Familjeliv är ökänt för att sätta diagnoser på människor. Så nu tänker jag be er; vad har min son och hur hjälper jag honom. Han är 12 år idag. När han var 1 år ville han endast ha en röd spade ute inte en annan färg. Det höll i sig i ett år. Började förskola 1år och 8 månader. Vissa kläder exempel muddar var besvärliga (Jackor, tjocktröjor, byxor, vantar). Färgen röd gick över till grön någon gång i början på förskolan. Började putta barn tidigt. behövde stort utrymme där han befann sig. han fick en syster när han var ca 2 år. Det gick jättefint tills hon började ställa sig upp runt 1 år. Då började han putta på henne konstant. Så fort hon ställde sig så puttade han ner henne om o om igen. Trots allt vi gjorde. Till slut blev de äldre och dom bråkade konstant. De kunde inte titta på varandra utan att bråka. Det var mer är syskonbråk. Det var olidlig. Här blir det lite svårt med åldrarna. Men vid 5 år börjar han spela fotboll. Innan 6 år slutade han för att han blev arg för att han inte fick ha bollan och skjuta mål som han ville. Han kunde inte följa träningens uppläg. Nu tar jag upp lite nutid (går i åk8) kläder är alltid svårt (för stort/ för litet, för obekväm, för stickigt) Mat är också alltid ett problem. Låser dig vid en frukost i månader sen helt stop. Mellanmål kan inte vara samma som frukost. Gillar inte för såsigt men inte heller för torrt. Kan inte förklara vad han vill ha för frukost mellis lunch eller middag. spel har har ett par regler i skolan och vi säger annorlunda hemma så är det fel. Visar lite empati (trots nära död i familjen). svårt med gränser ex petar på lillebror (8 år yngre) trots att lillebror visar starkt nej. säger att han har kompisar i skolan men pratar endast med 1 på hemmaplan. tycker inte att vi bryr oss om honom för att vi inte spelsr med honom (fotboll). men att vi alltid tittar/stöttar spelar ingen roll. Vi spelar inte MED honom så bryr oss inte. Vi spelade med honom till han gick i åk 5. Sen blev det för hårt för mig och min man åkte alltid på ryggskott när han spelade. Interagerar inte vid matbordet med oss andra. tittar inte oss i ögonen. Vi har fösökt få hjälp inom vården men skolan fungerar bra så det spelar ingen roll (deras ord!) Diagnos eller inte. Hur hjälper vi honom bäst. När sätter vi motstånd och när gör vi inte. Hur? Alla tips av erfarna vuxna mottages gärna. Vi vill bara stötta honom på rätt sätt!!
