Både jag och min man har jobb där nästan alla går ut och äter lunch varje fredag (ibland även nån annan veckodag för min man). Han följer alltid med sina kollegor medan jag väljer att oftast äta matlåda. Detta är inget problem i sig. Vi har våra "egna" pengar som vi använder till såna saker så jag påverkas inte ekonomiskt av det. Det som däremot påverkar mig är att när barnen eller jag önskar att vi ex. ska köpa pizza eller annan utemat någon gång en fredag eller lördag vill han ALDRIG. Dels tycker han att det är för dyrt dels säger han ofta att han är less på sån mat då "det har blivit så mycket sånt på slutet". Ibland bjuder jag alla, men han har två barn i tonåren sedan tidigare och jag har ett, vilket gör att det känns lite orättvist att jag ska få stå för det. Dessutom har jag mindre pengar kvar varje månad pga studielån + ett annat lån som jag betalar av på sedan tidigare som mina egna pengar ska räcka till. Detta har resulterat i att nu senaste tiden har det bara blivit utemat när jag och mitt barn är ensamma hemma och det känns tråkigt för hans barn vill ju också få käka pizza till middag ibland. Jag har försökt att ta upp detta med honom men då tycker han att jag förstör det roliga i att gå ut och äta med kollegorna och att jag inte borde lägga mig i det han betalar själv. Vilket han i sak har rätt i, och det är ju inte där skon klämmer, utan att vi andra hamnar lite i kläm över hans val. Skulle han gå ut en gång i månaden med kollegorna istället för varje vecka hade han ju "sparat ihop" en pizzamiddag för sig och sina barn, så får jag betala för mig och mitt barn. Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar i mitt resonemang? Vill också tillägga att det inte är något jag lägger jättemycket energi på, men vi kom in på det i morse och han blev sur igen. Kanske är det jag som tänker galet, eller så är det han
