Vad tror du händer efter döden?

Ingenting händer efter döden. Ingenting hände innan du föddes. Man lever, och sen dör man.

Sorry.

Jag talar aldrig om det om jag inte blir tillfrågad.
Talar helst inte om det då heller utan brukar hålla det väldigt kort.

Det är nästan ett solipsistiskt resonemang i jag- eller du-form. Det går att föra en argumentation med den utgångspunkten med, men det kommer inte att hålla så långt. Innan du eller jag fanns i nuvarande form, fanns mycket, efter att jag och du har funnit andra former, kommer också mycket att finnas.

Döden innebär evig vila. Absolut ingenting att vara rädd för. 

Jag ska sprida mig som näringsämnen genom hela naturen, och förhoppningsvis inte förgifta den med alltför mycket mikroplaster och tungmetaller.

Gaia är jorden och till henne återvänder min livskraft.

För att de inte fastnar. Plus att den elektromagnetiska (eller vad det nu är) utrustningen man använder kanske inte är lämplig. Vad säger att spöken avger någon form av strålning? Eller varför skulle de visa sig för de som inte är mottagliga?

När morfar i detalj kunde beskriva folk han såg i sjukhuskorridorerna, eller att mormor ibland hade med sig nära och kära och ibland för morfar helt okända. 

Eller när kompisens tjocka bok åkte ner på golvet mitt i natten trots att hon lagt den mitt på skrivbordet. 

Allt går inte att bevisa med vetenskap.... Inte än iaf.

Varför måste man vara rädd? För mig är det en trygghet att veta att mina morföräldrar återförenades. Att mormor kom och tittade till morfar flera gånger i veckan. Absolut inget att vara rädd för. 

Nej, så skulle det ju absolut vara. Men isåfall så skulle ju det argumentet innebära att de få foton som finns är fake.  🤔

Ja, sådant är ju lite konstigt. Det kan ju dock varit någon rörelse i marken som påverkat (jordskalv t.ex) som gjorde att boken ramlade ner.  Har själv, tillsammans med en vän sett papper lyftas från ett bord och röra sig luften/sväva utan att någon var såpass nära att våra rörelser kunnat påverka. Det skulle ju givetvis kunnat vara vinddrag men då skulle inte rörelsen varit på det sättet och inga fönster var öppna 🤔

Absolut, bortsett från att det skedde i ett gammalt hus på Hornsgatan, vid Mariatorget i Stockholm. Inte en plats känd för skalv. 

I de fall då spöken fastnat på bild så tror jag att det är för att de valt det. Men de flesta väljer det inte, samt väljer även vilka de visar sig för. 

Jobbade på ett ställe där det påstods finnas spöken då det var flera som inte ville vara sist på kontoret, speciellt inte sent på kvällen. Jag jobbade oftast kvällar och hade inga problem med att vara ensam kvar sist. Innan jag gick så sa hag alltid godnatt till spökena. De gånger jag kom först (hoppade in i receptionen) sa jag även "god morgon, jag är här nu så ni kan gå och vila". 

Problemet med den här diskussionen är att alla utgår från att det vi kallar själen är som en liten låga som tänds nånstans mellan spermie och födelse. Även fast ingen har några belägg för det, inte ens forskningen, är alla övertygade om att zoomar man in processen ska det finnas en plötslig tidpunkt där den bara dyker upp.

Vänd på det, sluta se från ett utifrån perspektiv och utgå istället från din egen upplevelse. Kan det varit så att medvetandet är konstant, oändligt? Alltså, upplevelsen föddes in i medvetandet, inte tvärt om. Att döden är som sömnen, i medvetandet försvinner fler och fler sinnesintryck tills det bara är medvetande kvar. Tills dess att en ny upplevelse vecklar ut sig.

Grejen är att vad du upplever är sekundärt, obetydligt egentligen, det är lek med form för glädjens skull. Men det är oerhört svårt att resonera kring i en tråd online, man måste utgå från upplevelsen för att få ut något av det, men mitt tips är att utforska själv

Jag har tidigare under mitt 50 åriga liv varit ganska säker på att det händer inte så mycket när du dör. Men vet inte vad som har hänt med mig efter en traumatisk händelse. Inget jag pratar med mina vänner om men jag har fått till mig en del energier. Vet inte om jag börjar bli galen eller om jag faktiskt kan ta in energierna av en del bortgångna som kommer till mig. Jag vet inte om min hjärna lurar mig eller om jag verkligen kan ta in energier. Om det nu skulle vara som så att jag kan ta in dessa energier så fattar jag inte vad de vill och varför de tar kontakt med mig.