Anonym (TS) skrev 2025-10-23 11:00:03 följande:
Vi har stöd från både BUP och habiliteringen. Dottern har haft eget stöd från både psykolog och kurator, men de tycker inte det behövs.
Vi berömmer barnen mycket. Och uppmuntrar lillebror när han gör saker som är bra. Men som sagt, hans impulser är så starka att han inte kan motstå. Han vet vad som är rätt och fel och skäms efter han gjort något fel. Han behöver förmodligen medicinering. När hans äldre syskon var liten, med samma diagnos, fick jag låsa in min på toaletten för att hen blev manisk i att göra illa mig, kasta saker på mig etc. Vi fick ha tejp på alla skåpsdörrar, lås på alla dörrar hemma för att hen hela tiden gjorde sönder saker, klättrade, skruvade sönder olika saker, förstörde saker från kylskåpet osv. Hen hoppade också i soffan, byggde kojor med allt som fanns hemma osv. Medicinen var O och A för henom. Idag är hen en väldigt lugn, empatisk, omtänksam och snäll individ.
Vi har haft kontakt med kommunens föräldrastöd, vi har gått utbildningar för adhd och autism, vi har regelbundet kontakt med BUP och habilitering. Vi läser böcker lyssnar på poddar och gör verkligen allt vi kan för att få till en fungerande vardag. Det funkar ofta bra, men det är just detta med storasyster och lillebror som är problemet. BUP tänker att det är svårt i dagsläget att göra något åt hans hyperaktivitet, och han står I kö för medicinering som de tänker kommer lösa många problem. Han är på priolista och korttidslista att vi kan komma med kort varsel om det blir avbokningar t ex.
Jag tänker framför allt kanske i bemötandet mot dottern. Istället för att påtala att hon aldrig är hemma, berätta för henne vad roligt det är att hon är hemma när hon är det, eller att säga vad kul att se dig om hon kommer ut ur rummet en stund osv. Likadant de få tillfällen hon kanske är snäll med sin lillebror, berätta vad ni uppskattar att hon var med honom en stund, hjälpte honom med det där, att hon höll sig lugn när han provocerade osv osv.
