Inlägg från: Anonym (Sil) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sil)

    Oense över julen

    Jag förstår att det är viktigt för honom att fira jul med familjen. Jag bor också långt från min släkt och att fira jul är en av få gånger på året vi alla samlas. Skulle sakna det enormt om det inte blev av. Att sitta hemma själv med sambo är inte direkt detsamma. Skulle min sambo propsa på att fira med sin familj som bor nära och som vi träffar oftare skulle jag vara ok med varannat år. Det stora problemet är här ju att du vantrivs och känner dig illa behandlad när ni är där. Då är ju problemet det, om ni skaffar barn osv så kommer detta vara ett ännu större problem. Så det är något ni båda behöver prata om. Sen undrar jag också varför du inte vill fira med din egen familj/släkt om ni nu kommer från samma stad. Ni har kanske inte alls samma relation eller tradition som hans familj och då har ni väldigt olika erfarenhet och syn på julfirande. 

  • Anonym (Sil)

    Jag fattar inte, du vill också träffa familj och vänner eller? Eller är det inte alls viktigt för dig? Inte behöver ni sitta ihop 10 dagar? Ni träffas väl hela tiden hemma? För många är innebörden av julen att träffa sin familj och släktingar och fira tillsammans, inte sitta hemma med sin sambo och uggla som man kan göra alla andra helger om året. Verkar som det inte är viktigt för dig men för honom är det. Ibland får man bjuda till. Vill du inte umgås med hans familj så var med din egen eller stanna hemma. Att tvinga honom att avstå från att träffa sin familj kommer inte bli en särskild trevlig tradition. 

  • Anonym (Sil)
    Anonym (TS) skrev 2025-11-11 19:43:18 följande:
    Jag träffar gärna min familj också, men det måste inte vara prompt över julhelgen. Jag åker hellre och hälsar på dem i mars eller september, när vädret är lite trevligare och då resan ofta blir lite billigare.

    Jag är väl också sån som tycker att jag, som hans fru, också räknas som familj vid det här laget? Varför räknas det inte som nåt trevligt att umgås med mig, men att en 30-plussare absolut måste fira med mamsen och papsen är helt normalt??
    Jag tror du måste lägga ner det här med att han är omogen för att han vill fira jul med "mamsen och pappsen". Hans familj är uppenbarligen viktig för honom och jul är för många fylld med traditioner och att umgås. Handlar väl inte om att få julklappar och vara som ett barn. Att träffas över jul kan bli extra viktigt om man bor långt ifrån och ses sällan. Sitta hemma med min sambo själva över jul hade jag inte heller känt mig så lockad av även om jag älskar honom. Hade känts väldigt konstigt och tomt. Men ni behöver prata om hur du upplever att du blir behandlad hos hans familj. Hur ska det gå när ni får barn och svärföräldrarna vill träffas allt mer och träffa sitt barnbarn. Det kommer vara 10 gånger mer påfrestande då.
  • Anonym (Sil)
    Anonym (Sigrid) skrev 2025-11-11 22:45:51 följande:
    Nej, men jag håller faktiskt med ts här. Är familjen viktig är det väl rimligt att också fokusera på hans familj med ts och inte bara ursprungsfamiljen? Hur tänker man liksom att man ska få en egen, tajt familj om man samtidigt ständigt påminner ens partner om att hen inte är en del av familjen? 
    Vad menar du? Han fokuserar väl på ts, de bor ihop är gifta, träffas varje dag, bor långt från resten av familjerna. Det handlar om en julhelg och de vill att hon ska följa med dit? Tror nog att sambon tycker att han också fokuserar på ts. Men han vill inte avstå kontakt med sin övriga familj och släkt. Det är högst rimligt. Ts vill att han ska avstå det, stanna hemma och tillbringa julen med enbart henne. Vet inte om jag tycker det är så schysst heller.
  • Anonym (Sil)

