Gå tillbaka till sitt ex?

Jag och min kille har varit tillsammans i 1,5 år. Jag gjorde slut för 2 månader sedan eftersom vi var så olika. Han var nöjd med det enkla, gillade att spela datorspel, beställa hem mat, chilla hemma. Jag är relativt social och aktiv och engagerar mig i mycket både i hemmet och utanför. Han lagade knappt någon mat, hade få hobbys och umgicks inte med folk förutom med mig. Vi hade olika inställning till pengar och väldigt olika driv i oss själva.

När jag gjorde slut ville han gå i parterapi, men jag kände mig färdig med relationen. Nu kan jag däremot inte sluta tänka på honom. Han är en genuint snäll person som älskade mig och alltid försökte göra mig lycklig. Vi hade bra sexliv och skaffade framtidsplaner ihop. Jag inser också att jag inte var särskilt bra på att kommunicera mina behov, ville att han skulle läsa mina tankar. Han var väldigt lyhörd och ville förändras, han kände sig motiverad när han var med mig även om han hade svårt att ta initiativ själv. Tror dock att han hade velat försöka göra det bättre för oss om jag bara hade berättat om mina förväntningar istället för att alltid bli sur och besviken...

Jag älskar honom otroligt mycket fortfarande. Funderar varje dag på om det var ett dumt beslut att göra slut och inte försöka gå i parterapi. Jag har också en del att jobba på vet jag. Hur skulle ni gjort? Har ni erfarenhet att gå tillbaka till en person ni lämnat? Hur gick det?

Anonym (Ledsenvarjedag) Trådstartaren

Wed 22 Oct 22:47

#3

Tow2Mater skrev 2025-10-22 22:17:03 följande:

Varför skulle han vilja ta tillbaka dig?

Anonym (nöt) skrev 2025-10-22 22:31:43 följande:

jag tror den som gjort slut ofta går och tänker att den andra bara väntar på kontakt och och önskar återuppta relationen

i själva verket är min erfarenhet av mig och andra att efter att ha gråtit en vecka så tar man sig samman och går framåt

hör då personen av sig efter 2-4 månader blir det bara konstigt för man har rannsakat sig själv och stolpat vidare och vill då inte ha den här personen tillbaka, det är dåtid

så räkna inte med öppna armar

Menade mer om jag ska gå tillbaka och se om han är villig att försöka igen. Förstår verkligen att han kanske inte längre vill, och det skulle jag respektera isåfall. Då tror jag även att det skulle bli lättare att gå vidare för mig, för nu grubblar jag hela tiden på om jag tagit rätt beslut och känner stark vilja att gå tillbaka och ge honom en chans till om han också skulle vara villig att ge mig en chans.

Tänker också att på dessa månader har vi båda fått fundera över oss själva i relation till den andra, och eventuellt hur man skulle kunna vara en bättre partner för den andra för att det ska gå. Känslorna finns ju där.

Anonym (Ledsenvarjedag) Trådstartaren

Thu 23 Oct 06:39

#7

Anonym (Lisa) skrev 2025-10-22 22:57:18 följande:

Om det skaver redan efter så kort tid, när ni borde vara jättekära, är ett dåligt tecken. Att redan checka ut från förhållandet och inte ha mer gemensamt och inte ha något driv är en stor röd flagga, tycker jag. Ni verkar inte kompatibla.

Håller verkligen med, och det är det jag har känt ett tag, vilket är anledningen till att jag tog steget. Det borde vara lättare för att det ska gå i längden. Men nu är jag bara så otroligt ledsen och saknar honom något fruktansvärt, och tror att vi båda hade kunnat jobba på vissa saker för att göra det lättare. Men tvekar på om det är värt ett försök när det är så grundläggande saker som inte matchar, samtidigt har vi ju verkligen känslor för varandra.

Anonym (Ledsenvarjedag) Trådstartaren

Thu 23 Oct 06:45

#8

Lisa0987 skrev 2025-10-22 23:33:13 följande:

Jag tror du har glömt bort det dåliga i ert förhållande o anledningen till varför du gjorde slut eller så känner du dig bara ensam just nu.

Du radar upp geundläggamde olikheter. Visst kan man komplettera varandra men att t ex ha olika inställning till pengar och olika driv kommer att ta kål på ert förhållande.

Du låter ung. Efter 1.5 år ska det vara ?rosa? fortfarande i ett förhållande. Man ska inte behöva gå i parterapi Eller ?ändra sig?.
Det ska vara ?lätt? annars är det inte rätt. Glöm honom. Du kommer hitta någon som matchar dig bättre.
❤️

Tror också jag mest minns de fina sidorna. Det gör så ont att inse sanningen, för just nu vill jag bara testa att gå tillbaka och se om det skule gå. Men vet innerst inne att det nog inte borde vara ett såhär svårt beslut. Gör bara så fruktansvärt ont inom mig. Samtidigt är jag så rädd att han kanske bara inte förstått vad jag behöver och att han hade kunnat ändra på sig. Han var väldigt förändringsbenägen. Det var båda vårat första riktiga förhållande, och vi är omkring 30 år. Så det känns som vi båda hade velat landa med en livspartner. Bara att vi kanske båda har lite svårt att veta den andras behov när vi båda levt själva största delen av vuxenlivet. Jag kanske måste ha större förståelse för båda mina och hans negativa sidor när det bara är vi som har varit med varandra.

