Anonym (TS)

Mon 10 Nov 22:21

78 svar

Oense över julen

Jag och min man har varit ett par i över 15 år, och vi bor sen många år tillbaka långt ifrån vår gemensamma hemort. Vår relation är generellt sett bra och vi planerar att skaffa barn snart.

Ett återkommande problem är dock att min man vill fira jul i vår hemstad med hans föräldrar och syskon varje år. Jag tycker det är jobbigt att resa just vid jul, och vill helst stanna hemma hos oss och ha en mysig jul bara vi två och jobba på att skapa våra egna traditioner. Resan till vår hemort tar dessutom minst 8-9 timmar från dörr till dörr, ofta mer, så då två dagar alltid går åt till att resa, plus reskostnaderna, känns det ofta som att man bör stanna minst 7-10 dagar för att det ens ska vara värt att åka, så det fungerar inte att bara åka över en helg.

Hittills har vi firat jul på hemorten absoluta majoriteten av åren vi varit tillsammans, men jag börjar ledsna. Vi har nyligen köpt hus och jag är sugen på att faktiskt fira jul som jag vill.

Mina svärföräldrar tycker inte heller om mig, så jag tycker att det ofta känns kyligt att spendera jul med dem. Min man blir också som förbytt när vi umgås med dem och står inte alltid upp för mig när vi är där.

I år har jag sagt nej, jag tänker stanna här hos oss. Jag vill inte spendera massa tid, pengar och semesterdagar på att vara obekväm under jul. Min mans svar på det är att försöka övertala mig till att åka ändå, och påpeka hur ledsen och besviken (!) han är att jag inte vill åka och han planerar att åka själv ändå efter julafton. Det känns rent sjukt. Jag blir så ledsen att han inte vill vara med mig utan prompt måste vara med ?mamma och pappa? på jul. Han är över 30 och det känns som nån gång bör man väl vilja fokusera på familjen man håller på att bygga själv över sin ursprungsfamilj? Eller hur? Eller är jag bara knäpp?

Jag känner mig bara så sviken av honom och känner nästan att jag tvekar på hela relationen. Att det känns som att jag aldrig kommer vara prio ett eller att VI kommer vara en familj, utan enda familjen han är intresserad av är hans ursprungsfamilj. Jag blir ställd ibland över att vi varit ett par så länge, är gifta, och ändå ibland känns som pojkvän/flickvän i ett tidigt stadie av en relation. Det känns så sjukt.

Är jag orimlig?

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 10 Nov 22:54

#3

Viravi skrev 2025-11-10 22:34:52 följande:

Jag kan förstå er båda två. Jag förstår att han gärna åker till sin hemstad och firar jul med sin familj. Bor ni så många timmar ifrån dom så gissar jag att det inte är varje veckan han träffar dom liksom, och då är julen ett bra tillfälle att åka när man är lite extra ledig. Julen är ju också traditionellt en familjehögtid så jag förstår inte vad det är du tycker är så sjukt med art han vill fira jul där. Däremot förstår jag dina känslor att du inte vill åka så långt för hans föräldrars skull om dom är otrevliga mot dig. Han borde definitivt stå upp för dig om dom är elaka eller otrevliga.

Du skriver "våran hemstad", hur har du det med familj där? Kanske kan du umgås med din familj och kanske gamla vänner också så du inte behöver sitta I knät på hans mamma och pappa i en vecka liksom.

Ett annat alternativ är ju som du själv är inne på att fira jul isär, det är inget konstigt tycker jag. Framförallt om man inte har barn ihop än.

Nej, det är inte ofta vi träffar släkten, men min man har ett väldigt flexibelt jobb och kan ta ledigt mer eller mindre när han vill. För honom handlar det inte om att ta vara på några extra röda dagar och resa iväg för att slippa ta så mycket ledigt.

Det är inte konstigt att han tycker om att fira med sin familj, men att det mer eller mindre är ett måste och nåt han måste göra varje år, oavsett om jag är där eller inte känns lite sjukt. Speciellt om man är vuxen, och i ett seriöst förhållande.

Jag har också släkt och vänner där, men det känns så fruktansvärt tråkigt att, speciellt som ett gift par, fira jul isär hos våra respektive föräldrar. Vi har inte barn än, men det här kan mycket väl vara sista julen det bara är vi, vilket gör det extra sorgligt om han är okej med att lämna mig ensam för att själv fira på annan ort, bara för att han måste vara med ursprungsfamiljen i år igen.

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 10 Nov 22:59

#4

Anonym (,) skrev 2025-11-10 22:28:50 följande:

Jag håller med dig.
Han är vuxen och har valt en framtid med dig. Han borde respektera er relation tillräckligt för att stanna hemma.

