UngGubbeinorr skrev 2025-11-16 14:57:28 följande:
Som Lynx123 skrev här ovan, efter allt du skrivit, vad gråter du för? Inse, ni var inte rätt för varann. Initialt var det säkert underbart, men romansen är en form av tillfällig sinnesförvirring. Jag är snart 60 år och minns mina far och morföräldrars ord; mister man en finns tusen åter. Försök att se saken ur hans synvinkel, skriv ned all dynga han skulle skriva om dig, om det var han som var TS i denna tråd (inte publikt dock). Du är inte ett oskyldigt offer, något har gnagt hos honom, säkert en längre tid. Kärleken borta, bara irritiation kvar. Troligen ville han vara effektiv i uppbrottet, riva av plåstret. Du har det bra jämfört med killar som inte fixar det och skall ha kvar förhållandet med våld. Tänk motsatsen, att du skulle ha problemet med att köra ut en kille.. Då hade du inte varit ladsen, mer troligt mycket värre, rädd.
Att uppmana någon att inte vara ledsen för att en kärleksrelation har tagit slut är meningslöst. Ledsenheten måste få ta sitt utrymme och sin tid. Än är vi inte datoriserade i huvudet med av och på-knappar.
Kärleken tog slut för honom, så är det. Det kan bero på många saker och det är funderingar på hur relationen var, som ingår i att bearbeta att den har upphört.
Att skuldbelägga någon för att den känner vissa saker leder ingenstans. Däremot kan man ju inte agera ut känslorna hur som helst. Som att slåss eller förtala, som förekommer ibland.
Men det gör ju inte TS, hon vill däremot gärna ha en förklaring på varför det tog slut. Men det kan inte ex-pojkvännen leverera. Antingen så vet han inte det eller också så vill han inte berätta.
TS måste acceptera det och stoppa alla försök till kontakter med honom. Hon kan sörja och avsluta sina band till honom på egen hand.