Ändra gamla vanor

Vi, som många andra, hade det rätt knackigt i slutet av småbarnsåren, när ungarna var typ 5-6 år. Många håller ändå, så uppenbarligen går det att vända.

Det handlar om att se att båda är delaktiga i en negativ cykel, att det inte är konstruktivt att peka finger utan själv börja ta ansvar över sin egen del, oavsett vad den andra parten gör.

När jag säger sin del menar jag inte primärt praktikaliteterna, som inte sällan ligger till grund för bråken. Jag menar att en part börjar vända i hur man behandlar varandra, tilltalar varandra etc. Trots att man är missnöjd med hur sin partner sköter sin del går man tillbaka till att vara kärleksfull och mer bekräftande, och helt plötsligt för man glimtar av samma sak tillbaka.

Den vägen öppnar på sikt upp igenvuxna kommunikationsvängar, och man börjar prata igen

Aahh men durå

Det tänktet och sättet att kommunicera ligger till grund för säkert 80 procent av alla separationer, siffrorna drog jag ur röven och har inget vetenskapligt stöd, men ni fattar. Ibland går det helt enkelt inte att mäta värde i vad jag eller du gör, man får börja någon annanstans. Man ska vara ett fungerande maskineri, inte två maskiner som jobbar fullt på alla cylindrar , det är då ingen räcker till trots att man kanske gör mer än annars 

Och det kanske är enkelt att resonera kring, men när man står där i stormens öga vet jag med erfarenhet hur svårt det är att höja sig över, när det brinner i skallen och man bara vill dra. 

Men! Det är nog inte där man ska börja. En puss på kinden och ett glatt godmorgon kan på riktigt förändra hela dagen, även om man en timme senare står i hallen och bråkar om nån jävla stövel som är borta😆

Har du börjat dagen med ett frö av kärlek och positivitet är det lättare att ta upp den tråden då och då under dagen sen, för båda

Amen. Alla ska försöka räkna på fingrarna vem som gör mest, när det är ett helt sjukt perspektiv.

Om jag en dag lagar mat, kör ungar på träning, plockar i maskinen kanske min partner småplockar, hjälper mig duka av bordet och en miljon saker som är omöjliga att skriva på en lista. Samma tvärtom,  när hon har en tvättdag till exempel 

poängen är att man inte kan mäta prestationer i en sund relation, man lever ett dynamiskt liv som hela tiden, och ska jag bedöma min partner efter hur många sysslor denne har på sin lista den här dagen är det lika bra att skita i det från första början. 

Vad vi ska ha ut av en bra relation är inte antal plockade koppar i diskmaskinen utan glädjen i att ha varandra, det tysta där emellan. Med det sagt måste det ju även fungera, men det går bara inte att mäta på det sättet många fastnar i att tro