min syster. Hon har även lurat massor av familjemedlemmar på pengar och betett sig hotfullt mot min son, utöver att hon dragit hem kriminella/missbrukande/allmänt obehagliga män, och för min sons skull valde jag att inte ha kontakt med henne längre, men det kändes inte relevant att ta upp i denna tråd.

Men beteendet med killar påminde kusligt mycket om hur min syster är, så det var det jag tog upp.
Anonym (Falabella)

I förrgår 18:33
#5

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2025-10-13 17:56:09 följande:
Man får hoppas ni är felfria i tråden som bryter med anhöriga för de har brister. En sann vän gör inte så. Då var inte vänskapen så djup till att börja med.

Konstig kommentar.

Anhörig = någon man är släkt med. En vän är vanligen inte en anhörig, även om det förekommer.

Vänskap fungerar om det finns kommunikation och utbyte åt båda hållen. Om en ältar hål i huvet på den andra i 20 år och dessutom vägrar bli vuxen är det inget konstigt att tröttna. Och till skillnad från anhöriga så finns det verkligen inget som säger att man måste vara vänner för livet p.g.a. att man en gång gick i samma klass eller spelade i samma lag eller vad som nu ledde till vänskapen från början.
Anonym (Dollan) Trådstartaren

I förrgår 18:33
#6

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2025-10-13 17:56:09 följande:
Man får hoppas ni är felfria i tråden som bryter med anhöriga för de har brister. En sann vän gör inte så. Då var inte vänskapen så djup till att börja med.

Så du menar på fullaste allvar att man ska umgås med människor man inte trivs med för att vara snäll?

Nej vår vänskap har aldrig varit djup. För henne har den mest handlat om att ha någon att älta slut med och jag är trött på det nu.
Teresse7

I förrgår 18:41
#7

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2025-10-13 17:56:09 följande:
Man får hoppas ni är felfria i tråden som bryter med anhöriga för de har brister. En sann vän gör inte så. Då var inte vänskapen så djup till att börja med.

Tror TS syftar på en vän. Inte anhörig.

Orkar man verkligen med en person som inte läser av eller lyssnar på att man inte orkar så kan man välja att bryta oavsett om det är släkt eller inte. Man ska inte behöva må dåligt i en relation.
Anonym (sköldmö)

I förrgår 19:06
#8

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2025-10-13 17:56:09 följande:
Man får hoppas ni är felfria i tråden som bryter med anhöriga för de har brister. En sann vän gör inte så. Då var inte vänskapen så djup till att börja med.

Men lägg av. Alla har brister, men det finns gränser, särskilt om man dränerar sin omgivning. Man kan inte bete sig hur som helst och förvänta sig att omgivningen ska orka med en.

En sann vän stöttar, men ska också kunna vara ärlig, och vänskapen måste handla om annat än ältande om den ska bestå.

Man kan också vända på det. En sann vän använder inte sina vänner som slasktrattar i sitt struliga liv. En sann vän struntar inte i sina vänners födelsedagsfirande för att en ny cool dejt har dykt upp just då.
Anonym (Dollan) Trådstartaren

I förrgår 19:58
#9

Visa endast Anmäl

Anonym (X) skrev 2025-10-13 16:44:57 följande:
Hade liknande problem. En vän som konstant drog hem killar och klagade på att det aldrig ledde till några relationer, drog även på sig könssjukdommar som hon spred vidare. Skällde på mig på fyllan och kritiserade mig för att jag hade ett seriöst förhållande. Hon "glömde bort" min födelsedag och kom inte till restaurangen som vi flera skulle gå på för hon hade en dejt med en kille hon träffat kvällen innan.
Jag blockade hennes nummer och har bara sett henne en enda gång sedan dess, hon är singel bor i en hyresrätt och har en katt. Inget förhållande, inga barn.

Din vän kommer aldrig ändra sig. Kapa banden nu.

Ja alltså jag började umgås med min vän när hon relativt nyseparerad, jag har en viss förståelse att man kanske inte är helt i balans just efter uppbrottet. Jag hade också ett stort bekräftelsebehov en stund. Även om jag inte låg runt så handlande fabska mycket om uppmärksamhet från killar. Dock lägger sig ju detdär ganska snart och man hittar sig själv. Min vän i detta fall blir bara värre och värre. Jag har verkligen haft tålamod, hon har väldigt få kvar och alla som fått har berättat för henne varför men hon tycker dem är idioter.

Din vän verkar minst lika obalanserad. Och man fattar inte att dom inte jobbar med sig själva istället för att konstant springa efter killar. Har du ingen kontakt alls med din vän idag? Saknar du henne ibland? Jag är rädd att jag ska ångra mig om jag bryter helt
Anonym (Falabella)

I förrgår 20:11
#10

Visa endast Anmäl

Anonym (Dollan) skrev 2025-10-13 19:58:24 följande:
Ja alltså jag började umgås med min vän när hon relativt nyseparerad, jag har en viss förståelse att man kanske inte är helt i balans just efter uppbrottet. Jag hade också ett stort bekräftelsebehov en stund. Även om jag inte låg runt så handlande fabska mycket om uppmärksamhet från killar. Dock lägger sig ju detdär ganska snart och man hittar sig själv. Min vän i detta fall blir bara värre och värre. Jag har verkligen haft tålamod, hon har väldigt få kvar och alla som fått har berättat för henne varför men hon tycker dem är idioter.

Din vän verkar minst lika obalanserad. Och man fattar inte att dom inte jobbar med sig själva istället för att konstant springa efter killar. Har du ingen kontakt alls med din vän idag? Saknar du henne ibland? Jag är rädd att jag ska ångra mig om jag bryter helt
Du kan inte föreslå en paus på ett år då? Så får hon tid att hitta sig själv, eller en karl om det får henne att sluta älta. Risken finns klart att hon blir evighetskränkt av frågan men du överväger ju ändå att säga farväl helt så...

«
‹
Sida 1 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Måste bryta helt med min vän och det är dubbla känslor

Måste bryta helt med min vän och det är dubbla känslor

INNEHÅLL