Allvarlig psykisk ohälsa med barn

Ställer denna fråga till er som har eller haft något slags allvarlig psykisk ohälsa men som till vardags fungerar normalt. Obs obs obs att jag förstår att det finns massor av saker man kan tycka och tänka i allmänhet om detta, men nu undrar jag om det finns någon som kan svara utifrån egen erfarenhet kring hur ni gjort. Har ni berättat för era barn? I så fall, vid vilken ålder och hur? I mitt fall är det psykossjukdom som aldrig på något sätt yttrat sig under barnens livstid men det finns en livslång risk och därtill ärftlighet som gör att jag tänker att förr eller senare är det ett samtal att ta. Tar dessutom dagligen medicin och funderar på om jag - om jag skulle få frågan från barnen - skulle svara ärligt på varför. Nu är psykossjukdom så pass hyssjat i vardagen att jag vill inte att detta sprids hursomhelst, och jag kan ju inte lägga det på barnen att hemlighålla. Obs igen, vänligen sitt på händerna om du inte kan svara utifrån egna upplevelser. Tacksam för perspektiv.