Syskon som inte bryr sig

Hej, jag är en kvinna i 40 årsåldern. Jag har 3 st helsyskon, mina föräldrar är skilda sedan 30 år tillbaka, när min mor flyttade ifrån min pappa så bodde jag kvar hos honom medan mina övriga syskon flyttade med mamma. Min mor var väldigt anklagande emot mig som valde att stanna med min pappa och hela min uppväxt har hon enbart gett mig dåligt samvete. Vi har en ok relation idag men hon blir ofta arg på mig över småsaker så jag håller lite avstånd. Jag och mina syskon, mamma och pappa bor i närheten av varandra...

Nu har min pappa fått en aggressiv cancer och vi vet inte hur detta kommer gå. Han fick besked i veckan. Han har meddelat mina syskon läget. Men ingen verkar bry sig! Igår var det farsdag och det var bara jag som var och hälsade på pappa. Han hade skickat till övriga syskon att de var välkomna på fika men bara en svarade och hon hann inte.

Mina syskon har bott hos pappa hela uppväxten varannan helg. Min pappa har varit en bra pappa så är inget gammalt gråll som ligger och skaver hos någon.

Mina syskon är väldigt egoistiska och ren ut sagt lata. De för aldrig någonting utan är hemma jämt. När mamma bjuder in ibland så brukar dom komma men då äter de och åker sedan hem utan ens ett tack. Ingen av dem bjuder någonsin in till något själva.

Jag vet inte vad jag vill med trädstarten. Kanske finns det någon som har liknande bekymmer och vill skriva nått. Min pappa är väldigt sjuk och mina syskon har inte ens besvärat sig med att fråga pappa om hans prognos. Inte ens ett sms kan dom skicka på förslag. När jag fyllde 40 och bjöd in kom ingen av mina syskon. Mamma och pappa kom. Mamma frågade om hon fick ta med sig mat hem till min bror (som bor bredvid henne) jag sa nej han är välkommen hit om han vill ha mat!

Anonym (Sorgligt) Trådstartaren

Mon 10 Nov 20:35

#3

Anonym (Hur man visar vem man är) skrev 2025-11-10 20:03:29 följande:

Men vem är du i syskonskaran?

För ofta är det ju så att de syskon som är större kanske vet mer om varför det blev skilsmässa och har upplevt mer bråk, och då tar parti för ena eller andra föräldern. Alternativt att en förälder snackar så mycket dåligt om den andra att barnen som bor där blir sekundär-förbittrade.

Den som är yngst kanske inte har hela bilden och därför ser det annorlunda. Eller att man bara funkar bättre med en förälder som är lik en själv i sin personlighet, och då blir det den man har en stark relation med.

Du kan inte tvinga dina syskon att bry sig om de nu inte gör det, du får ta ansvar för dig själv bara och agera på ett sätt så att du kan se dig i spegeln även efter dina föräldrars begravningar en dag.

Själv talade jag i helgen med en ingift släkting som inte ens fick veta om när hens förälder låg för döden, då hen hade brutit med föräldern många år tidigare.
Men fortfarande är det en akt av mänsklig empati och värdighet att informera om sådant, så att man har gjort det man kan om det nu skulle finnas en möjlighet till försoning där sent i livet.

Jag är näst äldsta i skaran. Det som är konstigt är att det enbart varit min mamma som varit bitter. Hon har inte gjort annat i sitt liv än pratat skit om alla, hon pratar skit om mig till mina syskon och visecersa.

Det har aldrig varit konflikter mellan något av mina syskon och min pappa. Mina syskon är helt enkelt självupptagna. Ingen av dem umgås med någon utom mamma. Min yngsta syster är över 30 och hon och mamma umgås konstant. I övrigt umgås varken mamma eller dem med någon.

Jag menar inte att kasta skit på någon men jag blir bara så ledsen när dom är så lata och själviska att dom inte ens kan svänga förbi pappa på en fika på farsdag dagarna efter att han fått en cancer dom.

Jag förstår om man tänker att det ligger konflikter i detta men det är verkligen inte så.

Anonym (Sorgligt) Trådstartaren

Tue 11 Nov 07:11

#6

Tow2Mater skrev 2025-11-10 22:30:16 följande:

Du verkar fått de bättre generna i arv från er far, medan dina andra syskon verkar fått de mindre bra generna i arv från er mor. Det kan vara svårt att gora mycket åt.

Tack. Tror du har rätt i att det inte går att göra något åt isf. Han har iaf mig och sin särbo med sig nu på denna resan.

Pratade med min bror igår och han hade fått information från pappa om cancern men inte frågat någonting, så han tyckte det inte lät så farligt. Pappa har gett oss alla syskon ett litet häfte om sjukdomen och operationen som komma skall (benmärgstransplantation). Min bror har inte läst i häftet ens. Han har alltså varit totalt obrydd.

Anonym (Sorgligt) Trådstartaren

Tue 11 Nov 08:38

#10

Anonym (Klara) skrev 2025-11-11 08:06:04 följande:

Dina syskon är uppfostrade av din mamma. Kan det vara därför de inte riktigt fungerar normalt?

Ja det kan absolut vara så. Hon är tyvärr väldigt egoistisk och högst troligt narcisistiska drag. Jag har ju haft en komplicerad relation till henne istället. Men hade hon blivit allvarligt sjuk så hade jag givetvis funnits där ändå.

Min mamma är oftast i bråk med folk i sin omgivning. De hon jobbar med, hon har blivit petad från en styrelse i en hobby verksamhet då ingen ville ha henne där. Det är bara bråk bråk bråk. Hon hittar på sina egna sanningar och jag har fått jobba mkt med mig själv i vuxen ålder för hon har definitivt satt spår i mig som jag inte vill ha kvar. Just nu bråkar hon och min syster med min systers ex om allt som gär att bråka om, pengar, barn mm. Detta har pågått i 2 år och jag lider verkligen med honom.

Anonym (Sorgligt) Trådstartaren

Tue 11 Nov 08:47

#12

Anonym (klart) skrev 2025-11-11 08:18:18 följande:

Man kan aldrig kräva relation av någon annan, det måste komma frivilligt och bygga på ömsesidighet.

Oavsett orsaken så har dina syskon ingen nära eller varm relation med din pappa. Varannan helg blir inte ett föräldraskap, och om det även funnits agg från er mamma så kan det ha påverkat deras känslor för sin pappa. Och du vet inte heller deras upplevelser av er pappa, den kan skilja sig från din.

l vilket fall så kan du inte tvinga fram eller kräva varken känslor eller engagemang från dina syskon.

Jag det är sant. Mina 2 yngsta syskon är väldigt färgade av mamma. Man kan inte kräva nått, det är sant men det gör mig ändå frustrerad.

Jag ska absolut inte helgonförklaras jag tycker man åker till sin pappa på farsdag även om han inte fått cancer när han bor 4 km bort och har köpt fika.

Min ena syster skickar dock inte ens och grattar när någon fyller år. Hon gör aldrig av sig... Jo hon skicka att hon skulle flytta för ett tag sedan, då med en lista på datum då hon behövde hjälp. Pappa va där och hjälpte till.

Syskon som inte bryr sig

INNEHÅLL