Vi valde att jobba deltid istället. När de blir tonåringar kan vi börja jobba mer igen och komner att kunna spara lite åt dem och jag tänker att vi får hjälpa dem ekonomiskt så gott det går när de blir unga vuxna. Så fort de flyttar hemifrån kommer ju vi ha mer över. Men i nuläget känns prioriteringen helt rätt. De behöver vår tid och närvaro.
Ditt barn hade också kunnat drabbas av psykisk sjukdom vid 18 års ålder, när ni inte längre har inflytande över vården, och bränt alla pengar på droger, spel, bilar eller vad fan som helst. Du har en väldigt konstig bild av vilka människor som drabbas av sjukdom och olyckor av olika slag.
Eller en förälder kan drabbas av psykisk sjukdom och plötsligt bränna alla sparpengar på Pokemon. Då försvinner också alla pengar. Eller så kan man förutsätta att ingen plötsligt blir otillräknelig och handla enligt det.