Livet känns så meningslös

Låter som en depression, att du inte känner något alls, trots att det finns många anledningar för dig att vara ledsen till exempel.

Förutom de sorgligheter som har hänt, så är du dessutom osäker på framtiden, så det känns meningslöst att plugga klart. Men orkar du fullfölja kurserna så är det nästan alltid bra. Det kan ju dessutom leda till ett annat jobb än de som du har jobbat i hittills.

Kanske har du varit alltför aktiv tidigare och är överansträngd utöver allt det andra som har hänt?

Om du t.ex. är deprimerad och överansträngd så kan en läkare sjukskriva dig. Om du går på CSN-lån kan utbetalningarna då bli en slags sjukersättning istället. Åtminstonde var det så när jag pluggade.

För du kanske måste vila och ta hand om dig själv ett tag framöver nu.

Om läkaren anser att du ska sjukskrivas så be också om en samtalskontakt. Det brukar finnas kuratorer/psykologer på vårdcentralerna.

Be förresten om en samtalskontakt även om du inte blir sjukskriven. Förutom på vårdcentralen och på studenthälsan, så kan man få stödsamtal med en diakon i Svenska kyrkan. Man behöver inte vara religiös för att få det. 

Ensamhet kan få en att bli deprimerad. Vi är inte gjorda för att vara mycket ensamma.

Sedan kan förstås mycket annant bidra till depression, en påfrestande uppväxt, långvarig stress över saker som är svåra att påverka, mobbning, förlust av relationer, ett trauma,  oro och sorg över egen eller andras sjukdom o.s.v. 

Problemet med depression är att man tycker att det inte är någon ide att söka efter lösningar eller hjälp. Man har dåligt med kraft och tror att det är meningslöst att ens försöka, för det går ändå inte. Ofta känner man sig tom inuti, så det finns inga känslor och inget hopp som driver på en förändring av läget. 

Det är då man själv behöver agera, trots att man inte orkar och trots att det känns meningslöst. Man får gå efter sitt logiska tänkande istället för att gå på sin känsla.

Söka hjälp hos doktorn och även se till att man får en samtalskontakt med en legitimerad terapeut (kan vara kurator eller psykolog.) På vårdcentralen, genom jobbet eller genom Svenska kyrkan (man behöver inte vara religiös för att få samtal med en diakon , som har samtalsutbildning men inte terapeututbildning). Man kan också gå till någon terapeut
 på stan. Men det blir dyrare.
Sköta om sig själv på olika sätt.

Tar man lite pauser under dagen blir man mycket mindre stressad t.ex.  Gå ut en sväng på lunchen för att få dagsljus.

Hitta någon aktivitet eller förening där man kan känna lite samhörighet. Kanske sjunga i en kör eller göra aktiviteter med Naturskyddsföreningen t.ex. Men inte ta i för mycket för energin ligger rätt lågt när man är deprimerad. 

Söka sig utåt för stöd. Hitta någon som viill gå på promenad eller springa en sträcka t.ex. 🤗

Tillägg: Man kan må bra av att bo ensam men vårt liv måste ändå innehålla många goda och nära relationer med andra för att det ska kännas bra.