Dotter trivs inte hemma pga lillebror

Gör du och din man saker ensam med din dotter?
Typ gå ut och gå, äta, shoppa m.m.
Det handlar inte bara om att inte trivs hemma, det handlar även om att bli sedd, göra saker i lugn och ro. Att få vara ett barn. Att få vara arg på situationen och känna sig älskad.

Har ni avlastning för sonen?

Ja, eller vi försöker. Men allt vi erbjuder nekas. Har bjudit ut på middag men får svar att hon hellre äter något som finns hemma (men äter sen hos pojkvännen ändå), försökt bjuda på lunch då hon bett om swish då det är dålig skolmat men får till svar att hon ska äta med kompisar, föreslagit bio när någon film som hon sagt att hon tycker om är på G men får till svar att hon redan planerat att se den med en kompis, vi har försökt ordna myskväll hemma med film efter lillebror lagt sig men då är hon trött, bjudit in till sällskapsspel men det vill hon inte. Tänkte att övningskörningen skulle bli en gemensam grej vi kan göra, men intresset svalnade ganska snabbt och hon åker hellre a-traktor med pojkvännen. När jag åker iväg med lillebror så hon blir hemma själv med pappan är det sura miner om att han också borde åka (fast han oftast följer och hon blir hemma själv då hon aldrig vill följa). Vi försöker på olika sätt skapa kontakt. Prata om allt möjligt, men hon är oftast tyst. Vi bjuder in till olika aktiviteter, ber henne komma med förslag eller kommer själv med förslag men intresset är svalt. Vad mer kan vi göra?

Vi har därför också försökt vara förlåtande med att hon inte är hemma, för att hon tycker lillebror är jobbig men försöker samtidigt uttrycka att vi saknar henne när hon inte är här.

Nej, vi har ingen avlastning mer än mor- och farföräldrar där han sover över ibland, de hämtar från skolan flera dagar i veckan osv. Vad tänker du att det skulle vara för avlastning? 

Sök hjälp för ditt bristande föräldraskap. Sök hjälp hos kommunen för verktyg hur du ska uppfostra och läs böcker, utbilda dig på t ex Instagram.

Du måste ta tag i detta. En sjuåring som bankar på dörren? Eller hoppar i soffan? Det är ju inte diagnosen utan total brist på ledarskap av er som föräldrar. Tycker du att det är värt att förlora din dotter? För det är det som händer nu.

Regler och konsekvenser. Lycka till att styra honom om tio år om du inte kan nu.

En nioåring till och med... 

Hur får du ihop det?

Det är bra att ni kommer med förslag även om hon säger nej.
Man kan få avlastning genom att ett barn med diagnos sover borta en helg få och då för att avlasta hela familjen.
Nästa gång han sover borta bjud in killens familj på middag och lär känna dem bättre.

Jag kan förstå att en 7årig med ADHD är totalt vild (de flesta av saker som nämns tar några sekunder att utföra impulsivt så inte direkt avvikande för diagnosen i den åldern )men detta är ohållbart. Tänker inte säga att ni inte gör något för det står inte utförligt om det i tråden men får ni hjälp med detta?

Utbilda er i vad ADHD är och hur ni ska hantera och hjälpa honom för detta är ohållbart. 

Ni har redan låtit det gå för långt, et dotter har ledsnat på att aldrig kunna slappna av och ha det lugnt hemma. 

Sök kortids för ert barn men sök för sonens behov av att få vara i ett annat sammanhang annars får ni avslag. Alternativt om ni känner någon som kan vara kontaktfamilj och ha er son varannan helg och kanske någon natt i v. 

Ja, han söker troligen kontakt med henne och han behöver hjälp med hur eftersom hans sätt driver er dotter ifrån er. 

Dock, en 16-åring är sällan så intresserad av att hänga med ett småsyskon och de ska ju bryta sig loss och bli mer självständiga men här verkar det mest vara att hon känner sig sviken av er. 

Jag hade en lugn och bra familj men var inte heller intresserad av att hänga med mina föräldrar i den åldern. Reste ofta bort på helgen, hängde med kompisar och kom sen hem och sov. Jag skulle säga att mycket hör den åldern till. 

Jag blir lite ledsen när det skrivs att lillebror skulle vara dåligt uppfostrad. Han har en funktionsnedsättning och vid adhd finns en tumregel att man kan förvänta sig mognad motsvarande ett tre år yngre barn ungefär (information vi fått från BUP). Att en fyraåring har svårt att sitta still och se på film eller stör sitt syskon är betydligt lättare att ha förståelse för. 

Man får ju också då behandla sin sjuåring som en fyraåring i de situationerna. Har syrran kompisar hemma får man själv vara aktiv och leka med lillebror, ta ut honom tex. Det här är en del av adhd som jag tycker att det pratas för lite om - den senare mognaden. Man kan inte vänta sig att en sjuåring med adhd klarar samma sak som andra sjuåringar. Tre år yngre är en tumregel. Jag antar att det betyder att en del snarare ligger fyra år bakom vad gäller teximpulsivitet. Då har ts en pojke med en treårings förmåga till impulsstyrning, känsloreglering och konsekvensanalys, men han har samma behov - oftast större - av intellektuell och fysisk stimulans som sina jämnåriga. Det är en jätteutmaning för föräldrarna (och skolan!). 

Så TS, ta det inte personligt att dottern prioriterar vänerna, men fortsätt erbjuda umgänge och mysiga saker med er så att hon vet att ni finns där hon behöver er. 

Och fortsätt känpa på med sonen. Ni har säkert full koll redan på det här med fasta rutiner, förutsägbarhet och förberedelse. Man får jobba på med det. Är det på fasta dagar och tider han är med släktingar? Om inte är kanske det en bra idé för båda barnens skull. Då vet er dotter att varje torsdag är det lugnt hemma, tex. Hon kommer säkert inte vara hemma varje torsdag för det. Men hon vet att möjligheten finns. 

Npf är ju ofta ärftligt. Det kan kanske vara så att storasyster har drag av det som gör att hon är ovanligt känslig för störningar från lillebror. Det är en tuff situation för hela familjen. 

Och idén om kortis som redan framkommit låter himla bra. Kolla upp det med kommunen! Jag tror att man får det genom LSS.