Det beror på vad för relationer vi har kvar i livet eller under vilka omständigheter man dött.
Min morfar kunde se "spöken", tex när han låg på ett jättegammalt sjukhus i Frankrike som överlevt både första och andra världskriget. Han såg personer i uniformer gå i rummet, i korridoren etc.
När han låg på sjukhus i Sverige och jag var och hälsade på såg jag plötsligt hur hans blick fokuserade på något bakom mig. Det var ingen där men han såg någon.
När mormor gick bort så brukade hon komma och hälsa på morfar på sena kvällar. Ibland var hon ensam, ibland med någon av deras vänner som dött tidigare och ibland med helt okända.
Nej, jag kan inte bevisa något av detta men jag tror inte heller att den "spökjägarutrustning" som finns är tillräckligt känslig för att se de som valt att stanna kvar, vissa för alltid, andra för en tid.
Vad som händer efter det har jag ingen aning om än så länge.