Äldre föräldrar?

46 tycker jag inte är för gammalt. 60 är för gammalt. Då är det mer lagom att bli morfar eller farfar, inte pappa till egna barn. Inte mamma heller för den delen, men det händer ju sällan efter 50.

Själv var jag 36 när våra tvillingar föddes, maken 33. Jag har aldrig känt mig gammal, är inte äldre än många andra föräldrar i min omgivning och har svårt att förstå hur man kan tycka att 35 är gammalt. Inte ens 40 är gammalt tycker jag. Däremot hade jag själv inte velat vara över 40.

Jag gissar att de som tycker 35 är på gränsen och 40 för gammalt, umgås i kretsar där de flesta får barn tidigt eller relativt tidigt. I min bekantskapskrets är spridningen stor, men de flesta var över 25 och många över 30 när första barnet kom, samt inte sällan i 40-årsåldern när de fick sitt sista barn. (Oftast nr 2 eller 3).

Jag känner igen mycket av det där, jag är snart 50 och har två barn i yngre tonår. En del jämnåriga har vuxna barn och kan nu göra allt det där de inte kunde göra när de var yngre. 

Jag hade i stället den perioden mellan 20 och 30. Både jobbade och pluggade, reste runt i världen, bodde utomlands ett tag. Då kände jag ibland att jag borde stadga mig eller vara mer målinriktad, men i efterhand är jag väldigt glad att jag fick de där vagabond-åren. Det gav mig många upplevelser och erfarenheter som jag inte hade fått annars. 

När jag träffade min man kände jag mig färdig med det livet. När vi fick barn hade vi bra ekonomi, bra boende och var mer än redo för familjelivet. Det hade jag inte varit på samma sätt när jag var yngre. Jag tror (hoppas) att jag ändå hade blivit en bra förälder, men inte lika bra. Plus att jag ännu inte hade hittat rätt partner.

För andra är det tvärtom. De bildar familj tidigare och är nöjda med det. Efter 40 har de tid för sådant jag hade före 30, då jag var fri som fågeln medan de hade fullt upp med småbarn.

Min mormor och morfar var i exakt samma ålder - 26 och 34 - när de fick sitt första barn, min mamma. Detta var på 40-talet. De var inte äldre än många andra föräldrar och jag har aldrig hört att mamma tyckte att de var gamla. Kanske berodde det på att andra världskriget sköt upp många familjebildningar. Mormor och morfar träffades när mormor var 18, men de gifte sig inte förrän efter kriget. Morfar låg inkallad långa perioder innan dess.

Din släkting är född något senare. Då kanske över 30 ansågs gammalt för första barnet. Hur 26 kan anses gammalt har jag dock svårt att förstå.

Min pappa var över 40 när jag och min syster föddes, äldre än de flesta jämnårigas föräldrar. Men jag upplevde honom aldrig som gammal. Det är dock stor skillnad på att vara 40 - 45 och 60 när man får barn. När pappa var 60 var jag och min syster tonåringar. Mamma var dessutom 14 år yngre än pappa, hon var inte äldre än andra mammor.

Det kan stämma, min mormor och morfar kom från en mindre stad men bodde i Stockholm när de gifte sig.

Det är ju likadant nu, högutbildade i storstäder får ofta barn senare. Bland lågutbildade och på landsbygden är det fortfarande relativt vanligt att få barn i 20-årsåldern. Sen tror jag inte att 26 skulle anses gammalt någonstans idag, men tiderna förändras.

Jag tror att de flesta som får barn före 50, räknar med att hinna se barnet växa upp och mer därtill. Räknar med att orka vara en aktiv förälder och kanske även få uppleva barnbarn.

Jag tror inte att man räknar med att dö eller bli snöplig när barnet är 20. Sen kan allt tyvärr hända, en arbetskamrat förlorade sin mamma i tonåren. Mamman dog i cancer, hon var 52. 

Men om man blir skröplig pga hög ålder och inte pga sjukdom, snackar vi ändå minst 80 år. Då är barnet oftast 30 - 40 år, även om man fick barn sent.

Det är inte så vanligt att få barn efter 50, det är ett mindre antal (män) som får det. Dessa har oftast en betydligt yngre partner. Rätt eller fel, men jag tror att de räknar med att partnern ska finnas där längre än de själva. Att barnet i alla fall har en pigg förälder i livet länge.