Hej, Hjälp mig sortera. Jag har träffat en man i ett par månader nu som är väldigt fin med mig. Han ger mig de finaste av komplimanger, han lyssnar på mig, låter mig somna tätt intill fastän han brukar vilja somna själv (han menar på att jag är den första han tyckt om att ha som ett plåster på sig, jag är väldigt närhetssökande och det är inte många som orkat med det haha), han är mycket generös, han gör tid för mig i hans väldigt hektiska schema, han är tveklöst den bästa sexpart jag haft. Osv osv. Listan kan göras lång. Men denna kille bor alltså i en liten by, flera timmar bort med flyg. Naturen där gör mig knäsvag och så han. Men jag som sett mig själv i Stockholm blir nervös. Jag är en hopplös romantiker och jag känner att vi har något speciellt. Jag känner mig väldigt trygg med honom. Men jag känner också att jag skulle bli väldigt beroende för honom om jag flyttade för honom. Vi är inte där ännu, men vågar man (jag) någonsin ta det steget? Vad är modigt och kärlek och vad är bara galenskap? Han skulle ju bli hela mitt liv och jag är den som lätt slukas upp av en kille. Han är liksom för bra för att släppa, men den här känslan av att bli så beroende av honom gnager i mig. Mitt välmående i denna by skulle ju helt också hållet vila på vår relation. Jag har en barnlängtan och ett barn skulle ju verkligen göra att jag blir fast där. Nej nu får jag kalla fötter igen. Hjälp?!