Personligen är jag inte särskilt förtjust i högtider, mycket av den anledningen att många känner sig tvingade att umgås med människor de inte vill umgås med, oavsett det gäller närmaste familjen/släkten, eller familj till partner.

Traditioner kan man förnya som par.
Nu är jag själv singel, men hade jag varit tillsammans med någon hade jag velat att vi skapade egna traditioner, alternativt skippade firanden helt och hållet.

Med tanke på hur lång resan är, så är det ännu märkligare att han prompt måste resa dit över jul.

Men i värsta fall kan ni väl fira på olika håll över julen, men fira nyår tillsammans...

Tack. Det är svårt. Det känns som att han är lite låst i hur man ska fira och att han därför måste fira med sina föräldrar och syskon varje år.

Jag är inte heller särkilt förtjust i högtider, just på grund av det du säger, att det är så många måsten och krav, men jag hade också gärna försökt hitta någon fin tradition att börja med för vår gemensamma familj, men det känns lite som att jag inte duger. I våra konversationer känns det verkligen som att det värsta är att inte kunna fira på hemorten, inte att fira utan mig, vilket känns väldigt hårt.

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 10 Nov 23:17

#9

Anonym (Abc) skrev 2025-11-10 23:00:16 följande:

Nu tänker jag inte välja sida här även om du säkert kommer tolka det så. Jag skriver bara om mina erfarenheter.

Kvinnor verkar ha otroligt svårt att fira med andra än sina egna. Jag har flera exempel i min närmsta bekantskapskrets. Ingen vet varför, de bara uteblir. Ofta ser de till att hela deras familj uteblir. Om det var då och då förstår jag. Klart man kan fira med olika människor men när det är satt i system är det träligt.

Det är otroligt jobbigt att vara i andra änden och vara den som alltid blir bortvald.

Ja, alltså dom har valt bort mig rätt mycket, så det är inte så kul att vara någonstans där man inte känner sig välkommen. Jag har också fått höra att jag inte ens fått komma dit ibland, just för att jag inte varit välkommen. Så det tar emot att åka dit och se glad ut varje år.

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 10 Nov 23:18

#10

Nordinni skrev 2025-11-10 23:00:34 följande:

Varför kör ni inte bara varannan år? Då slipper ni bråk och diskussioner inför varje jul.

För att min man vill fira där varje år..?

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 10 Nov 23:23

#12

Viravi skrev 2025-11-10 23:09:17 följande:

Jag hör att du känner dig bortprioriterad, men han kanske tänker att han prioriterar "bara ni" resten av året och att det då borde vara okej att prioritera annorlunda en gång om året. Bara spekulationer givetvis.

Jag uppfattade det som att han skulle åka efter julafton till dom i år enligt det du skrev i trådstarten. Isåfall får ni ju fira jul tillsammans innan han åker, det är väl en vettig kompromiss?

Absolut, vi får väldigt mycket tid ihop resten av året, men det blir ju också mycket vardag. Det är inte ofta man får över en vecka tillsammans att bara ta det lugnt tillsammans. Han tar liksom ledigt för att för att åka på semester med sin familj också, så det är inte som att julen är enda gången de ses.

Jag tycker bara att det är trist att han knappt kan fira jul och nyår med mig nåt år. Vi firade hemma under pandemin, men då blev det också mycket gnäll över att vi inte reste till hemstaden ändå.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 11 Nov 08:18

#26

Anonym (M) skrev 2025-11-11 06:18:29 följande:

Du har också släkt i hemorten men föredrar ändå att fira med hans familj, där dels han blir dom förbytt och dels att där du inte känner dig välkommen. Offerkofta?

Hur ofta åker du hem och träffa din familj?

Är det så klokt att planera barn när ni inte ens kan komma överens om hur ni ska fira julen?

Anonym (Sil) skrev 2025-11-11 07:50:03 följande:

Jag förstår att det är viktigt för honom att fira jul med familjen. Jag bor också långt från min släkt och att fira jul är en av få gånger på året vi alla samlas. Skulle sakna det enormt om det inte blev av. Att sitta hemma själv med sambo är inte direkt detsamma. Skulle min sambo propsa på att fira med sin familj som bor nära och som vi träffar oftare skulle jag vara ok med varannat år. Det stora problemet är här ju att du vantrivs och känner dig illa behandlad när ni är där. Då är ju problemet det, om ni skaffar barn osv så kommer detta vara ett ännu större problem. Så det är något ni båda behöver prata om. Sen undrar jag också varför du inte vill fira med din egen familj/släkt om ni nu kommer från samma stad. Ni har kanske inte alls samma relation eller tradition som hans familj och då har ni väldigt olika erfarenhet och syn på julfirande.

