Jag tackar för alla fina och givande svar jag har fått! Det uppskattas verkligen.

Jag har ett barn sedan innan som även h*n kan fara illa och drabbas av situationen. Jag har även förlorat ett barn jag ville ha i ett sent missfall pga missbildningar. Jag är väl införstådd med vad som sker i magen vecka för vecka, hur en sen abort går till och allt däremellan. Inget av detta är nytt för mig.

Moralaspekten av detta är något som kan diskuteras i all oändlighet. Jag förstår att många inte förstår mig och tycker att det jag vill göra är förkastligt och hemskt, jag tycker egentligen det själv också, men jag anser att det vore värre att riskera mitt liv och att potentiellt förstöra mitt stora barns liv.

inte intresserad av att bli idiotförklarad eller få höra vilken vidrig person jag är när jag befinner mig där jag är just nu.

Hej TS

Tyvärr finns det många som lägger extremt stor skuld och skam på en kvinna som blivit/är ofrivilligt gravid. Det spelar ingen roll vilket stadie fostret är i, enligt många spelar fostret större roll än kvinnans fria vilja. 

Hur som helst, det är en extrem tuff situation du är i. Det verkar inte som att du kommer kunna få göra en abort. Så hade jag varit du hade jag kontaktat sjukvården för att få hjälp att psykiskt kunna hantera din situation. När barnet väl är fött så har du haft tid på dig att tänka igenom om inte en adoption är rätt val ändå, eller om du trots allt vill behålla det. 

Det viktiga nu är att du får psykologhjälp och att du har nära kontakt med kvinnokliniken. 

Många svar, en del hjälpsamma och omtänksamma, en del idiotiska.

Jag har inte fått igenom min vilja att ansöka om sen abort, men jag har däremot fått hjälp att istället få åka till Storbritannien och göra en abort nästa vecka. Jag har konsulterat med en klinik som kan hjälpa mig och inväntar svar på om jag kan få ekonomiskt stöd också för att betala själva vården. Det lät hoppfullt.

Jag förstår att många tycker att jag är en mordisk, vidrig, avskyvärd människa. Jag bryr mig inte nämnvärt, jag räddar hellre livet på mig och mitt stora barn med denna abort än att föda fram den här bebisen och hoppas att vi alla tre klarar oss.

Jag kan fortsätta uppdatera här i tråden dagarna och veckorna som följer kring hur allt går om någon är intresserad av att veta hur det slutar. Inget är ju klart ännu och jag vet att jag än kan ?snubbla på mållinjen? och missa min chans även i Storbritannien, gränsen där  går vid 23+6. Men det finns en strimma hopp i alla fall. De påskyndar det som går för att jag ska ha en chans.

Tack till er som förstår.

Och till svar för er som av någon anledning undrar eller vill påtala detta: jag har inte gått upp i vikt eller fått någon mage och känner inte någon rörelse i magen nej.