Hur dela rättvist?

Fast man tänker ju inte så i ett äktenskap. Jag tycker att det har blivit så tråkigt och konstigt i Sverige, så här är det ingen annanstans. Om jag tänker på min tyska väninna t.ex., hon har mestadels varit hemmafru sedan hon gifte sig, fast hon tar lite översättningsjobb på frilansbasis när hon känner för det - mest för att inte glömma sina främmande språk som hon lärt sig. Hon har en dotter som numera är vuxen och precis har flyttat till en studentstad, så nu har min väninna mer tid att ta uppdrag, men i alla åren hittills har hon skött barn och hem i första hand. 

I min väninnas villaområde är de flesta kvinnor hemmafruar, men det finns även några karriärkvinnor. Hemmafruarna hittade på roliga saker tillsammans när barnen var barn, t.ex. pysselpartyn och dockteater hemma hos varandra, utflykter till simhallar och pulkabackar...

Och när dottern var tonåring åkte dom två på massa roligt på skolloven, bland annat var de mycket i Frankrike och gick på kurser i franska, parfymtillverkning, finare matlagning, kroki... Dottern talar fullständigt flytande franska efter all tid i Frankrike!

Som jag ser det har min väninnas liv varit perfekt... Vad skulle ha blivit bättre av att hon slängt in sin dotter på en Kindergarten tidigt, bara för att jobba mer - när hon ändå inte skulle kunna tjäna ens en tiondel på sin översättning av det mannen tjänar som civilingenjör och teknisk direktör? Bara "för sakens skull" att hon måste bidra ekonomiskt? Ska kanske lägga till att de har städhjälp också, det är inte något som hon har behövt be sin man om, utan det är självklart för att han vill henne väl, och han vill inte att hon ska slita ut sig. 

Din väninna bor alltså inte i Svergie... om man väljer att vara hemmafru i Svergie står man utan skydd, ingen sgi, ingen pension.... 

Sugar dating betyder ju att man utnyttjar den som betalar. Jag själv anser att ett jämställt förhållande är där den som tjänat mer skjuter till mer eller att man har gemensam ekonomi. Tänker man att man vill satsa långsiktigt och ha en framtid tillsammans förstår jag inte varför man ska låta sin partner ha det mycket sämre ställt och verkligen dela 50/50 på precis allt utan att kunna bjuda till lite extra emellanåt. Jag hade delat.

Men exakt. Och eftersom det inte går att höja lönerna så mycket mer för undersköterskor (då det skulle gå på kommunalskatten) eller sjuksköterskor (då det skulle gå på regionskatten eller kommunalskatten), så måste vi nog acceptera att de flesta män tjänar mer än de flesta kvinnor. Och ha alla pengar tillsammans när vi bildar familj. (Fortfarande med undantag för styvfamiljer.)  

Fast min väninna ser det ju inte så, och inte hennes man heller. Det där "bli försörjd av" finns inte, det är självklart att man och hustru har alla tillgångar tillsammans. Mycket trevligare, enligt mig.

...och med detta sagt menar jag inte att jag stöder några lycksökerskor - t.ex. från Thailand eller Östeuropa/Ryssland - som låtsas älska en västerländsk man bara för att bli gift med honom, och sedan suger ut allt han har och skickar det till sin släkt i hemlandet. DET är något annat. Samma gäller naturligtvis sol-och-vårare som söker upp rika änkor eller arvtagerskor BARA FÖR ATT komma åt deras pengar.

Men det har blivit märkligt här i det moderna Sverige, att vanliga normala hemmafruar som älskar sina män och tar hand om sina barn, liksom dras över samma kam som diverse romansbedragare...

Om man vill "känna sig helt fri" så kanske det är bättre att inte gifta sig eller flytta ihop alls? Utan bara ha någon KK som man träffar när andan faller på, om han känner samma.. då är du ju fri.

Vi har ingen änkepension i Sverige längre. Nej man står sig rätt slätt i längden utan egen inkomst.

På 1950-talet var det vanligare att männen tog ut skillsmässa. Han hade hittat någon intressantare på jobbet. Gissa om det var kul för hemmafrun att ta sig in på arbetsmarknaden då.

Idag är de kvinnorna som initierar de flesta skilsmässor, för att de vill och kan.

Minns jag rätt så var det 1989 som var sista året, kommer ihåg att folk gifte sig så det stod härliga till.
Bara på mitt jobb med ca 50 anställda var det uppemot tio som gifte sig då.