Önskar ni att ni var av motsatt kön ibland?

Både ja och nej.. Jag känner att män har det lättare på många sätt men samtidigt vet jag inte om jag skulle vilja byta. När det gäller det här med barn har ju män det mycket lättare. Vi offrar så mycket , vår kropp , tid , karriär .. Det är ju iförsej ett val också, jag har valt att skaffa fyra barn (två gemensamma med sambon). 

När jag ser honom leva nästan precis som vanligt fast vi har en bebis och en 3-åring, gå ut med kompisar, jobba.. då kan jag ibland känna att det hade varit lättare att vara man. Man kan liksom få allt det med barn utan att behöva offra så mycket. Och så blir man höjd till skyarna för minsta lilla, typ att man byter en blöja. Och kan prata om hur fantastiskt det är att ha barn.. Har sett det i trådar på olika forum, bland annat en man som försökte övertala folk att skaffa bar, man såg direkt på sättet han beskrev det att det var en pappa och inte en mamma. De kan liksom vara med på det roliga och ofta slippa det jobbigaste. Kan ha hur många barn som helst utan att det påverkar deras kropp. Jag har fött ett barn vanligt och gjort 3 snitt , båda sätten är ganska hemska ärligt talat. 

Samtidigt, när jag ligger här och ammar yngsta som är 9 månader gammal skulle jag inte vilja byta. 

Sen en liten disclaimer, alla har ju inte det så här med fördelningen, det finns såklart pappor som gör mer jobb med barnen och i hemmet än mamman. Och alla ammar inte så då är man inte lika låst. Nu tänker jag mest på min egen situation. 

Nej, inte byta kön, men jag skulle önska att könsrollerna inte var så cementerade. Killar får inte ha röda kläder, bör inte sjunga i kör, bör inte dansa, får inte cykla på en cykel med låg ram (kallas "damcykel") med mera.

Idag får kvinnor göra nästan vad som helst, till och med bli chefer     Medan killar hindras av gamla roller att jobba i förskolan eller blir sjuksyrror.