    Många läser in egna erfarenheter i det här. Egentligen vet vi ganska lite om deras relationer. Är ts överkänslig eller blir hon väldigt illa behandlad, vet mannen om hur hon känner osv. Men om en partner säger till sin man att du får inte åka och fira jul med din (eller min)släkt, jag följer inte med, du ska stanna hemma med mig och fira bara med mig för det är JAG som är din familj nu så kan man också se det som ganska egoistiskt och kontrollerande. Vad är det för egna traditioner ts vill skapa själv med sin man. Fira i enskildhet ensamma de två utan övrig släkt. Det vill inte mannen. Svårlöst men jag ser framför mig åratal av problem med släkten om man inte kan bjuda till från båda håll, umgås några dagar även om man inte älskar det. Man får tänka efter själv hur man vill relationen ska vara framåt. Art bli vuxen handlar iaf inte om att klippa alla band med sin ursprungsfamilj. Om ts vill att han ska göra det tror jag relationen är dödsdömd. 

  • Anonym (Sil)
    Anonym (TS) skrev 2025-11-13 10:17:45 följande:

    Tack. Jag kräver inte ens att han klipper banden helt med sin familj, jag vill bara att han ska vakna lite och inte att VI är hans primära familj nu, inte hans föräldrar och syskon. Och det är ju så det ska vara. 


    Jag ser ju t.ex inte min fasters primära familj som min pappa, farmor och farfar, även om är hennes ursprungsfamilj. Hennes familj är ju hennes man och (innan de bildade egna familjer) hennes barn.

    Jag tror ändå också att få personer här skulle vara okej med att åka iväg med sin partner, ta ledigt från jobb, se fram emot många lediga dagar tillsammans för att vila upp sig, och sen knappt se honom hela resan. 


    Varför skulle du inte se honom på hela resan? Om din familj bor i samma stad kan ni väl omväxlande vara där och omväxlande hos hans eller göra saker tillsammans. 
  • Anonym (Sil)
    Anonym (Jag förstår dig) skrev 2025-11-13 13:26:55 följande:

    Håller inte med dig. Att vara vuxen är att sätta tydliga gränser mot folk, och folk som enbart vill sabotera och ens äktenskapet är otroligt jobbiga att ha att göra med långsiktigt. Bättre att hålla sig från sin dysfunktionella släkt och klippa ALLA band och leva sitt eget liv istället med frugan/mannen och bygga upp sin egen familj.


    Vadå ska TS leva i ensamhet utan sin mans stöttning för att mannen vill ha kontakt med jobbiga familj? sådär gör man inte mot sin man/fru. Fruns vilja och trygghet ska prioriteras först, för dom är ju den nya generation. Svärföräldrarna har redan haft sin tid på jorden med äktenskap och barn. 


    Att skapa egna traditioner, bestämma tillsammans som man och hustru - är det finaste ett par kan göra för varandra. Det kommer stärka paret långsiktigt. Det är ju skevt att låta släkten bestämma traditionerna osv? Man är en ny familj när man gifter sig. Och varje par bestämmer själv hur det jul ska firas. 

    Även psykologer säger samma sak, det går inte att ha hälsosam relation med folk som är ohälsosamma. Annars blir man ju medberoende? Vilket är en psykisk störning.

    Många föräldrarna/släkten kan ha svårt att släppa taget någon gifter sig och bildar något nytt, det är sunt för ett gift par att fatta beslut ihop och inte låta släkten styra där. 

    Men min analys är att TS man är för mesig och för bunden och kontrollerad av sin släkt, han har ingen självständighet eller drivkraft att vilja skapa något eget med TS, desssutom att han umgås med folk som mobbar och fryser ut TS är bara sjukt sorgligt. TS förtjänar bättre. Jag hade aldrig kunnat göra så mot den jag älskar. 


