Rånad på möjligheten till sen abort
Jag har blivit oplanerat gravid trots preventivmedel. Min sista mens var 24e till 29e Maj. ENDA gången vi hade sex på hela Maj och Juni var 12e och 13e Juni! Alltså ganska spot on då min ägglossning bör ha skett, och enda befruktningstillfället.
Enligt mina kalkyleringar bör detta placera mig i vecka 19+några dagar.
Jag vill inte gå in på detaljer kring varför, men jag har valt att söka om sen abort pga förändrade förutsättningar både psykiskt, ekonomiskt och i övrigt. Planen var från början att behålla då jag såg en möjlighet att få ihop det. Nu har allt förändras, pappan är borta och mitt liv har raserats på alla sätt. Jag är helt enkelt inte längre förmögen att ta hand om detta barn.
När jag ringde igår sa de att det är för sent att söka sen abort då jag är i v 22+1 nu.
Det jag undrar nu är finns det NÅNTING mer jag kan göra? Uppenbarligen har det blivit fel någonstans på vägen för det är helt omöjligt att jag är i vecka 22+. Om jag är så långt gången skulle min senaste mens och ägglossning samt befruktning vara i början till mitten på Maj! Vilket är rent fysiskt omöjligt. Det vet jag ju.
Jag vet att dom också går på ultraljudet när dom daterar och att det inte är en exakt vetenskap, det kan diffa med lite grann. Men i mitt fall så ÄR det ju en exakt vetenskap..
Har jag några rättigheter och möjligheter i detta läge? Kan jag ringa på Måndag och be om/kröva ett nytt ultraljud och utlåtande om jag förklarar att dateringen inte kan stämma hur man än vrider och vänder på det?
Jag vill verkligen inte sätta ett barn till världen som jag redan nu vet kommer födas in i miserabla förutsättningar. Har jag någon chans att bli flyttad till rätt datum och fortfarande kunna söka om sen abort?
Jag är så ledsen över vilken tuff situation du befinner dig i.
Men dateringen i graviditeten är inte fel på så stora marginaler såhär tidigt, så det är inte omöjligt, utan tvärtom du blev gravid i maj (man räknar 2 v innan ägglossning som graviditet), och hade någon typ av bortfallsblödning därefter som du misstog för mens.
Och fostret är nu ett lagligt barn, med förmåga att kunna överleva och har rätt till sjukvårdsinsatser även utanför livmodern. Så därför är det viktigt att acceptera att du nu har en bebis i magen, inte ett foster.
Det finns oerhört mycket hjälp att få, och det är så viktigt att du pratar med barnmorska och får socialtjänsten inkopplade redan nu, dels kommer du behöva hjälp och stöd under graviditeten, men också för att kunna planera tiden efter så du får hjälpen du behöver. Du ville ändå ha barnet från början och om yttre omständigheterna var annorlunda ville du fortfarande ha honom/henne, så som jag förstår din text. Så då är det dom yttre omständigheterna som behöver fixas, och det går. Det går att börja om, flytta, börja på nytt, få ekonomiskt och psykologisk stöd i detta fantastiska land. Du och ditt barn.
Landar du i att du inte vill vara främsta vårdnadshavare, kan man hitta ett familjehem där du själv får välja hur involverad du vill vara, eller adoptera barnet till en fantastisk familj.
Det här kommer bli bra. Du är full av hormoner nu också som tär på psyket och det måste vara fruktansvärt tufft att få igenom själv, men du är stark och kommer klara det här.
Skickar dig en kram
/ Mvh gravid i v 25.