Rånad på möjligheten till sen abort

Hej, jag är så ledsen att du är i den här situationen. Jag förstår att du måste vara helt förtvivlad.

Man räknar, som du redan fått information om, från senaste mensen. Jag är ledsen men det gör det för sent för abort.

Jag känner inte dig men från vad jag läsa i tråden så skulle inte jag godkänna det som läkare heller. Du har velat fram och tillbaka och i slutändan haft lång tid på dig. Att saker och ting kan ändras snabbt det förstår jag. Det är inte ditt fel och allt kommer bli bra. Jag vet att man känner sig liten när man är inom vården men dom vill faktiskt bara allas bästa.  Försök lita lite på dom, eller träffa någon annan om du nu verkligen inte känner att du kan lita på dom.

Att adoptera bort känns svårt det förstår jag också. Sen borde det kännas ungefär lika illa att döda barnet i magen när det redan kommit så långt att det är medvetet om sin omgivning. Ditt barn hör din röst nu. Det är inte längre en klump med celler. 

Jag är ledsen för din tristess. Snälla försök att acceptera läget som det är. 

Det är ovanligt som attan att adoptera inom sverige men det är inte omöjligt! Kontakta familjerätten i din kommun och så ta det därifrån. Det är även dom som hjälper dig med socialen i första hand om det är det du behöver. 

Adoption har fått dåligt rykte online det senaste men det är verkligen inget fel med adoption. Svenska faniljer går igenom otroligt mycket för att få godkännas i sån process.

Om din mens började 24e maj så är du i v 22 nu. Men det känns nästan som att du ljuger, som att du fick mens tidigare. Det känns som att du skulle kunna säga vad som helst bara för att få din vilja igenom. Du behöver stanna upp och föraöka se din situaion från avstånd, hur svårt det än är.

Varför är du så desperat? Fosterhemsplacera ungen om du prompt vägrar adoptera bort det. Då kan du ju komma tillbaka när det passar dig och va mamma då.

Jag lovar att det löser sig.

Andas. Vila, ta hand om dig. 

Adoption går oftast väldigt fort inom Sverige. Det sker väldigt få sådana adoptioner varje år men det är många familjer som har anmält sitt intresse och saken är biff redan innan bäbis ens är född. Sen kan mamman få ändra sig och ta tillbaka sitt barn. 

I det fall då man inte vill adoptera bort sitt barn men inte vill va mamma till det heller så finns fortfarande även fosterfamiljer / jourhem. Även den processen är snabb.

Du skulle kunna trycka ut en unge på bb och aldrig se det ens om du inte vill.

6 veckor "betänke tid" stämmer. Mycket hormoner kan påverka hur mamman mår och tänker under en graviditet och precis efter. Man ska inte underskatta vad hormorner kan göra med ens psyke.

Mina frågor är heller inte menade som elaka. Och jag är ledsen TS, om det kändes så. Det är ett ämne som berör.

Min vän var i en liknande situation, fast drogberoende, hon valde aborten i v 20. Hon var bara 22 år. Hade ingen aning om vad som skulle hända med fostret efter att aborten "verkat". Det hade inte jag heller. Fast jag är några år äldre. Dom delade fostret inuti henne och skrapade ut det. Hon fick knappt smärtstillande heller eftersom dom trodde att hon bara ville ha en knarkfix. 

När jag frågade henne några år senare, när hon hade varit ren i några år varför hon var så desperat att ta bort barnet i slutändan så visste hon inte längre. Hon kunde inte svara på det alls och det har varit en stor källa av ångest för henne dessa 10 år som gått sedan aborten. Hon har sedan dess också lärt sig om hur långt barnet hade utvecklats på den tiden och hur otroligt nära en person det hade blivit. Hon mår jättedåligt. 

Det skrämmer mig att TS kanske kommer må lika dåligt och ha samma tankar som min vän haft i alla år. 

Inte alla vet vad som ska hända, vi har inte alla samma personlighet och vanor. Inte alla googlar allt hela nätterna. Inte alla har vänner att fråga om sånt här. 

Tror ni verkligen att TS hade vänt sig till familjeliv om hon fått gott stöd från sitt nätverk? 

Ingen förutom TS vet hur mycket eller lite hon vet. Därför är det bättre att ge för mycket än för lite information.

När man är i kris ser man knappt en meter framför sig, ens att komma ihåg hur man andas kan vara en utmaning när man är i en kris. Det finns hjälp att få i Sverige. Glöm inte det TS. Det kommer bli bra. Vi är många internetfrämlingar som tänker på dig nu <3

Den som började prata om hur dom hanterar fostret tror jag? Dom kommentarerna verkar vara borta nu. Hoppas inte TS hann se dom.