Ruvardag 4, någon mer?

Får man vara med här? Har flera års historik av infertilitet och trots tester på oss båda hittar man ingen orsak. Varit gravid 6 gånger under 3 års tid (mha inseminering, embryo och naturligt) innan 7:e gången tog sig och blev vår dotter, som nu är 2,5 år. Blev gravid för ett år sen och fick missfall då också, tyckte det var jobbigt så vi pausade det. Alla missfall har skett innan vecka 6-7, så väldigt tidiga. 

Vi började med syskonförsök för ett halvår sen igen och jag blev gravid på naturlig väg förra månaden, men fick ett tidigt missfall (som vanligt). Nu har vi satt in en 5 dagars embryo och jag är på RD2. Vi har inte åldern på vår sida så jag vågar inte fortsätta testa naturligt och hoppas på det bästa, kan ta många månader/år innan vi lyckas igen. Sen suger det såklart att vi behöver betala per återföring nu. Hade vi varit yngre så hade jag fortsatt ge fler naturliga försök ett försök. Sen är vi otroligt privilegierade som har ett barn, men det tog många år av sorg och depression innan vi kom dit, så det har verkligen inte varit en lätt väg så som det varit för alla mina vänner (ja jag är lite bitter, kommer inte hymla med nåt annat). Jag kommer troligtvis smygtesta redan nästa vecka, vill helst inte behöva ta progesteron längre än nödvändigt utan hellre få min mens så jag kan påbörja ett nytt försök så tidigt som möjligt. 

Nej vad jobbigt 😥 vet exakt vad du går igenom, så var det tyvärr förra månaden för mig när jag plussade - jag gick från att känna lite illamående och konstiga hungerskänslor till att vakna upp några dagar senare och känna mig ?normal?, då testade jag igen och fick negativt på stickan 😓 läste också tusen reddit trådar för att försöka hitta solskenshistorier men för en som gått igenom så många missfall så visste jag ändå innerst inne att det var kört igen. Sån jäkla ångest!! 😔

Med det sagt så hoppas jag verkligen verkligen att det inte är fallet för dig ❤️ jag har gått igenom så mycket ångest de första 3 åren när vi försökte och jag slängdes konstant mellan hopp och förtvivlan. Det är så demonisk grej att gå igenom psykiskt och fysiskt som kvinna, kan bryta ner även dem starkaste av oss.

Tror också det stämmer att man innan 5-6 veckor oftast inte får så mycket symptom, det kan ju likagärna vara pms eller medicinerna (vet jag alldeles för väl efter 40+ månader av att kroppen lurar en med ?gravidsymptom?), så hoppet är verkligen inte ute. 

Visst hade du en 5-dagars? Jag har testdag 5/11 med en 5-dagars men lär testa tidigare. Hade du mått bättre av att veta redan nu eller ska du hålla dig till tisdag? 

Förstår helt, man är lite lyckligt ovetande. Lite som innan man skrapar trisslotten, man kan rent krasst vara miljonär innan man skrapat 😄

Sååå bra att dina symptom är tillbaka. Ja jag hade också haft svårt att fortsätta med medicinerna om det hade varit negativt, så det är bra att du orkar vänta nån dag till. Håller tummarna att du får ditt väldigt efterlängtade pluss på tisdag! Håll oss uppdaterade ☺️

Jag har lärt mig genom mina 40+ månader av testande (3 år innan första barnet och nu ytterligare 6 månader efter) att om det inte är ett pluss på ÄL+13 med ?testa-tidigt? (som mäter 10miu istället för 25miu på hcg) så är det garanterat negativt för mig. Jag har alltid plussat på dag ÄL+12.

ÄL+11 har alltid visat negativt trots testa-tidigt-test så ÄL+12 verkar vara min magiska gräns för när det kan uppmätas i urinen.

Sedan om ÄL+13 visar negativt så brukar jag sluta med progesteron för att slippa ta det i onödan 😊 skulle dock rekommendera alla att följa klinikernas rekommendationer så gör inte som mig. Jag personligen hade aldrig orkat ta det i en hel vecka extra när jag vet att det garanterat är negativt, för mig är det att dra ut på lidelsen (=mensen).

Stort grattis!! 🎉🙏 äntligen var det er tur!

Imorgon är dag ÄL+12 för mig vilket tidigare betytt att jag kunnat testa med testa-tidigt-test och få utslag. Har aldrig gått en månad utan att smygtesta innan, men den här gången ska jag försöka hålla mig i åtminstone några dagar till. Kliar i fingrarna att testa, är bara så less på all denna väntan 😩 känns som att livet under alla år av försök konstant varit i ett vakuum där man antingen väntar på ett plus/minus eller mensen.. man slängs mellan hopp och förtvivlan i två veckors cykler, två veckor av hopp mellan ÄL och BIM, och sen 2 veckor av förtvivlan mellan mens och ÄL. Så less på det! Jag hoppas vi alla i tråden ska slippa fler månader av denna negativa typen av väntan, och att vi istället kan få vänta på en framtida familjemedlem snart.