Bättre förälder till andra barnet?
Jag har bara ett barn. Oplanerat, kom mitt i en väldigt turbulent tid i livet. Oerhört älskat, men jag önskar att jag hade kunnat vara en bättre mamma under den perioden. Tanken på syskon finns där, men det blir i så fall många år mellan och under helt andra förutsättningar. Det som hindrar mig är egentligen att jag känner att det blir så orättvist? Då har barn nummer ett fått växa upp med dålig ekonomi och ont om tid, men ett eventuellt syskon får räkmacka med längre föräldraledighet, större ekonomisk frihet, bättre mående och mindre stressade föräldrar. Ni som blivit föräldrar under liknande omständigheter, hur har ni resonerat? Och ni som har liknande syskonförhållanden, har det påverkat er negativt?