Ni med sambo och barn med NPF, hur får ni vardagen att gå ihop?

Genvägar i allt! Fem vardagsmaträtter som alla äter och som går på repeat. Köttbullar på måndagar, soppa på tisdagar, ja du fattar. Laminerad lapp i barnens ryggsäck med vad som behövs för måndag respektive tisdag onsdag osv, och det som ska packas begränsas till det absolut mest nödvändiga.

Äg minimalt med saker, detta har varit en jätteläxa för oss. Att ta sig ut genom en hall på morgonen där det dräller av femhundra omatchande fingervantar är en mardröm. Alla i familjen har ett par skor och ett par stövlar för säsong som står framme. Behöver man byta förvaras övriga skor i förrådet, och då är det byte och inte tillägg. Tappar man bort sitt enda par fingervantar som finns i hallen så finns det reservpar i förrådet så det är ingen kris, men dessa hämtas bara om det aktuella paret har försvunnit. Det underlättar så enormt mycket om man äger lite mindre än vad man har utrymme att förvara, men det är så oerhört lätt hänt att det är precis tvärtom. 

För barnens del beror det på ålder förstås, men har du provat lappar med flikar och bilder? På morgonen flik för kläder, tandborste, hårborste och när barnet fixat momentet viker de över så att de ser vad som är gjort och inte. 

Din add-man får konkreta sysslor som han får lägga in i sin rutin, exempelvis att han alltid tömmer diskmaskinen varje morgon. Efter ett tag har han byggt in det i sin rutin och då kan han ta sig an en uppgift till. Undvik frestelsen att kritisera honom allmänt för att han gör för lite, för även om det är sant så kommer han troligtvis inte kunna lyfta sig därifrån om han inte får tydligt avgränsade rutinerbaserade sysslor.

Det kommer inte alltid vara så här. Det är helt lugnt att ta genvägar i vissa perioder tills det kommer en roligare tid.