Dotter trivs inte hemma pga lillebror
Utan att vara insatt i diagnoser och annat så tänker jag att lillebror känner verkligen av vad storasyster tänker. Och tycker. Allt han vill är att hon ser honom och hänger med honom. Ju mer hon undviker honom desto mer vill han vara med henne. Desto mer intensiv blir han för att få hennes uppmärksamhet. Desto jobbigare tycker hon. Att det är.
Jag tänker att ni faktiskt ska backa lillebror i detta, utan att för den delen köra över storasyster. Ni får sätta ner foten mot systern lite grand. Jo, hon får åka till sin pojkvän men först ska hon spela yatzy (väl valfri aktivitet som passar båda och inte tar så lång tid) med lillebror. Kanske kan pojkvännen också vara med?
Sätt en timer på tiden som är lämplig för det som de ska göra och tydliggör det för både lillebror och storasyster att efter den tiden så får de göra andra saker. Så kan framförallt storasyster känna att hon kan åka till pojkvännen eller vad det är.
De kommer aldrig bli tajta med varandra men även som vuxen är det ändå bra att ha en okej relation med sitt syskon.
För er relation med dottern är det också bra att sätta ner foten. Man får inte alltid göra som man vill, man ingår i en familj. Ni gör inte heller som ni vill alla gånger. Har själv en 16-åring och för det mesta är det ok att äta hos kompisar (eller ute om hen har pengar till detta), men vi har ibland har vi planerad familjetid (spelkväll, middag eller vad som finns på agendan) för att hinna ses allihop. Då planerar vi in det efter matcher och träningar så ingen kan skylla på det. Bjud in pojkvännen också! Hon har valt honom som en del av er familj ändå.
Barnen har inte valt familjen, det är vi vuxna som valt att skapa den. Det är vi vuxna som ser till att skapa relationerna mellan barnen genom att vi umgås då och då.
För övrigt tänker jag också att ni behöver prata med pojkvännens familj. Kanske även där säga till dem att de faktiskt får skicka hem dottern ibland. De kanske inte tycker det är roligt att ha henne där så ofta men inte vågar säga det högt? Vet föräldrar som beklagat sig men inte vågar säga något för att riskera att barnen ska bli arga. Barnen tycker inte att föräldrarna ska prata med deras respektive föräldrar osv.