Anonym (Ledsenvarjedag) Trådstartaren

Thu 23 Oct 07:33

#10

Anonym (Lisa) skrev 2025-10-23 06:54:03 följande:

Hur vet du att han var förändringsbenägen? Hur förändrade han sig till det bättre? Det verkar tvärtom, att du accepterade hans sätt att leva, han deltog inte i ditt.

Under vårt förhållande lärde jag honom en hel del saker, han ville utvecklas och bli bättre, och han försökte. Exempelvis lärde jag honom att handla på extrapriser, att det är viktigt att vara aktiv och träna någon gång i veckan, att vi behöver hjälpas åt hemma osv. Jag hade väldigt svårt att ta in hans nya jag, jag såg på honom som att han inte hade förändrats. Och det är något jag skulle behövt jobba på. Jag hade alltid samma gamla bild av honom, men vet att han ville förändras till det bättre för bådas skull. Sen är jag osäker på om det verkligen skulle gå helt och hållet, om det var hans egen vilja eller om jag "skapade" en ny person. Det sa jag till honom flera gånger när vi bråkade att jag inte vill förändra honom, men han svarade alltid att han ville utvecklas för vår skull.

Anonym (Ledsenvarjedag) Trådstartaren

Thu 23 Oct 18:48

#13

Anonym (Amelia) skrev 2025-10-23 09:57:53 följande:

Jag tror egentligen inte att du saknar honom alls, du saknar NÅGON.. Du saknar tanken på att vara två . Du saknar det du trodde ni skulle bli Du saknar tanken på en framtid med tvåsamhet. Du saknar det du hoppades på .

Då detta är din första riktiga relation så tror jag att du är mer rädd för känslan av ett uppbrott att du hellre skulle välja ett dåligt förhållande än att må dåligt av att görs slut. Du känner sorg, förlust, skuld, skam och känslor du förmodligen inte behövt hantera tidigare. Du vill flytta ifrån dom med att vilja komma tillbaka till en usel relation.

Krasst sett kommer du att få uppleva ett flertal uppbrott i livet med män du trodde var den rätta. Kanske till och med en skilsmässa med ett barn i bagaget . Och det liksom ingår i att vara vuxen att hantera den sorgen. Du kommer må skit varje gång men snart har du tagit dig igenom det och lärt dig något på vägen och så kommer en ny man och du blir kär igen.

Lisa0987 skrev 2025-10-23 12:24:45 följande:

Alltså? du är inte hans mamma som ska lära honom basala saker som att ta hand om sig och handla på extrapris. Att behöva ?lära? en 30-åring att hjälpas åt osv.

Du ska vara tillsammans med en partner, inte ett förbättringsprojekt. Han vill säkert förbättras, det är något bra förstås, men det låter som att han vill att du ska säga vad/hur du vill ha det så ska han försöka vara/bli sådan. DET KOMMER INTE ATT HÅLLA.

det handlare inte om att bli en spegling av vad du vill ha. vem är han då? Då kan du ju ta dig an exakt vem som helst o sedan börja knåda det till den person du egentligen vill ha. Det är väldigt oattraktivt att inte ha en egen personlighet.

stå upp för vad du vill ha och sök någon som är sådan. Sedan behöver man både anpassa sig o kompromissa, men det är en helt annan sak.
Du gjorde slut för att du inte ville vara ihop med en sådan person. Glöm inte det.

Tror det var precis detta jag behövde få höra från ett objektivt perspektiv. Är svårt att inse att vad som är rätt när det är så mycket känslor inblandade. Men ni har verkligen rätt, visst ska han ha en egen personlighet som jag ska tycka om och jag ska inte forma en person. Och visst är det nog närheten och tvåsamheten jag vill tillbaka till även om jag saknar honom också, risken är nog stor att jag skulle bli olycklig snabbt igen om jag hade gått tillbaka. Ibland är jag bara rädd att jag har höga krav.
Känslan av att vilja gå tillbaka går verkligen upp och ner. Men när jag känner stark vilja att ta upp kontakten med honom så ska jag läsa av era råd igen. Tack ❤️

Anonym (Ledsenvarjedag) Trådstartaren

Sat 25 Oct 18:33

#16

ClumsySmurf skrev 2025-10-24 19:53:54 följande:

Är det inte egoistiskt att välja någon som är så olika som person att man inte är kompatibla och sen försöka forma om den man valde för att man själv inte ska bli olycklig?

Det du skrivit i början av #10 är småsaker som kan vara positiva förändringar men folk förändras inte hur som helst så den där förändringsbenägenheten är väldigt begränsad...falska förhoppningar?

Har båda valt fel partner?

Det låter säkert enklare än vad det är. Men vissa grejer visades först för oss när vi flyttade ihop så som energinivå, driv, socialt behov och andra prioriteringar. Sen visade han ändå tecken på en vilja att förändras för sin egen och min skull.
Ja antagligen har vi båda valt fel partner, och det är sorgligt att inse när kärleken finns där. Men han behöver nog verkligen någon som kompletterar hans livsstil bättre än vad jag gör, likaså för min del.

Anonym (Ledsenvarjedag) Trådstartaren

Sat 25 Oct 18:37

#17

Tecum skrev 2025-10-24 20:00:07 följande:

Du kan inte bara förändra honom, ni måste bägge förändra er och mötas på mitten. Klarar du det?

Absolut, det är jag väldigt medveten om. Jag har gjort en hel del förändringar i mitt liv för att kompromissa, precis som han har gjort. Sen handlar det om att båda ska kunna utvecklas tillsammans i en relation, att båda ska kunna ge och ta. Och när det inte händer så känns det så fel trots att det finns känslor för varandra.

Gå tillbaka till sitt ex?

INNEHÅLL