Oense över julen

Anonym (TS) · 2025-11-10T22:21:37+01:00

Jag och min man har varit ett par i över 15 år, och vi bor sen många år tillbaka långt ifrån vår gemensamma hemort. Vår relation är generellt sett bra och vi planerar att skaffa barn snart. Ett återkommande problem är dock att min man vill fira jul i vår hemstad med hans föräldrar och syskon varje år. Jag tycker det är jobbigt att resa just vid jul, och vill helst stanna hemma hos oss och ha en mysig jul bara vi två och jobba på att skapa våra egna traditioner. Resan till vår hemort tar dessutom minst 8-9 timmar från dörr till dörr, ofta mer, så då två dagar alltid går åt till att resa, plus reskostnaderna, känns det ofta som att man bör stanna minst 7-10 dagar för att det ens ska vara värt att åka, så det fungerar inte att bara åka över en helg. Hittills har vi firat jul på hemorten absoluta majoriteten av åren vi varit tillsammans, men jag börjar ledsna. Vi har nyligen köpt hus och jag är sugen på att faktiskt fira jul som jag vill. Mina svärföräldrar tycker inte heller om mig, så jag tycker att det ofta känns kyligt att spendera jul med dem. Min man blir också som förbytt när vi umgås med dem och står inte alltid upp för mig när vi är där. I år har jag sagt nej, jag tänker stanna här hos oss. Jag vill inte spendera massa tid, pengar och semesterdagar på att vara obekväm under jul. Min mans svar på det är att försöka övertala mig till att åka ändå, och påpeka hur ledsen och besviken (!) han är att jag inte vill åka och han planerar att åka själv ändå efter julafton. Det känns rent sjukt. Jag blir så ledsen att han inte vill vara med mig utan prompt måste vara med ?mamma och pappa? på jul. Han är över 30 och det känns som nån gång bör man väl vilja fokusera på familjen man håller på att bygga själv över sin ursprungsfamilj? Eller hur? Eller är jag bara knäpp? Jag känner mig bara så sviken av honom och känner nästan att jag tvekar på hela relationen. Att det känns som att jag aldrig kommer vara prio ett eller att VI kommer vara en familj, utan enda familjen han är intresserad av är hans ursprungsfamilj. Jag blir ställd ibland över att vi varit ett par så länge, är gifta, och ändå ibland känns som pojkvän/flickvän i ett tidigt stadie av en relation. Det känns så sjukt. Är jag orimlig?

Varför firar du inte jul med din familj om ni ändå åker till hemorten? Måste ni verkligen fira tillsammans? Alternativt varför är du inte mer med din familj och vänner på hemorten när du är där om du tycker hans familj är jobbig?

Jag och min numera man har firat hos våra resp familjer isär varje år (Om vi inte har rest, vi har inga barn). Jag brukar passa på att spendera en del tid hos mina föräldrar då och sova över osv. Sen brukar han komma också någon natt innan vi åker hem nån gång i mellandagarna, vi bor alla i samma stad. Jag umgås med honom varje dag på året och det är kul att kunna göra mina föräldrar så glada över att ha mig hemma ett tag vilket även förgylls av att det är en högtid med god mat och ledighet.

Hade ni haft barn hade jag kunnat förstå ditt tänk lite mer, vilja skapa egna traditioner osv. (Dock hade jag då bjudit in familjerna att fira). Nu tycker jag det låter ganska konstigt att vilja sitta bara ni två ensamma hela julen, dessutom är det en bra jul med röda dagar så ditt argument håller inte riktigt. Så spara på det argumentet tills ni har barn och låt din man fira med sin familj om han vill det.

Oense över julen

INNEHÅLL