    Du drar verkligen stora växlar på det här. Det handlar om en julhelg. Så ofta lär de inte ses om de bor 9 h från varandra. Att kräva att någon ska bryta med sin familj ja då ska det vara väldigt allvarliga saker som har hänt. Har ej framkommit vad det skulle vara i så fall. Vaddå "leva i ensamhet"? Det är väl ingen som krävt. Vad är det för psykiskt störda saker mannens familj har gjort? Eller du pratar om dig själv nu igen?
    Problem kvarstår, mannen vill umgås med sin familj, ts vill inte det, hon kan inte ens tänka sig att träffa dem på jul. Hon verkar inte heller vilja träffa sin egen släkt, utan bara vara med sin man. Det vill inte han. Hur ska de då kunna "bestämma tillsammans". Att "bestämma tillsammans" betyder någon form av kompromiss.
  • Anonym (Sil)
    Anonym (Jag förstår dig) skrev 2025-11-13 14:22:45 följande:

     


    Julhelgen ska vara speciellt för ett gift par, det är då man som man och hustru ska fira ihop och vara överens tillsammans. men TS man vill inte ta ansvar och växa upp och vara en man, så blir det att mannen själv aktivt väljer att förstöra sitt eget äktenskap genom att låta släkten styra och ställa. 


    Ett sånt äktenskap funkar inte. Därför förtjänar TS bättre. TS man är självvisk, spelar dubbelspel och lurar sig själv ( för vem vill umgås med folk som snackar skit om ens partner). Familjen har ju inte ens respekt för sonens val av fru, hur mycket respekterar dom sonen då egentligen? Sonen förbi en mes och kontrollerad av sin släkt. Och det leder till att frun känner sig allt mer ensam och bortvald i sitt äktenskap av hennes egen man. 


    Varför ska TS umgås med dom för? Dom är ju elaka och  fryser ut henne. Jag förstår Ts faktiskt. Vill du själv umgås med folk som inte vill ha dig där på plats? det blir inte genuint. 


    Vill du själv umgås med folk som snackar om din partner, medans din partner är hemma och mår dåligt över det? släkten respekterar ju inte deras förhållande, det är ju där problemet bara blir värre ju mer man umgås med såna typer. Såna typer ska man hålla sig ifrån om man ha ett fungerande äktenskap. 


    Till TS: skilj dig, din man vill inte ha ett självständig liv, din man vill ha en slav till fru som ska göra släktens vilja. Sådär kan man inte ha det. 


    Ja problemet är ju just att de inte är överens. Vi får väl fråga ts då, vill du bryta med din mans släkt? Vill du att han också ska göra det? Eller vill du att ni ska ha en relation på något sätt? Om han inte bryter med sin familj vill du skiljas då? Eller får han träffa dem utan dig? Vill du även bryta med din familj? Vill du att du och din man ska ha ett eget liv isolerat från släkten? Är det ditt mål? För i så fall har nu en mycket större diskussion än hur ni ska tillbringa julen. 
  • Anonym (Sil)
    Anonym (Jag förstår dig) skrev 2025-11-13 16:54:51 följande:

    För er som tycker det är okej att mannen sviker sin kvinna och umgås med folk som är elaka mot frugan. Så vill jag ställa följande fråga. 


    Är ni också också okej med att någon gör så mot er son/dotter? Att svärfamiljen behandlar er dotter/son som skit och förväntar sig att frugan/mannen ska spela med och må dåligt i sitt äktenskap. 


    Om svaret är nej; varför ska man då tillåta sånt? TS har ju också en mor och far, och är någons dotter. Är det inte bättre att bryta släktens destruktivitet med deras orimliga förväntningar och bana vägen för en ny generation att få leva ett självständigt liv med utan press och stress. 


    Du tolkar in mycket och verkar läsa ts inlägg och tro att det är som dina egna erfarenheter. Hedersförtryck och allt vad du lägger in. Vi vet ingenting om det. Ingen människa är en ö och att kräva att någon ska bryta med sin släkt är ju väldigt drastiskt. Jag gillar kanske inte heller alla min mans släktingar men jag träffar dem ändå. För hans skull. Jag kan hålla god min och vara trevlig ändå. Han gör detsamma för mig, klagar aldrig. Och det är väl en av orsakerna till att jag tycker om honom så mycket, han ställer upp för mig och det som är viktigt för mig. Vi vet inte vad ts har för konflikt med svärföräldrarna och varför de ogillar varandra så mycket. Ts kanske kan berätta det. Blir hon hedersförtryckt tycker jag inte hon ska träffa dem nej men det har inte framgått. 
Svar på tråden Oense över julen