Lämnad och dumpad

Tack alla för alla svar. 

det värsta av allt var att han sa dagen innan att vi skulle försöka, sen kommer han tillbaka dagen efter och vägrar ens prata med mig, vägrar diskutera. Jag blir jätte ledsen och får panik, han reagerar med ?det här var ju tråkigt? lägger sig i soffan och bara tänker. 

sättet han gör det på och inte reagerar. jag Har märkt att han har varit avtrubbad och lätt irriterad. Och att han säger att jag gråter för att jag försöker fjäska och att inget kan ändra hans beslut. 

Fick slut SMS som var: jag förstår att du är ledsen men jag bestämmer detta. 

Tack! Nu har jag försökt prata med honom Över telefon, bor just nu på hotell men han är bara genuint arg på mig. 

Jag frågade om vi kunde ses imorgon för att diskutera som vuxna människor, han svarade att det inte finns något att diskutera, att han skiter i mig totalt, han hade även berättat för han föräldrar att allt är avslutat. Han ser heller ingen anledning att vi ska hålla kontakten. 

Hans anledning till det hela är att han är trött på mig och har tappat känslorna. Jag försöker fråga varför han är så arg på mig, han blir då argare och menar att jag kan flytta så långt bort från honom som det går. Han säger sedan: ?vi hörs, hejdå? sedan får jag på SMS Att jag är trög som inte kan fatta och inse hans beslut. 

efter det här samtalet så var jag så chockad, jag vet så många som har avslutat och kunnat diskutera bådas sidor, kanske kan man även tillsammans komma överens. 

Och ja, jag har lite tappat mig själv, men han har ju aldrig velat göra saker med mig och har satsat mycket på att jag kan ?fika själv, resa själv, försöka liva ut mitt liv och festa loss? jag har ändå försökt med allt med honom generellt men han är bara ARG. 

alltså hörni jag fattar ingenting? han har aldrig någonsin varit såhär förbannad, igår fick han även en parkeringsböter och det var tydligen mitt fel. Men

Kan inte sluta gråta heller på kvällarna över att han helt plötsligt blev såhär? 

Han lämnade mig ensam på en konsert mitt ute på en åker, han sa på slutet att jag var för seg för att följa med honom in och handla, han sa att jag var personlighets förändrad pågrund av vår relation, han sa att det var ett under att jag hade körkortet kvar för jag var så långsam, han kallade mig subba, blev ofta högljudd, tyckte att jag var krävande när jag ville umgås med honom, han tog ut mycket av hans humör på mig på slutet, hans problem blev mina problem helt enkelt. Så fort vi skulle försöka prata som människor så blev han istället stängd och kall. 

Att uppmana någon att inte vara ledsen för att en kärleksrelation har tagit slut är meningslöst. Ledsenheten måste få ta sitt utrymme och sin tid. Än är vi inte datoriserade i huvudet med av och på-knappar.

Kärleken tog slut för honom, så är det. Det kan bero på många saker och det är funderingar på hur relationen var, som ingår i att bearbeta att den har upphört. 

Att skuldbelägga någon för att den känner vissa saker leder ingenstans. Däremot kan man ju inte agera ut känslorna hur som helst. Som att slåss eller förtala, som förekommer ibland. 

Men det gör ju inte TS, hon vill däremot gärna ha en förklaring på varför det tog slut. Men det kan inte ex-pojkvännen leverera. Antingen så vet han inte det eller också så vill han inte berätta. 

TS måste acceptera det och stoppa alla försök till kontakter med honom. Hon kan sörja och avsluta sina band till honom på egen hand.