Jag har inga problem med att fira med min familj heller, och jag föredrar inte att fira med hans. Jag undvek främst att skriva om det, för att slippa kommentarer om hur "kvinnor bara vill fira med sin egen familj" etc, då det inte är så. Vi har firat separat med respektive familj flera gånger, så det funkar ju även om det är tråkigt. Det känns lite som nåt man gör som tonåring, me inte när man är ett gift par.
Stora skillnaden mellan mig och min man är väl mest att jag inte måste fira jul med mina föräldrar och syskon.

Det är en dyr och lång resa hem, och speciellt på vintern med vinterkläder är det extra bökigt. Jag åker hellre hem och hälsar på under hösten, våren eller sommaren än just under julhelgen.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 11 Nov 08:20

#27

Anonym (M) skrev 2025-11-11 06:42:15 följande:

Sedan förstår jag inte att du måste stanna där så länge. Redan blir varken dyrare eller billigare om du åker hem efter några dagar.

Det blir ju dyrare per dag. Det känns väldigt dyrt att betala kanske över 3500 på en resa, bara för att vara där i 3-4 dagar.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 11 Nov 08:23

#28

Anonym (Min vilja växer inte i skogen) skrev 2025-11-11 08:02:12 följande:

Och varför är hans vilja viktigare än din? I vilka mer saker kommer han att anse att du bara ska göra som han vill? När ni får barn kommer ni att förstå hur jobbigt det är att flytta med sig allting+ julklappar på julresa, det blir som ett helt bohag att släpa på.

Vi har handlat varannan vecka, planerat vartannat kalas, tagit varannan VAB, bestämt varannan semesterresa och skiftat vilken juldag vi träffar vilken förälder hela vår relation, för att det blir rättvist.

(Då vi har 1 h resa hann vi med alla tre separata föräldrar men svärmor ville helst diktera att julafton skulle vara hennes, och nej så fungerar det inte!)

Alltså, jag vet verkligen inte? Grejen är ju att om jag säger nej att åka dit till jul, så säger han ju bara att han åker ändå själv, om än just efter julafton. Jag kan ju inte tvinga honom att stanna hemma, och vill han åka kommer han ju åka.

Jag känner likadant. Om vi skulle få barn vill jag absolut inte behöva transportera massa klappar fram och tillbaka.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 11 Nov 08:29

#29

Anonym (Granbarr) skrev 2025-11-10 23:31:17 följande:

Oense över julen

Det låter som en kombination av att han är egoistisk, styrd av familjen och fortfarande väldigt omogen.

Ni träffades som unga och har väl kanske inte riktigt levt vuxenliv så länge än så det känns som att han nånstans fortfarande ser föräldrarna som sin familj och inte du.

Ni behöver sätta er ner och prata allvar. Du måste sätta ner foten och stå på dig. Får ni barn kommer ni hamna i riktigt skit om han inte är villig att växa upp och ta ansvar för dig och er som familj.

Skaffar ni barn måste han vara beredd på att barnet är prioritering och då är det ni som är familj och ska skaffa egna traditioner precis som han själv hade som barn.

Han behöver en örfil , sluta mesa och växa upp. Han är inte 15 år längre utan en gift man.

Vi är båda över 30, så jag tycker att vi har levt vuxenliv, men jag håller med om att han är nog lite omogen på det sättet och fortfarande ser föräldrarna och syskonen som familj över mig. Vilket såklart är lite udda då hans syskon har egna barn och att syskonen är en familj med sina barn och partners är visst självklart.

Vi behöver absolut prata mer om det här. Han har t.ex. också berättat för sin familj att jag inte vill åka till hemstaden och fira jul där, att jag är "stoppklossen" här, vilket inte känns så väldigt kul.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 11 Nov 18:28

#38

Anonym (M) skrev 2025-11-11 09:06:08 följande:

Om du nu känner att du måste stanna så varför inte tillbringa tid med din egen familj och vänner istället för med mannens familj?

Förstår inte varför detta har pågått i så många år utan att du ändrat på något? Är du rädd för honom?

