Ni med sambo och barn med NPF, hur får ni vardagen att gå ihop?

Jag är ensamstående med 3 barn varav ett äldre barn och 2 yngre. Jag har autism, ADD och bipolär typ 2. Det äldre barnet har autism och ADHD. Det är så jäkla tufft att ha NPF samtidigt som man ska vara förälder. Det är en utmaning varje dag - men det går! Man måste bara vilja och kämpa med rutiner och annat. Jag lusläser veckobrev från skolan och lägger in precis ALLT i kalendern så jag inte ska glömma. Jag måste sätta timer när jag ska börja med någon ny rutin för att kunna komma in i den. Så som när barnet fick läsläxa som skulle göras varje dag, barnet gör det ju inte själv direkt med tanke på svårigheter. Eller som när ett utav dom mindre barnen fick sin första tand och man ska börja med tandborstning! Som sagt, timer på telefonen varje dag tills det sitter. Det är just med att skapa nya rutiner som är supersvårt.  

När äldsta barnet föddes så var jag odiagnosticerad och hus och hem var i en enda röra. Nu har jag min rutin när det kommer till att hålla hemmet städat och snyggt. Men avviker jag från min dagliga rutin eller tänker att ?det där gör jag imorgon? så riskerar jag att förlora hela rutinen. Med 3 barn så blir det väldigt stökigt på väldigt kort tid så det kan lätt kännas övermäktigt om det blir för stökigt. Nuförtiden så har jag dock bättre pannben när det kommer till att bara sätta igång men det var jättetufft förr om åren!

Men mitt tips är ändå till din sambo att sätta timer på mobilen för allt! 19.00 tandborstning, 16.00 hämta eller vad han kan behöva göra.