Anonym (Grabb) skrev 2025-10-24 11:20:10 följande:
Vänta lite nu... nu framträder ju en viss nyansering... Innan så lät det ju mer som att; ok en kille som tränar tre kvällar i veckan. Check. Sen en kväll med pokerspel. okey. Ni bor ihop, sköter ert arbete "under samma tak".
Nu börjar ju du beskriva han som lite "lat". Eller kanske ska vi säga "bekväm"..?
Vad tränar han? Gym? Löpning? pass? För att må bra? Eller för något "mål"? Visst kan man känna sig trött efter ett träningspass... men som du framställer det så låter det ju som att han "mest är trött hela tiden"... är det så? varför isf?
Poker till 01-02... händer det på en vardagkväll..? Eller är det förlagt till fre/lör..?
Du själv. Ja, kan man inte träna så kan man inte. Men det kanske finns andra saker du kan göra... för dig själv, för att inte allt ska hänga på din sambo, eller ert samboliv...
Du duckar frågan lite kring, vad gör ni tillsammans? Har ni något socialt liv tillsammans?
Känns ju som att det är något som skaver, som kanske inte bara handlar om sex-och samliv...
Anledningen till att jag skriver här är att jag kanske ser saker fel, men jag behöver få lite perspektiv.
Min kille tränar tennis och fotboll en gång i veckan. Innan vi träffades brukade han dessutom spela poker minst tre kvällar i veckan. Nu vill han gärna ha kvar en kväll eller natt i veckan (fredag eller lördag) till poker.
Sedan vi flyttade ihop har mycket förändrats. Han tvingas ta tag i saker han tidigare aldrig gjort ? sådant som blivit liggande i flera år. Till exempel hade han haft lister stående i kartonger i sex år innan jag pushade honom att ringa någon för att fixa det. Jag tror att han inte är van vid att ta ansvar för hemmet, och nu när jag finns där tar jag automatiskt över mycket.
Jag märker att jag diskar, tvättar och städar mer och mer, och det känns som att ju mer jag gör, desto mer tid får han över, vilket leder till att han känner sig uttråkad och vill spela poker.
Vi delar exakt lika på ekonomin, men i praktiken har jag blivit som en hushållerska, hehe. Han säger att han kan leva i stök och låta disken stå i flera dagar, medan jag inte klarar av det. Så vi har väldigt olika gränser för vad som känns ?okej? hemma.
I början gjorde vi mycket tillsammans. Vi upptäckte saker, gick ut och åt, hittade på grejer. Men nu känns det som att vi fastnat ? vi går till samma restauranger, gjort alla typiska ?pargrejer?, och dessutom har nästan alla våra vänner små barn, så det känns som att vi står still medan alla andra gått vidare till nästa fas i livet.