Självklart spenderar jag tid med min familj och mina vänner också när vi väl är där. Men det känns ju sådär att åka bort tillsammans med sin partner, men kanske bara se honom 3-4 dagar av de 10 man är där.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 11 Nov 19:43

#42

Anonym (Sil) skrev 2025-11-11 18:45:23 följande:

Jag fattar inte, du vill också träffa familj och vänner eller? Eller är det inte alls viktigt för dig? Inte behöver ni sitta ihop 10 dagar? Ni träffas väl hela tiden hemma? För många är innebörden av julen att träffa sin familj och släktingar och fira tillsammans, inte sitta hemma med sin sambo och uggla som man kan göra alla andra helger om året. Verkar som det inte är viktigt för dig men för honom är det. Ibland får man bjuda till. Vill du inte umgås med hans familj så var med din egen eller stanna hemma. Att tvinga honom att avstå från att träffa sin familj kommer inte bli en särskild trevlig tradition.

Jag träffar gärna min familj också, men det måste inte vara prompt över julhelgen. Jag åker hellre och hälsar på dem i mars eller september, när vädret är lite trevligare och då resan ofta blir lite billigare.

Jag är väl också sån som tycker att jag, som hans fru, också räknas som familj vid det här laget? Varför räknas det inte som nåt trevligt att umgås med mig, men att en 30-plussare absolut måste fira med mamsen och papsen är helt normalt??

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 11 Nov 19:47

#43

Anonym (A) skrev 2025-11-11 18:46:18 följande:

Om jag uppfattar det rätt är ditt problem att du inte kan tvinga honom att stanna hemma med dig om du väljer att stanna hemma, och att han väljer att åka oavsett hur du gör (dvs tvingar inte dig till något heller). Dessutom har ni under flera av de jular ni åkt ändå firat med era respektive familjer.

Om hans föräldrar undrar varför han funderar på att inte komma hem över jul, vad tycker du att han borde svara? Förväntas han hitta på ett eget skäl som inte är sant i stället för att berätta att du inte vill att ni ska åka?

Jag tycker att det är trist att han inte prioriterar mig eller vår relation. Att det är viktigare att fokusera på ursprungsfamiljen än den vi bygger tillsammans, speciellt när hans ursprungsfamilj ofta betett sig illa mot mig och inte direkt varit välkomnande.

Nja, just nu säger han att jag inte vill åka, och så diskuterar de sätt för hur det ska få mig att åka ändå. När jag berättade för mina föräldrar att vi funderar på att stanna här i år var de bara glada för oss och sa att de fattade ju att vi vill skapa egna traditioner och att sånt är viktigt.

Anonym (TS) Trådstartaren

Thu 13 Nov 10:03

#61

Tom Araya skrev 2025-11-13 07:24:04 följande:

Vad säger han om du säger att ni måste kompromissa?

Hans version av en kompromiss är ju att försöka få mig att ändra mig, försöka få mig att få dåligt samvete och att sen bestämma sig för att åka själv. Han är inte sugen på att kompromissa och köra vartannat år.

Anonym (TS) Trådstartaren

Thu 13 Nov 10:17

#63

Anonym (Jag förstår dig) skrev 2025-11-13 00:45:16 följande:

jag vet vad jag pratar om, jag vet hur du känner dig TS 💖. För mig var det att hans familj var oroligt påträngande, gränslösa och jobbiga, traditioner ska firas på deras sätt. Min svärmor försökte t.o.m. bestämma mitt bröllop samt har hon snackat skit om min kropp.

Vilket ledde till det inte fanns rum för sjävständighet och andrum i mitt äktenskap. Min man var feg i början och kunde inte sätta ner foten, men ju mer tiden gick förstod han och såg med egna ögon hur mycket hans familj faktiskt förstörde för oss . Vad hände sen? Jo jag gav min man ett ultimatum, forsätta vara gift med mig och leva ett självständigt liv med mig eller vara en liten pojke till hans fd familj, men då lämnar jag honom (för vem vill vara gift med en mammas pojke?). Min man valde mig och har bett om ursäkt till mig för att han inte tagit mitt parti tidigare. Vi har klippt bandet till hans familj helt, för de bara förstör och kan inte acceptera att vi är gifta. Och vi mår sååå mycket bättre! 🍹💖

Tack. Jag kräver inte ens att han klipper banden helt med sin familj, jag vill bara att han ska vakna lite och inte att VI är hans primära familj nu, inte hans föräldrar och syskon. Och det är ju så det ska vara.

Jag ser ju t.ex inte min fasters primära familj som min pappa, farmor och farfar, även om är hennes ursprungsfamilj. Hennes familj är ju hennes man och (innan de bildade egna familjer) hennes barn.

Jag tror ändå också att få personer här skulle vara okej med att åka iväg med sin partner, ta ledigt från jobb, se fram emot många lediga dagar tillsammans för att vila upp sig, och sen knappt se honom hela resan.

Oense över julen

INNEHÅLL