Är 2 åringar såhär jobbiga?

På engelska brukar de prata om the Terrible Two´s. Nu är din dotter där! Och ja, det går över! Det är en utvecklingsperiod, eller som man säger trotsålder. 

När det blir fel, för det blir det ofta, tänk på att hon är två. Hon är fortfarande rätt liten. Hon kan så mycket, men förstår så lite. Att försöka uppfostra med ord eller bestraffningar, glöm det. Det är visa i praktisk handling som gäller. Om hon slår dig, ta hennes hand och klappa din kind (exempelvis) och säg något enkelt typ "Man slåss inte, man klappar fint." Upprepa vid behov, och det lär bli många gånger. Det är mycket att lära för en tvååring! Hon vill veta hur det ska vara, och det är ditt jobb som förälder att visa henne det. Gång på gång på gång.
Det är inte av elakhet hon klättrar upp på bordet eller lägger sig på golvet och skriker, det är för att hon inte har lärt sig hur världen funkar än. Hon har heller inte lärt sig hur hon själv funkar än, och därför blir hon frustrerad, sur, arg och ledsen. Försök att tänka på det när allt är en enda röra hemma eller tanterna i affären glor surt på henne.

Ja. De är jobbiga, men det varierar och går i perioder. Härda ut och kämpa på! 
Mycket skärm gör det värre tror jag, bättre att försöka vara ute mycket för att få utlopp för allt spring i benen, och umgås med andra vuxna och barn. De lär sig mycket av att imitera och interagera

Fullt normal tvååring låter det som. I den åldern är dom ofta svinjobbiga. Tyckte det höll på mer eller mindre tills dom var 4 år. Sen är det bara borta 😄 Sen kommer andra perioder, tonåren ska vi inte ens prata om 😆 men det är på ett annat sätt. 

Det som hjälper är rutiner. Försöka hitta på saker att göra, vara ute mkt. Behålla lugnet, försöka uppfostra på ett lugnt och sansat, konsekvent sätt. Men dom är som små monster i den åldern. Hang in there, varar inte för alltid.

Vi hade en rutchbana i vardagsrummet under några år (har fyra barn sådär längre tidperiod). För att det skulle finnas något att klättra på som var tillåtet. Det var fasen guld värt. 

Men sen är det olika mycket passa med olika barn. Såg en liten tjej en gång på Leos Lekplats som var helt överdjävlig på att klättra. Till slut förstod jag vem som var hennes pappa och pratade med honom. Sa att jag tycker min son är vass men det här är ju helt galet.

Han bara suckade och berättade att han plockat ner henne från garagetaket vid ganska precis 2 år ålder.

Var mycket ute är mitt tips, vissa barn leker inte med saker. De bara rör sig på olika sätt. 

Ja 2 åringar är jobbiga.
Rasta ungen utomhus, undvik skärmtid och prata och uppfostra barnen med mycket kärlek och tålamod.

Kort svar, ja tvååringar är sådär jobbiga. Dom har mycket energi och rörelseglädje så var ute så mycket som möjligt. Skogspromenader, lekpark, sandlåda. Snölek är perfekt om ni har turen att ha vintrar med snö.

Barn är vetgiriga så berätta om det ni ser. I skogen kan man prata om träd, svampar, kottar, djur. Gör en barkbåt tillsammans och sjösätt i diket, bygg ett hus av pinnar till ett fantasidjur, plocka fina kottar och ta hem och bygg djur av.

Jag skulle vilja råda till att läsa på lite om barns utveckling. Bland annat Petra Krantz. Med mer förståelse för barnens faser och känslor, insikt om att de inte jävlas i första hand, tycker i alla fall jag att det blir lättare. 

Och ja, tvååringar kan vara jobbiga. Och givetvis ska de uppfostras, även om det inte sker över en natt. 

Ju bättre relation med barnet desto bättre blir det ju också. Tänk fem gånger mer positivt än tillsägelser (vilket inte alltid är helt lätt, jag vet).

Som de andra säger, det är en tuff period. En sak jag tyckte hjälpte var att när man ställer frågor, ge TVÅ alternativ. Inte fler, och inte färre, och inget alternativ som man inte är okej med.

t.ex. "Ska vi borsta tänderna först eller sätta på pyjamas först?" 
"Vill du ha den röda eller blå tallriken?"
etc. När de vänjer sig vid detta blir det en tydlighet, och de känner att de får vara med och bestämma nånting.

_Inte_ typ "ska vi sätta på jackan nu?" för det andra alternativet, att inte sätta på jackan, är du inte okej med, så det riskerar att bli helt fel.

Grattis, du har en normal 2åring som utvecklas fint!

En 2åring är som en hund, kan göra en del, kommunicerar dåligt, fattar inget av vad man förklarar och måste rastas väldigt mycket. 

Springa omkring i en park, kasta stenar i vattendrag, kasta pinnar och kottar i skogen osv är kul. Spöregnar det, sätt på bra musik och dansa runt hemma. Hitta YouTube film med barnmusik och rörelser att härma. Om det finns utrymme, fixa en löparbana inne, tävla och låt henne vinna, räkna högt hur lång tid ett varv tar. 

Min 2åring blev hysterisk vid blöjbyte och tandborstning om jag inte underhöll samtidigt. Jag sjöng små visor och satte in lite roliga ljud här och där (vov-vov, kvack-kvack, visslade osv) eller namn på roliga figurer från TV (Tinki-Winki borstar tänderna) och då gick det bra. Har verkligen ingen sångröst, men 2åringen gillade det och var tyst och stilla. 

Japp. De är överjävliga men söta när de sover!

Någon sa att det är bra att det tar ur sig sådant när de är 2-3 (treårstrotsen börjar inte magiskt samma dag de fyller tre utan kan vara månader både före ock efter treårsdsgen). 

...kan dock säga om det att det är bara ett ljug. Det må vara jobbigt men se det som ditt träningsläger till tonåren! 😅

Jag lovar - det kommer bättre dagar! 

Köp en så kallad "hjälpa till pall" (sök på det) så kan hon bara med när du fixar mat. Ge henne en liten visp och kanske en kastrull ev med lite vatten i. Då får hon hjälpa till, hon ser vad du gör osv. 

Låt henne ta fram sina saker till köksbordet. Involvera henne på hennes nivå. 

Tid dess - skit i att plocka och vara pedant. Saker får stå framme. Gå ut med henne när ni är klara (ja,  de kan protesterahär med men brukar byta humör när de väl är ute. Plocka stenar, pinnar, titta efter småkryp, gå i skogen, var på en lekplats eller bara hoppa i vattenpölar! Frisk luft och mycket frihet att röra sig på lite guld värt! 

Nu när det blir mörker så kan man ta en ficklampa och lysa på olika saker, eller bara titta upp på stjärnorna om man inte bor i en innerstad för då är det ofta svårt att se. 

Gör det inte krångligt för dig.