Oense över julen

Anonym (TS) · 2025-11-10T22:21:37+01:00

Jag och min man har varit ett par i över 15 år, och vi bor sen många år tillbaka långt ifrån vår gemensamma hemort. Vår relation är generellt sett bra och vi planerar att skaffa barn snart. Ett återkommande problem är dock att min man vill fira jul i vår hemstad med hans föräldrar och syskon varje år. Jag tycker det är jobbigt att resa just vid jul, och vill helst stanna hemma hos oss och ha en mysig jul bara vi två och jobba på att skapa våra egna traditioner. Resan till vår hemort tar dessutom minst 8-9 timmar från dörr till dörr, ofta mer, så då två dagar alltid går åt till att resa, plus reskostnaderna, känns det ofta som att man bör stanna minst 7-10 dagar för att det ens ska vara värt att åka, så det fungerar inte att bara åka över en helg. Hittills har vi firat jul på hemorten absoluta majoriteten av åren vi varit tillsammans, men jag börjar ledsna. Vi har nyligen köpt hus och jag är sugen på att faktiskt fira jul som jag vill. Mina svärföräldrar tycker inte heller om mig, så jag tycker att det ofta känns kyligt att spendera jul med dem. Min man blir också som förbytt när vi umgås med dem och står inte alltid upp för mig när vi är där. I år har jag sagt nej, jag tänker stanna här hos oss. Jag vill inte spendera massa tid, pengar och semesterdagar på att vara obekväm under jul. Min mans svar på det är att försöka övertala mig till att åka ändå, och påpeka hur ledsen och besviken (!) han är att jag inte vill åka och han planerar att åka själv ändå efter julafton. Det känns rent sjukt. Jag blir så ledsen att han inte vill vara med mig utan prompt måste vara med ?mamma och pappa? på jul. Han är över 30 och det känns som nån gång bör man väl vilja fokusera på familjen man håller på att bygga själv över sin ursprungsfamilj? Eller hur? Eller är jag bara knäpp? Jag känner mig bara så sviken av honom och känner nästan att jag tvekar på hela relationen. Att det känns som att jag aldrig kommer vara prio ett eller att VI kommer vara en familj, utan enda familjen han är intresserad av är hans ursprungsfamilj. Jag blir ställd ibland över att vi varit ett par så länge, är gifta, och ändå ibland känns som pojkvän/flickvän i ett tidigt stadie av en relation. Det känns så sjukt. Är jag orimlig?

Jag kan förstå er båda två. Jag förstår att han gärna åker till sin hemstad och firar jul med sin familj. Bor ni så många timmar ifrån dom så gissar jag att det inte är varje veckan han träffar dom liksom, och då är julen ett bra tillfälle att åka när man är lite extra ledig. Julen är ju också traditionellt en familjehögtid så jag förstår inte vad det är du tycker är så sjukt med art han vill fira jul där. Däremot förstår jag dina känslor att du inte vill åka så långt för hans föräldrars skull om dom är otrevliga mot dig. Han borde definitivt stå upp för dig om dom är elaka eller otrevliga.

Du skriver "våran hemstad", hur har du det med familj där? Kanske kan du umgås med din familj och kanske gamla vänner också så du inte behöver sitta I knät på hans mamma och pappa i en vecka liksom.

Ett annat alternativ är ju som du själv är inne på att fira jul isär, det är inget konstigt tycker jag. Framförallt om man inte har barn ihop än.

Viravi

Mon 10 Nov 23:09

#8

Anonym (TS) skrev 2025-11-10 22:54:12 följande:

Nej, det är inte ofta vi träffar släkten, men min man har ett väldigt flexibelt jobb och kan ta ledigt mer eller mindre när han vill. För honom handlar det inte om att ta vara på några extra röda dagar och resa iväg för att slippa ta så mycket ledigt.

Det är inte konstigt att han tycker om att fira med sin familj, men att det mer eller mindre är ett måste och nåt han måste göra varje år, oavsett om jag är där eller inte känns lite sjukt. Speciellt om man är vuxen, och i ett seriöst förhållande.

Jag har också släkt och vänner där, men det känns så fruktansvärt tråkigt att, speciellt som ett gift par, fira jul isär hos våra respektive föräldrar. Vi har inte barn än, men det här kan mycket väl vara sista julen det bara är vi, vilket gör det extra sorgligt om han är okej med att lämna mig ensam för att själv fira på annan ort, bara för att han måste vara med ursprungsfamiljen i år igen.

Jag hör att du känner dig bortprioriterad, men han kanske tänker att han prioriterar "bara ni" resten av året och att det då borde vara okej att prioritera annorlunda en gång om året. Bara spekulationer givetvis.

Jag uppfattade det som att han skulle åka efter julafton till dom i år enligt det du skrev i trådstarten. Isåfall får ni ju fira jul tillsammans innan han åker, det är väl en vettig kompromiss?

Viravi

Mon 10 Nov 23:30

#14

Anonym (TS) skrev 2025-11-10 23:23:20 följande:

Absolut, vi får väldigt mycket tid ihop resten av året, men det blir ju också mycket vardag. Det är inte ofta man får över en vecka tillsammans att bara ta det lugnt tillsammans. Han tar liksom ledigt för att för att åka på semester med sin familj också, så det är inte som att julen är enda gången de ses.

Jag tycker bara att det är trist att han knappt kan fira jul och nyår med mig nåt år. Vi firade hemma under pandemin, men då blev det också mycket gnäll över att vi inte reste till hemstaden ändå.

Men om han åker efter julafton, då firar han ju jul med dig? Eller tänker jag fel?

Viravi

Thu 13 Nov 11:26

#64

Anonym (TS) skrev 2025-11-13 10:03:55 följande:

Hans version av en kompromiss är ju att försöka få mig att ändra mig, försöka få mig att få dåligt samvete och att sen bestämma sig för att åka själv. Han är inte sugen på att kompromissa och köra vartannat år.

Jag tycker att det låter som att hans version av kompromiss är att åka efter julafton istället för innan. Om han åker efter julafton som du skrev i trådstarten att han skulle så har ni ju uppesittarkväll och självaste julafton tillsammans innan han åker. Hur kommer det sig att du inte räknar det som en kompromiss? Tycker det blir orimligt om han inte ens får åka upp i mellandagarna för att träffa sin familj liksom.

Oense över julen

INNEHÅLL