Spara till barn

Jag har sparat till våra barn sen de föddes, i fonder, men i mitt namn. Då kan deras pappa och jag styra lite över pengarna; när de får dem och hur mycket. Idag är barnen över 18 år men båda bor fortfarande hemma (pluggar) så de har inget behov av pengarna. När de har behov (eller vill backpacka i Asien t ex, det kan vara utvecklande det också) kommer de få pengar utefter behov. Då känns det som att det blir mer "rättvist" också, vi kan välja att ge samma belopp till båda barnen. Hade de fått sin del vid 18-årsdagen hade det troligtvis blivit olika belopp, och det kändes fel för mig. 

Jag har sparat 200:-/månad till min dotter från dagen hon föddes. Det sparandet har stått i hennes namn så nu när hon fyllde 18 fick hon tillgång till dem. Hon har inte rört en krona än, utan sparar själv till saker hon behöver. Tanken är att det ska ge en liten start när hon flyttar hemifrån. 

Vi har kunnat men inte sparat.

Istället har de fått 25 000 var när de fyllt 18 och lika mycket till när de tagit studenten förutsatt att de inte blåst de första 25 på något helt vansinnigt.

Så 50 000 har de fått av oss totalt men vi har också betalt deras körkort. För att ha en buffert.

Om jag ser till äldsta dottern då som flyttat hemifrån så har hon först jobbat ett år efter gymnasiet och sparat pengar och sen tar hon fullt studielån och sparar det hon inte behöver. Hon har några hundra tusen på kontot vid det här laget och kommer inte ha några problem att ha till en insats i en lägenhet den dagen hon behöver det.

Nummer två jobbar nu ett år efter gymnasiet och är på väg att göra ungefär samma resa. 

Vi hade kunnat spara mer, mycket mer, men samtidigt tycker jag det är lite bra att de får göra egna ekonomiska prioriteringar och lära sig spara ordentligt. Dotterns oktober hade varit oväntat dyr så för första gången någonsin hade hon faktiskt satt sprätt på hela sitt CSN vilket gjorde att hon satte sig ner och faktiskt funderade igenom vad hon bränt pengarna på. Nyttigt och inget hon inte gjort om hon inte haft som mål att spara varje månad. 

Blev sambo när jag var 17 och nyss fått mitt första jobb. Tog mina kläder, instrument och brudkistan. Skulle ha fått soffan och matbordet hemifrån men avstod eftersom sambon hade. Vi hade det basala och handlade eftersom pengarna flöt in. Köpte hus vid 24 och tog körkort när jag var 26.

Idag är det så annorlunda, barnen bor hemma längre för det är svårt att få jobb och boende. Förstår att föräldrar gärna hjälper barnen efter förmåga vilket säkert barnen uppskattar.

Spar pengar i fonder varje månad och så får vi se hur mycket vardera barn kommer att få. Har tre barn och om alla tre vill bo kvar här i Stockholm blir det kämpigt med insatser. De är nu i övre tonåren och vi har under uppväxten lagt ner olika mycket pengar på barnen pga olika fritidsintressen osv.

De tre har olika förmågor och förutsättningar i livet och jag tror inte vi kommer att bidra med en lika stor klumpsumma till alla tre. Vi kommer nog satsa på att hjälpa till utifrån behov, men alla kommer självklart få något. 

Alla tre kommer få ett körkort, men även det kan ju kosta olika.

Vi sparar hela barnbidraget för varje barn som vi placerar i fonder. Det är tänkt att de ska få pengarna när de har fyllt 25 år. Vi kommer inte berätta för dem att vi har undangömda pengar som är deras. Vi vill att de ska lära sig att ta ansvar och lära sig ekonomi. 

Mina föräldrar betalade hela kontantinsatsen för min första lägenhet, vilket jag uppskattade enormt och är fortfarande väldigt tacksam för. Så jag vill verkligen göra likadant för mina barn, förutsatt att de blir individer som lärt sig ansvar och inte glider igenom livet utan att göra något.