Jag tycker att det bottnar i hur man väljer att se på det. Du skriver är inte din partner värd det, och syftar på att den med sexlust är värd att ges en sexuell handling av den som inte har någon sexlust.
Jag ser det åt andra hållet, är inte din partner utan sexlust värd att inte behöva ställa upp på sexuella handlingar när denne inte vill.
Kan bara tala av egen erfarenhet och min syn på det hela.
Vad är det som gör att man inte är sugen på sex? Är det inte bättre att försöka åtgärda det än att ändå "tvinga" sin partner att ställa upp för husfridens skull?
Den pressen tär galet mycket.
Jag trodde att jag var snudd på asexuell när jag var gift tills jag insåg att det inte var något fel på mig utan den jag var gift med.
Han gjorde inte många knop för att jag skulle vara sugen på honom utan snarare tvärt om och jag var mest irriterad på honom för att jag fick ta hand om allt som hade med hem och barn att göra trots att jag själv jobbade heltid.
Sedan tyckte han att jag skulle ställa upp på sex lördag morgon...
Så avtändande att jag till slut såg till att gå upp tidigt varje morgon för att slippa ligga bredvid när han vaknade och började tafsa innanför trosorna.
Spelade ingen som helst roll hur många gånger jag förklarade vad jag behövde, kände, ville osv, för han var ju nöjd så varför var inte jag det?
Har sedan jag skilde mig haft både bättre och definitivt mer sex än under alla de år vi var gifta.
Hemligheten är kanske att jag inte har flyttat i hop med någon och fått ta hela ansvaret för allt igen utan särbo så man slipper störa sig på smutsiga golv, klädhögar, smuliga bord osv.