Äldre föräldrar?

Äldre föräldrar?

Är det egoistiskt/dåligt att skaffa barn vid 46 + 60? OM man kan bli naturligt gravid alltså.
Vad tycker du?

35 är ju inte speciellt gammalt alls. Vissa verkar ju tro att det är något nytt att skaffa barn senare men kvinnor har fått barn sent i alla tider, bara att det oftast inte var första barnet. 

Jag fick första barnet när jag var 18 och fjärde nu i vintras , är 37 nu. Andra barnet fick jag när jag var 28. Och jag kan ju säga att jag tycker det känns bättre på hennes föräldramöten än på föräldramötena och sånt med äldsta, tyckte nästan det kändes lite pinsamt att jag var så mycket yngre än alla. Menar inte att det är något fel att vara det men det kändes så. Tror min dotter också tänkte på att jag var yngre än alla kompisarnas föräldrar. 

Du har såklart all rätt i världen att inte skaffa fler barn efter 35. Men om du hade gjort det är jag ganska säker på att de barnen inte hade tyckt att du är för gammal eftersom det är väldigt vanligt att få barn efter 35. Du kanske tyckte aty föräldrarna kändes gamla eftersom du var sladdis och hade så mycket äldre syskon? 

Och för att svara TS så tycker jag det är värre att mannen är 60 än att kvinnan är 46. Hade båda varit i 45-årsåldern hade det varit skillnad. Det är ju inte så att man måste göra abort om man råkar bli gravid men ja jag skulle nog säga att jag tycker att 60 egentligen är för gammalt. Men inte 46. 

Hur menar du med - vill ni inte se era barn växa upp?
När man är 46 är det inget alternativ att bestämma sig för att få barn vid 26. När man får barn som äldre finns det större risk att inte få uppleva barnbarn, men man kan inte få allt. 

Jag tror att de flesta som får barn före 50, räknar med att hinna se barnet växa upp och mer därtill. Räknar med att orka vara en aktiv förälder och kanske även få uppleva barnbarn.

Jag tror inte att man räknar med att dö eller bli snöplig när barnet är 20. Sen kan allt tyvärr hända, en arbetskamrat förlorade sin mamma i tonåren. Mamman dog i cancer, hon var 52. 

Men om man blir skröplig pga hög ålder och inte pga sjukdom, snackar vi ändå minst 80 år. Då är barnet oftast 30 - 40 år, även om man fick barn sent.

Det är inte så vanligt att få barn efter 50, det är ett mindre antal (män) som får det. Dessa har oftast en betydligt yngre partner. Rätt eller fel, men jag tror att de räknar med att partnern ska finnas där längre än de själva. Att barnet i alla fall har en pigg förälder i livet länge.

Att avstå från barn pga hög ålder, tycker jag bara är rimligt om ena föräldern är jättegammal, alternativt om båda föräldrarna är äldre.

Det är stor skillnad om båda föräldrarna är i 50-årsåldern när man föds, och om den ena föräldern är 50 och den andra 30. I det senare fallet har man åtminstone en relativt ung förälder. Man slipper växa upp med två gamla föräldrar, som är mycket äldre än kompisarnas föräldrar, som oftast inte orkar lika mycket och som man kanske får börja hjälpa redan i 20-årsåldern.

Alla sätter ribban olika. Börjar man tänka för mycket, bör kanske ingen skaffa barn. Är det rimligt?

Det är rimligt att vilja ge sitt barn så bra förutsättningar som möjligt. Vad detta innebär, är delvis subjektivt. Äldre föräldrar med bra ekonomi? Yngre föräldrar som kanske orkar mer och som med stor sannolikhet kommer att finnas där längre?

Ska man avstå barn för att förutsättningarna inte är optimala?

Däremot bör man inte sätta barn till världen med regelrätt dåliga förutsättningar. Men det sker ju det också, hela tiden. Oftast handlar det då inte om att föräldrarna är äldre (de flesta har inte jättegamla föräldrar), utan om andra faktorer. Ibland att föräldrarna är väldigt unga, men det betyder inte automatiskt dåliga förutsättningar det heller. 

Det är ingen rättighet att få barnbarn. Så argumentet att man kanske inte få se sina barnbarn växa upp håller inte. 

Man kanske inte få uppleva barnbarn ens om man får varn vid 18, om ens barn inte önskar egnabarn. 

Vem ska bedöma vad som är undermåligt?